My life was easy I chapter 14 I
Jag tänkte ett tag och snart hade jag en hel låt.
Jag satt mig vid pianot och prövade mig fram tills det lät perfekt.
Vi spelade in acoustic variation. Varje ord jag sjöng var inspirerat av Elionora, hennes leénde, hennes ögon.
Hela henne. Jag kunde inte unvika att le när jag sjöng den, mitt liv kan inte bli bättre just nu.
Dagen rullade på riktigt bra och snart var låten helt klart.
- well done today JB!
Sa Scooter och flashade världens största leénde.
Bara tanken att åka hem till Elionora gjorde mig helt galen.
- And JB? Tonight we're going to a resturant, just so you know.
Fortsatte Scooter med exakt samma leénde.
- Oh, okey.
Svarade jag och blev ännu gladare.. ännu mer tid med Elionora.
Jag har aldrig spenderat så mycket tid för att tänka på en tjej.. aldrig. Men med Elionora är det annorlunda, precis som att vi har känt varandra ända sedan födslen.
I bilen påväg hem var jag djupt insjunken i mitt dagdrömmande.
Djupt insjunken i den dröm som jag just nu lever i.
Vi började närma oss huset och för varje varv som däcken rullade blev fjärillarna vildare och vildare.
Undra vad hon gör nu.. hon kanske duschar.. eller kanske läser.. eller?
- JB, we're here now..
Jag skakade på huvudet och hoppade ut ur bilen.
Jag nästan sprang in i huset, suget efter henne var större än någonsin.
Jag slängde av mig mina kläder och gick direkt upp till hennes rum, jag öppnade dörren och möttes av hennes vackra ansikte.. de vackra ögonen. Hon är så underbar!
" She's got that smile, that only heaven can make "
När hon såg mig sprack ett vackert leénde upp över hennes fylliga läppar och jag kunde inte göra annat än att le tillbaka.
- Hi!
Sa hon och gick fram till mig, jag omfamnade henne och andades in hennes doft..
Doften var obeskrivlig.. godaste lukten jag någonsin känt av.
Jag pussade henne nätt på kinden och släppte sedan taget om henne, hon log fortfarande stort och just nu kunde jag verkligen inte bli lyckligare.
- Justin? which one?
Sa Elionora och höll upp två vackra klänningar.
Jag tänkte ett tag och pekade sedan på den ena som var vit och sjukt vacker.
Elionora log och sprang sedan in på toan, antagligen för att duscha.
Jag kollade emot den stora runda klockan som hängde mitt på väggen i hennes rum..
Shit, jag har bara en timme på mig..
Jag sprang in på mitt rum, slängde av mig kläderna och hoppade sedan in i duschen.
En timme senare satt jag i soffan helt färdig, varannan sekund blickade jag emot trappan för att se om Elionora skulle komma ner. Jag kollade dit för 100:ade gången och skulle just vända bort blicken när jag såg henne. Hon
var vackrare än någonsin och jag tappade andan.. det är omöjligt att vara så vacker som henne.. helt omöjlig.
" how beautiful "
Jag reste mig sakta ifrån soffan och mötte henne halvvägs.
- Justin, Elli.. look over here.
Vi båda vände våra blickar och blev träffade av en blixt.
Jag la min arm runt Elionoras midja och kollade på henne medans de tog foton.
- How sweet!
Sa Elionoras mamma.
Jag log och viskade tyst emot Elionoras hår.
- You're so beautiful.
Jag såg hur hon log och jag pussade henne nätt i håret innan vi gick ut för att hoppa in i limousinen.
Jag har aldrig levt såhär dyrt.. men nu lever jag i en helt annan värld och det är så skönt att slippa se mamma sucka över att inte ha råd till en tröja hon verkligen behöver... nu kan jag köpa allt till henne.. lyckan som sprids i
hennes ögon är som en drivkraft för mig.. Min mamma är mitt allt.. verkligen allt.
Elionoras perspektiv:
Justin är så sjukt snygg.. jag vet inte vad jag ska ta vägen. Jag kan inte sluta stirra på honom!
Han har varit så gullig mot mig att jag tillochmed har glömt Leo.. jag har inte ens sjänkt en tanke till honom.. vilket har gjort allting så mycket enklare.
Limousinen saktade ner och snart stod vi helt still, Justin öppande dörren och vände sig sedan om och räckte fram hans hand som jag nätt greppade tag om samtidigt som jag slingrade mig ur bilen. Hela vägen in höll vi hand eftersom att stället var fullt av pappz. Pappa är ju redan känd och Justin är påväg att bli känd så vi får alltid inte ha något privatliv alls.. Väl inne på resturangen drog jag irriterat av min jacka och satt mig med en duns på stolen... alltid ska de jävla pappzen följa efter oss.. alltid!
Min irritation försvann mer och mer med tiden och snart var jag lika glad som innan, kvällen var fylld med skratt och prat och den kunde verkligen inte bli bättre. Justin och jag fick ögonkontakt ett antal gånger, men mer blev det inte.. jag menar vi har ju bara känt varandra i några dagar..
Innan vi åkte hem stack vi inom konsum och handlade godis och läsk, filmkväll stod som näst på listan.
Vi trängde oss förbi alla pappz och jag kunde se att Justin var ovan. Jag drog snabbt med honom in i affären och han log som tack.
När vi äntligen kom hem bytte jag om till skönare kläder, jag gick in i min walkincloset och valde outfit sedan drog jag av mig min klänning och precis när jag skulle dra på mig byxorna så öppnades min dörr och Justins söta ansikte syntes i dörröppningen. Justin vände sig snabbt om och sa svagt.
- Oh, I'm sorry!
Jag log bara och svarade:
- It's cool.
Jag drog på mina kläder och sa till Justin att han kunde kolla, jag såg hur generad han var och gick därför fram till honom och gav honom en mjuk kram. Jag kände hur han log emot min axel och jag kunde inte göra annat än detsamma.
" i couldn't avoid to smile "
Kort och försenat, men kommer mer.
komentera!! puss!<3
Jag satt mig vid pianot och prövade mig fram tills det lät perfekt.
Vi spelade in acoustic variation. Varje ord jag sjöng var inspirerat av Elionora, hennes leénde, hennes ögon.
Hela henne. Jag kunde inte unvika att le när jag sjöng den, mitt liv kan inte bli bättre just nu.
Dagen rullade på riktigt bra och snart var låten helt klart.
- well done today JB!
Sa Scooter och flashade världens största leénde.
Bara tanken att åka hem till Elionora gjorde mig helt galen.
- And JB? Tonight we're going to a resturant, just so you know.
Fortsatte Scooter med exakt samma leénde.
- Oh, okey.
Svarade jag och blev ännu gladare.. ännu mer tid med Elionora.
Jag har aldrig spenderat så mycket tid för att tänka på en tjej.. aldrig. Men med Elionora är det annorlunda, precis som att vi har känt varandra ända sedan födslen.
I bilen påväg hem var jag djupt insjunken i mitt dagdrömmande.
Djupt insjunken i den dröm som jag just nu lever i.
Vi började närma oss huset och för varje varv som däcken rullade blev fjärillarna vildare och vildare.
Undra vad hon gör nu.. hon kanske duschar.. eller kanske läser.. eller?
- JB, we're here now..
Jag skakade på huvudet och hoppade ut ur bilen.
Jag nästan sprang in i huset, suget efter henne var större än någonsin.
Jag slängde av mig mina kläder och gick direkt upp till hennes rum, jag öppnade dörren och möttes av hennes vackra ansikte.. de vackra ögonen. Hon är så underbar!
" She's got that smile, that only heaven can make "
När hon såg mig sprack ett vackert leénde upp över hennes fylliga läppar och jag kunde inte göra annat än att le tillbaka.
- Hi!
Sa hon och gick fram till mig, jag omfamnade henne och andades in hennes doft..
Doften var obeskrivlig.. godaste lukten jag någonsin känt av.
Jag pussade henne nätt på kinden och släppte sedan taget om henne, hon log fortfarande stort och just nu kunde jag verkligen inte bli lyckligare.
- Justin? which one?
Sa Elionora och höll upp två vackra klänningar.
Jag tänkte ett tag och pekade sedan på den ena som var vit och sjukt vacker.
Elionora log och sprang sedan in på toan, antagligen för att duscha.
Jag kollade emot den stora runda klockan som hängde mitt på väggen i hennes rum..
Shit, jag har bara en timme på mig..
Jag sprang in på mitt rum, slängde av mig kläderna och hoppade sedan in i duschen.
En timme senare satt jag i soffan helt färdig, varannan sekund blickade jag emot trappan för att se om Elionora skulle komma ner. Jag kollade dit för 100:ade gången och skulle just vända bort blicken när jag såg henne. Hon
var vackrare än någonsin och jag tappade andan.. det är omöjligt att vara så vacker som henne.. helt omöjlig.
" how beautiful "
Jag reste mig sakta ifrån soffan och mötte henne halvvägs.
- Justin, Elli.. look over here.
Vi båda vände våra blickar och blev träffade av en blixt.
Jag la min arm runt Elionoras midja och kollade på henne medans de tog foton.
- How sweet!
Sa Elionoras mamma.
Jag log och viskade tyst emot Elionoras hår.
- You're so beautiful.
Jag såg hur hon log och jag pussade henne nätt i håret innan vi gick ut för att hoppa in i limousinen.
Jag har aldrig levt såhär dyrt.. men nu lever jag i en helt annan värld och det är så skönt att slippa se mamma sucka över att inte ha råd till en tröja hon verkligen behöver... nu kan jag köpa allt till henne.. lyckan som sprids i
hennes ögon är som en drivkraft för mig.. Min mamma är mitt allt.. verkligen allt.
Elionoras perspektiv:
Justin är så sjukt snygg.. jag vet inte vad jag ska ta vägen. Jag kan inte sluta stirra på honom!
Han har varit så gullig mot mig att jag tillochmed har glömt Leo.. jag har inte ens sjänkt en tanke till honom.. vilket har gjort allting så mycket enklare.
Limousinen saktade ner och snart stod vi helt still, Justin öppande dörren och vände sig sedan om och räckte fram hans hand som jag nätt greppade tag om samtidigt som jag slingrade mig ur bilen. Hela vägen in höll vi hand eftersom att stället var fullt av pappz. Pappa är ju redan känd och Justin är påväg att bli känd så vi får alltid inte ha något privatliv alls.. Väl inne på resturangen drog jag irriterat av min jacka och satt mig med en duns på stolen... alltid ska de jävla pappzen följa efter oss.. alltid!
Min irritation försvann mer och mer med tiden och snart var jag lika glad som innan, kvällen var fylld med skratt och prat och den kunde verkligen inte bli bättre. Justin och jag fick ögonkontakt ett antal gånger, men mer blev det inte.. jag menar vi har ju bara känt varandra i några dagar..
Innan vi åkte hem stack vi inom konsum och handlade godis och läsk, filmkväll stod som näst på listan.
Vi trängde oss förbi alla pappz och jag kunde se att Justin var ovan. Jag drog snabbt med honom in i affären och han log som tack.
När vi äntligen kom hem bytte jag om till skönare kläder, jag gick in i min walkincloset och valde outfit sedan drog jag av mig min klänning och precis när jag skulle dra på mig byxorna så öppnades min dörr och Justins söta ansikte syntes i dörröppningen. Justin vände sig snabbt om och sa svagt.
- Oh, I'm sorry!
Jag log bara och svarade:
- It's cool.
Jag drog på mina kläder och sa till Justin att han kunde kolla, jag såg hur generad han var och gick därför fram till honom och gav honom en mjuk kram. Jag kände hur han log emot min axel och jag kunde inte göra annat än detsamma.
" i couldn't avoid to smile "
Kort och försenat, men kommer mer.
komentera!! puss!<3
svar på kommentarer.
L om My life was easy I chapter 13 I You're so beautiful when u sleep.:
hej ;) |
26 November, 21:43 | |
Jasmine om My life was easy I chapter 13 I You're so beautiful when u sleep.:
hej, du kanske inte vet hur man sätter in låtar från yt till bloggen? vill bara hjälpa dig så du inte behöver lägga in en länk, menar inget illa vill bara hjälpa dig (: Svar: Tack så mycket för omtanken, men det är något fel på vår blogg, jag brukar göra så på andra bloggar, men denna funkar det tyvärr inte på. Men somsagt tack så mycket! <3 |
komigen nu!
My life was easy I chapter 13 I You're so beautiful when u sleep.
Jag prövade det också, därefter kollade jag stolt på papper och skulle just resa mig då jag hörde en hård smäll ifrån en dörr som smälldes igen. Shit, vad händer? Jag reste mig upp och gick fram till min dörr då jag blev bemött av..
En rasande Diellza, hennes blick kunde döda i denna sekund. Hon gick med bestämda steg emot min dörr, det var nästan så att rök skulle kunna komma ur hennes ögon..
Jag backade sakta samtidigt som hon stampade in i mitt rum.
Jag gick efter henne och stängde tyst dörren till mitt rum.
Jag vände mig om och såg att hon satt i min säng så jag gick med försiktiga steg dit och satt mig lätt brevid henne.
- He is inlove with you, not me. How could I be so stupid to think that someone would actually fall inlove with me?
Hennes ilska förvandlades till sorg och snart började tårarna vandra ner ifrån hennes rödrosiga kinder.
Jag tyckte synd om henne, all den hopp som hade väckts inom mig störtade och jag kände medlidande.
- Diellza, many boys are inlove with you..
Jag tog ett stadigt grepp om hennes hand och log svagt emot henne.
Diellza gav mig ett svagt leénde innan hon sa:
- well, he's inlove with you.. I can see tha on a very long distant..
Jag kunde inte hålla inne leénde som nu spreds över mina läppar..
- Let's sleep now, we have a long day ahead.
Jag log och gick sedan mot badrummet ned drömmande steg.
Tänk att Justin vill ha någon som mig.. jag..?
En halv timme sedan låg jag och min fina bästavän i sängen, djupt insjunkna i dagens överraskningar.
" dreaming abot you.. "
Justins perspektiv:
Strax var jag djupt insjunken i drömmarnas land, där fanns Elionora med.. vilket hon har gjort vid varje besök sedan jag såg henne första gången.
Sakta slog jag upp mina ögon, ljuset sken igenom mitt fönster och allt kändes så underbart.. jag vet inte varför, men helt plötsligt blev att så lätt.. tanken slog mig. Elionora.
Jag hoppade upp ifrån sängen och sprang med tysta steg mot mitt badrum. Väl inne duschade jag och borstade tänderna, sedan gick jag fram till min garderob.
- Hmm.. What should I wear today?
Jag funderade ett tag och bestämde mig för en somrig outfit, därefter gick jag ner för att äta frukost.
I köket blev jag bemött av en glad Scooter.
- God morning JB, today you're going to recording in the studio.
Jag fick två känslor, den ena var exalterad för att göra musik, den andra var besvikelse eftersom att jag missar tid med Elionora.
- JB?
Jag ryckte till och avslutade mitt dagdrömmande.
- Sounds good!
Svarade jag och gick fram till kylskåpet. Jag plockade fram massa pålägg och bredde sedan 6 mackor, 2 till mig, 2 till Elionora och 2 till Diellza.
Jag tog fram en bricka och dekorerade den med några blommor, sedan tog jag ett pappers lapp och skrev ner några menningar. Jag la på all mat på brickan och smög sedan upp på ovanvåningen och sedan in till Elionoras rum. Där låg hon i sängen, men ögonen slutna.. hon såg ut som en prinsessa, så mjuk och ömtålig.
Jag satt tyst ner brickan på hennes glasbord som stod placerat brevid hennes stora säng.
Sakta satt jag mig på knä brevid sängkanten och bara tittade på henne. Det är ett mirakel att Gud har kunnat skapa något så vackert som den varelse som jag sakta beskådade.
Elionoras perspektiv:
Sakta slog jag upp mina ögon, ljuset sken igenom mitt fönster och allt kändes så underbart.. jag vet inte varför, men helt plötsligt blev att så lätt.. tanken slog mig. Justin.
Precis när jag tänkte resa mig upp knarrade min dörr till och av en ren reflex la jag mig tyst ner och slöt ögonen.
Tysta steg klev in i mitt rum och ställde något på mitt glasbord. Jag vågade inte öppna ögonen, varför vet jag inte.
Stegen närmade sig min säng och snart kände jag en underbar pust av en underbar andedräkt ta tag i min lugg.
Jag kände direkt igen doften, den goda, obeskrivliga doften som luktade som en harmoni bedövar ens öron.
- My little princess, you don't know how beautiful you are.
Viskade hans mogna, hesa och vackra röst. Ett par blöta läppar träffade nätt min panna och där stannade de i några sekunder innan hans mjuka och varma hand drogs över mitt hår. Jag kunde inte unvika att le när jag hörde att stegen avtog. Han är så perfekt! När dörren knarrade till igen öppnade jag mitt ena öga för att kolla om han hade gått. Det hade han så jag satt mig tyst upp och kollade vad det var han hade lämnat på mitt glasbord.
När jag såg vad det var kunde jag inte göra annat än att le som aldrig förr.
Jag tog tag i lappen som låg där och läste tyst.
#Elionora, I'll be back soon, wait for me. You're so beautiful when you sleep by the way. Love Justin#
Jag skrattade tyst för mig själv, vände mig mot Diellza och skakade om henne så hon vaknade sedan greppade jag tag om bricka för att äta.
- jummii!
Sa jag och log stort emot Diellza.
Justin är verkligen världs bästa.
Justins perspektiv:
När vi väl var framme i studion fick jag världens bästa textremsa i mitt huvud.
Jag greppade snabbt tag om en penna och skrev ner den.
# Your lips, my biggest weakness
Shouldn't have let you know
I'm always gonna do what they say #
Jag tänkte ett tag och snart hade jag en hel låt.
Jag satt mig vid pianot och prövade mig fram tills det lät perfekt.
Vi spelade in acoustic variation. Varje ord jag sjöng var inspirerat av Elionora, hennes leénde, hennes ögon.
Hela henne. Jag kunde inte unvika att le när jag sjöng den, mitt liv kan inte bli bättre just nu.
http://www.youtube.com/watch?v=47oIIt7IJ48
" It's all for you "
Kort och försenat jag vet, men nu är det uppe iaf.
Kommentera!
En rasande Diellza, hennes blick kunde döda i denna sekund. Hon gick med bestämda steg emot min dörr, det var nästan så att rök skulle kunna komma ur hennes ögon..
Jag backade sakta samtidigt som hon stampade in i mitt rum.
Jag gick efter henne och stängde tyst dörren till mitt rum.
Jag vände mig om och såg att hon satt i min säng så jag gick med försiktiga steg dit och satt mig lätt brevid henne.
- He is inlove with you, not me. How could I be so stupid to think that someone would actually fall inlove with me?
Hennes ilska förvandlades till sorg och snart började tårarna vandra ner ifrån hennes rödrosiga kinder.
Jag tyckte synd om henne, all den hopp som hade väckts inom mig störtade och jag kände medlidande.
- Diellza, many boys are inlove with you..
Jag tog ett stadigt grepp om hennes hand och log svagt emot henne.
Diellza gav mig ett svagt leénde innan hon sa:
- well, he's inlove with you.. I can see tha on a very long distant..
Jag kunde inte hålla inne leénde som nu spreds över mina läppar..
- Let's sleep now, we have a long day ahead.
Jag log och gick sedan mot badrummet ned drömmande steg.
Tänk att Justin vill ha någon som mig.. jag..?
En halv timme sedan låg jag och min fina bästavän i sängen, djupt insjunkna i dagens överraskningar.
" dreaming abot you.. "
Justins perspektiv:
Strax var jag djupt insjunken i drömmarnas land, där fanns Elionora med.. vilket hon har gjort vid varje besök sedan jag såg henne första gången.
Sakta slog jag upp mina ögon, ljuset sken igenom mitt fönster och allt kändes så underbart.. jag vet inte varför, men helt plötsligt blev att så lätt.. tanken slog mig. Elionora.
Jag hoppade upp ifrån sängen och sprang med tysta steg mot mitt badrum. Väl inne duschade jag och borstade tänderna, sedan gick jag fram till min garderob.
- Hmm.. What should I wear today?
Jag funderade ett tag och bestämde mig för en somrig outfit, därefter gick jag ner för att äta frukost.
I köket blev jag bemött av en glad Scooter.
- God morning JB, today you're going to recording in the studio.
Jag fick två känslor, den ena var exalterad för att göra musik, den andra var besvikelse eftersom att jag missar tid med Elionora.
- JB?
Jag ryckte till och avslutade mitt dagdrömmande.
- Sounds good!
Svarade jag och gick fram till kylskåpet. Jag plockade fram massa pålägg och bredde sedan 6 mackor, 2 till mig, 2 till Elionora och 2 till Diellza.
Jag tog fram en bricka och dekorerade den med några blommor, sedan tog jag ett pappers lapp och skrev ner några menningar. Jag la på all mat på brickan och smög sedan upp på ovanvåningen och sedan in till Elionoras rum. Där låg hon i sängen, men ögonen slutna.. hon såg ut som en prinsessa, så mjuk och ömtålig.
Jag satt tyst ner brickan på hennes glasbord som stod placerat brevid hennes stora säng.
Sakta satt jag mig på knä brevid sängkanten och bara tittade på henne. Det är ett mirakel att Gud har kunnat skapa något så vackert som den varelse som jag sakta beskådade.
Elionoras perspektiv:
Sakta slog jag upp mina ögon, ljuset sken igenom mitt fönster och allt kändes så underbart.. jag vet inte varför, men helt plötsligt blev att så lätt.. tanken slog mig. Justin.
Precis när jag tänkte resa mig upp knarrade min dörr till och av en ren reflex la jag mig tyst ner och slöt ögonen.
Tysta steg klev in i mitt rum och ställde något på mitt glasbord. Jag vågade inte öppna ögonen, varför vet jag inte.
Stegen närmade sig min säng och snart kände jag en underbar pust av en underbar andedräkt ta tag i min lugg.
Jag kände direkt igen doften, den goda, obeskrivliga doften som luktade som en harmoni bedövar ens öron.
- My little princess, you don't know how beautiful you are.
Viskade hans mogna, hesa och vackra röst. Ett par blöta läppar träffade nätt min panna och där stannade de i några sekunder innan hans mjuka och varma hand drogs över mitt hår. Jag kunde inte unvika att le när jag hörde att stegen avtog. Han är så perfekt! När dörren knarrade till igen öppnade jag mitt ena öga för att kolla om han hade gått. Det hade han så jag satt mig tyst upp och kollade vad det var han hade lämnat på mitt glasbord.
När jag såg vad det var kunde jag inte göra annat än att le som aldrig förr.
Jag tog tag i lappen som låg där och läste tyst.
#Elionora, I'll be back soon, wait for me. You're so beautiful when you sleep by the way. Love Justin#
Jag skrattade tyst för mig själv, vände mig mot Diellza och skakade om henne så hon vaknade sedan greppade jag tag om bricka för att äta.
- jummii!
Sa jag och log stort emot Diellza.
Justin är verkligen världs bästa.
Justins perspektiv:
När vi väl var framme i studion fick jag världens bästa textremsa i mitt huvud.
Jag greppade snabbt tag om en penna och skrev ner den.
# Your lips, my biggest weakness
Shouldn't have let you know
I'm always gonna do what they say #
Jag tänkte ett tag och snart hade jag en hel låt.
Jag satt mig vid pianot och prövade mig fram tills det lät perfekt.
Vi spelade in acoustic variation. Varje ord jag sjöng var inspirerat av Elionora, hennes leénde, hennes ögon.
Hela henne. Jag kunde inte unvika att le när jag sjöng den, mitt liv kan inte bli bättre just nu.
http://www.youtube.com/watch?v=47oIIt7IJ48
" It's all for you "
Kort och försenat jag vet, men nu är det uppe iaf.
Kommentera!
Hejhej!
Hejsan alla ! Tänkte bara säga att jag och josefin som bloggade här innan har startat en ny blogg där vi skriver om allt mellan himmel och jord så jag tycker att ni kan ta en titt in där :) pusshej
HÄÄÄR hittar ni bloggen ;)
sent...
skolan tar död på mig just nu..
har verkligen inte tid till att skriva.. pluggar ifrån jag kommer hem tills min mamma tvingar mig i säng..
Men lovar att skriva ett imrn iaf..
Ni är bäst!
puss<3
har verkligen inte tid till att skriva.. pluggar ifrån jag kommer hem tills min mamma tvingar mig i säng..
Men lovar att skriva ett imrn iaf..
Ni är bäst!
puss<3
My life was easy I chapter 12 I You can be a sweet dream...
- Well, Elionora. Do you know what?
Sa Justin helt plötsligt och spänningen inom mig gick till högsta nivå..
Justins perspektiv:
Jag kan verkligen inte förklara glädjen inom mig, jag menar.. Elionora.. vill ha mig?!
Glädjerusen inom mig tog aldrig slut och de ökade kraft för varje gång..
Om inte Elionora skulle varit här nu skulle jag dansat runt som en mes i hela huset..
Jag kunde verkligen inte hålla inne leénde som spreds över mitt ansikte, Elionora kollade frågande på mig och jag förstod att hon ville ha ett svar..
- Well, Elionora. Do you know what?
Sa jag, egentligen vill jag bara skrika att jag tänker på henne hela tiden och att jag gillar henne super mycket.
Men då skulle hon nog tycka att jag är konstig...
Jag såg hur ett mått av hopp tändes i Elionoras ögon.
- No, what?
Jag greppade tag och hennes händer och kollade henne djupt in i ögonen innan jag sa:
- I'm inlove with you to, and I've been that since day one.
Ett leénde kröp fram över hennes mungipor och de fylliga läpparna formade ett svagt leénde som växte förbrillt.
- Is it true?
Sa hon med ett par glittrande ögon.
- yepp, 100 %.
Hennes leénde var nu maxat och hennes rödsprängda ögon var nu ett par lysande kristaller.
Jag drog in henne i min famn och gav henne en lång och efterlängtad kram.
Långsamt drog jag min hand över hennes hår innan jag pussade henne nätt i pannan.
" the hug "
När vi avslutade kramen kom jag på att Diellza fortfarande väntade i mitt rum.. hon måste ha tusen frågor.
- I'll be right back..
Elionora kollade på mig med en frågande blick och följde mig med blicken hela vägen till dörren.
Jag stängde tyst igen dörren bakom mig och trippade därefter tyst genom koridorren.
Jag skrattade lite åt mig själv, när jag insåg att jag försökte likna mission impossible.
När jag plötsligt stannade utanför min dörr dog skrattet ut och jag drog försiktigt ner handtaget.
Snabbt sköt jag upp dörren och fann Diellza ståendes framför min spegel, snacka om att vara självkär...
- Diellza..?
Sa jag men blev avbruten då Diellza sprang fram till mig och hängde sig runt min hals.
- Where have you been?
Innan jag hann svara var hennes läppar pressade emot mina. Jag puttade svagt bort henne och sa:
- Diellza, We have to talk.
Diellza kollade oförstående på mig ett tag, men drog sedan med mig till sängen.
- Lets talk.
Sa hon och flashade ett stort leénde.
- Well, I didn't want to hurt you or something like that.. but i'm inlove with Elionora, not you.
När jag sa det dog hennes leénde ut och hennes mun formade nu istället ett o.
Innan jag hade reagera drämde hon mig rakt i ansiktet och mitt huvud flög åt sidan.
Vilken träff hon fick in alltså.. Därefter reste hon sig kvickt upp och gick med bestämda steg ut ur mitt rum, med en hård duns smällde hon igen min dörr. Jag suckade tungt och la mig ner i sängen med händerna för ansiktet.
Ibland är tjejer bara för mycket!
" somethimes, they're just 2 much "
Elionoras perspektiv:
Jag kan inte fatta vad som precis har hänt.. Justin sa att han kände likadant för mig.. för mig, Elionora Braun..
Jag är ju ingen speciell.. inte speciellt snygg, inte speciellt snäll.. ingenting. Jag är bara simpla jag.
Att Justin vill ha mig kommer alltid framstå som en gåta för mig, men den gåtan är den bästa gåtan jag någonsin sagt.. bara tanken av att veta att han känner något för mig gör mig helt... GALEN!
När Justin lämnat rummet gav jag ifrån mig ett glädjetjut men kom genast på att han kunde höra så det blev ett mer glädjeskutt liknande. När jag hade lugnat mig lite drog jag fram mitt sångblock och en penna.
Ideérna var i full blom och analyserna jobbade på.. Jag bet lite på pennan innan jag skrev ner två meningar på mitt block.
You can be a sweet dream or a beautiful nightmare
Either way I don't wanna wake up from you
Jag sjöng det tyst för mig själv och fick direkt fortsättningen i huvudet.
I mention you when I say my prayers
I wrap you around all of my thoughts
Boy you're my temporary high
Efter ungefär en halv timme var sidan full.
En massa menningar som betydde så mycket för mig. Som gav mig så många bilder, så många känslor.
Allt jag kände var nerskrivet på ett papper.
Jag sprang fram till mitt piano som jag har i mitt rum, satt mig lugnt ner och drog ett drag över de blänkande tangenterna.
http://www.youtube.com/watch?v=N82VIli__zU
Tänk er denna.
You can be a sweet dream or a beautiful nightmare
Either way I don't wanna wake up from you...
Jag släppte tangenterna och greppade tag om pennan för att skriva klart den.
Tattoo your name across my heart so it will remain
Not even death can make us part
What kind of dream is this?
You could be a sweet dream or a beautiful nightmare
Either way I don't wanna wake up from you
(Turn the lights on)
Sweet dream or a beautiful nightmare
Somebody pinch me, your love's too good to be true
(Turn the lights on)
My guilty pleasure, I ain't going no where
Baby long as you're here I'll be floating on air
'Cause you're my
You can be a sweet dream or a beautiful nightmare
Either way I don't wanna wake up from you
(Turn the lights on)
Either way I don't wanna wake up from you.
Jag prövade det också, därefter kollade jag stolt på papper och skulle just resa mig då jag hörde en hård smäll ifrån en dörr som smälldes igen. Shit, vad händer? Jag reste mig upp och gick fram till min dörr då jag blev bemött av..
Kommentera mera!
love u guys.!
Sa Justin helt plötsligt och spänningen inom mig gick till högsta nivå..
Justins perspektiv:
Jag kan verkligen inte förklara glädjen inom mig, jag menar.. Elionora.. vill ha mig?!
Glädjerusen inom mig tog aldrig slut och de ökade kraft för varje gång..
Om inte Elionora skulle varit här nu skulle jag dansat runt som en mes i hela huset..
Jag kunde verkligen inte hålla inne leénde som spreds över mitt ansikte, Elionora kollade frågande på mig och jag förstod att hon ville ha ett svar..
- Well, Elionora. Do you know what?
Sa jag, egentligen vill jag bara skrika att jag tänker på henne hela tiden och att jag gillar henne super mycket.
Men då skulle hon nog tycka att jag är konstig...
Jag såg hur ett mått av hopp tändes i Elionoras ögon.
- No, what?
Jag greppade tag och hennes händer och kollade henne djupt in i ögonen innan jag sa:
- I'm inlove with you to, and I've been that since day one.
Ett leénde kröp fram över hennes mungipor och de fylliga läpparna formade ett svagt leénde som växte förbrillt.
- Is it true?
Sa hon med ett par glittrande ögon.
- yepp, 100 %.
Hennes leénde var nu maxat och hennes rödsprängda ögon var nu ett par lysande kristaller.
Jag drog in henne i min famn och gav henne en lång och efterlängtad kram.
Långsamt drog jag min hand över hennes hår innan jag pussade henne nätt i pannan.
" the hug "
När vi avslutade kramen kom jag på att Diellza fortfarande väntade i mitt rum.. hon måste ha tusen frågor.
- I'll be right back..
Elionora kollade på mig med en frågande blick och följde mig med blicken hela vägen till dörren.
Jag stängde tyst igen dörren bakom mig och trippade därefter tyst genom koridorren.
Jag skrattade lite åt mig själv, när jag insåg att jag försökte likna mission impossible.
När jag plötsligt stannade utanför min dörr dog skrattet ut och jag drog försiktigt ner handtaget.
Snabbt sköt jag upp dörren och fann Diellza ståendes framför min spegel, snacka om att vara självkär...
- Diellza..?
Sa jag men blev avbruten då Diellza sprang fram till mig och hängde sig runt min hals.
- Where have you been?
Innan jag hann svara var hennes läppar pressade emot mina. Jag puttade svagt bort henne och sa:
- Diellza, We have to talk.
Diellza kollade oförstående på mig ett tag, men drog sedan med mig till sängen.
- Lets talk.
Sa hon och flashade ett stort leénde.
- Well, I didn't want to hurt you or something like that.. but i'm inlove with Elionora, not you.
När jag sa det dog hennes leénde ut och hennes mun formade nu istället ett o.
Innan jag hade reagera drämde hon mig rakt i ansiktet och mitt huvud flög åt sidan.
Vilken träff hon fick in alltså.. Därefter reste hon sig kvickt upp och gick med bestämda steg ut ur mitt rum, med en hård duns smällde hon igen min dörr. Jag suckade tungt och la mig ner i sängen med händerna för ansiktet.
Ibland är tjejer bara för mycket!
" somethimes, they're just 2 much "
Elionoras perspektiv:
Jag kan inte fatta vad som precis har hänt.. Justin sa att han kände likadant för mig.. för mig, Elionora Braun..
Jag är ju ingen speciell.. inte speciellt snygg, inte speciellt snäll.. ingenting. Jag är bara simpla jag.
Att Justin vill ha mig kommer alltid framstå som en gåta för mig, men den gåtan är den bästa gåtan jag någonsin sagt.. bara tanken av att veta att han känner något för mig gör mig helt... GALEN!
När Justin lämnat rummet gav jag ifrån mig ett glädjetjut men kom genast på att han kunde höra så det blev ett mer glädjeskutt liknande. När jag hade lugnat mig lite drog jag fram mitt sångblock och en penna.
Ideérna var i full blom och analyserna jobbade på.. Jag bet lite på pennan innan jag skrev ner två meningar på mitt block.
You can be a sweet dream or a beautiful nightmare
Either way I don't wanna wake up from you
Jag sjöng det tyst för mig själv och fick direkt fortsättningen i huvudet.
I mention you when I say my prayers
I wrap you around all of my thoughts
Boy you're my temporary high
Efter ungefär en halv timme var sidan full.
En massa menningar som betydde så mycket för mig. Som gav mig så många bilder, så många känslor.
Allt jag kände var nerskrivet på ett papper.
Jag sprang fram till mitt piano som jag har i mitt rum, satt mig lugnt ner och drog ett drag över de blänkande tangenterna.
http://www.youtube.com/watch?v=N82VIli__zU
Tänk er denna.
You can be a sweet dream or a beautiful nightmare
Either way I don't wanna wake up from you...
Jag släppte tangenterna och greppade tag om pennan för att skriva klart den.
Tattoo your name across my heart so it will remain
Not even death can make us part
What kind of dream is this?
You could be a sweet dream or a beautiful nightmare
Either way I don't wanna wake up from you
(Turn the lights on)
Sweet dream or a beautiful nightmare
Somebody pinch me, your love's too good to be true
(Turn the lights on)
My guilty pleasure, I ain't going no where
Baby long as you're here I'll be floating on air
'Cause you're my
You can be a sweet dream or a beautiful nightmare
Either way I don't wanna wake up from you
(Turn the lights on)
Either way I don't wanna wake up from you.
Jag prövade det också, därefter kollade jag stolt på papper och skulle just resa mig då jag hörde en hård smäll ifrån en dörr som smälldes igen. Shit, vad händer? Jag reste mig upp och gick fram till min dörr då jag blev bemött av..
Kommentera mera!
love u guys.!
My life was easy I chapter 11 I It feels so real
Tanken slog mig.. hon måste ha följt med till Justins rum.. Jag måste ha somnat på toaletten och så bar dem mig till min säng och sedan så...
Ush, jag vill verkligen inte tänka mer, bara tanken av att se de två tillsammans gör mig illamående.
Jag klev försiktigt ut ur mitt rum och lunkade tyst fram genom vår korridor.
När jag stod utanför Justins dörr hörde jag ett högt stön..
Utan förvarning rann en tår ner ifrån min kind, smärtan skar av en bit av mitt hjärta och jag blev återigen försvarslös. Jag drog sakta ner handtaget och tryckte nätt upp dörren ljudlöst..
Justins perspektiv:
Elionora kommer endå aldrig vilja ha mig.. liksom kolla på henne, hon är en skönhet.
Och Diellza är faktiskt söt.. men Elionora är ju sötare.. och snyggare och gash!
Jag måste verkligen sluta tänka på henne, inte ens chans att hon vill ha någon som mig?
Diellzas läppar var nu emot mina, det kändes så fel att det tillslut kändes bra..
Att känna hennes närhet påminnde mig om Elionora på något konstigt sätt...
Vår kyss övergick till hångel och snart låg Diellza på mig, jag kysste henne på halsen. Inte för att det gjorde mig ett dugg upphetsad.. Utan bara för att jag skulle glömma Elionora, egentligen är det dålig stil emot Diellza.. men jag kan verkligen inte fokusera på något annat än Elionora just nu.. Mitt tänkande avbröts när Diellza gav ifrån sig ett högt stön.. Justin, vafan håller du på med?! Tänkte jag för mig själv.. Just då smälldes min dörr igen och jag puttade snabbt bort Diellza och sprang ut genom den..
Shit, tänk så såg mamma... eller något?
När jag inte fann något i koridorren bestämde jag mig för att kolla hur Elionora har det.. Eller kanske bara få se henne.. eller höra hennes röst?
Oh, Gud vad händer med mig?!
Jag knackade försiktigt på Elionoras dörr, en svag röst skrek: - Come in.
Alla fjärillar flög hej vilt i min såkallade mage som numera var en cirkus.
Jag puttade lätt upp dörren och fick en chock när jag såg vilket skick Elionora var i...
Elionoras perspektiv:
Inne i rummet fann jag exakt vad jag hade väntat mig.. även fast jag hade bett till Gud att det var inte så.. så var det så. Något jag måste inse.. Justin vill ha Diellza och Diellza vill ha Justin...
Jag backade sakta ut ur rummet precis som jag gjort när jag fann Leo på festen.
Ilskan bröt sig ur mitt hårda grepp och den blev okontrollerad, jag tog ett stadigt grepp om dörren innan jag smällde igen den med världens tryck.. Med snabba och skakiga ben sprang jag in på mitt rum, jag hann precis stänga dörren innan allt brast ut.
Jag kände mig sviken, sårad, lämnad, arg och ja.. listan tar inte slut.
Tårarna som blev fler och fler rann nu ner för mina kinder som i ett vattenfall.. trycket var högt och mina ögon var rödsprängda. Min mascara låg under ögonen och näsan rann stud i kvarten.
*knack knack*
Jag blickade med en förskräckt blick emot dörren, med en skakig röst sa jag tyst: - Come in.
Dörren öppnades och in kom han. Killen som gjort att jag kände såhär, killen som fått min att vara som lyckligast... killen som jag fallit hjälplöst för.
Jag kollade på honom med en kall blick innan jag kollade ner på mina händer igen.
- OMG, Elionora.. What has happend?!
Han la armen om mig, som jag snabbt puttade bort..
- Don't you get it?
Sa jag utan att möta hans blick. Jag klarade bara inte av det nu, jag är för svag, för sårbar..
- Is it Leo?
Jag suckade och tog modet till mig att möta hans blick i en kort sekund.
- No, it's you Justin.
Det sista viskade jag ihopp om att han undvek att höra det.
- What have I done?
Jag suckade och insåg att det var lika bra att säga allt nu..
- You haven't done something, It's just that..
Jag stannade upp för att hämta modet och styrkan till att säga det.
- That?
Sa Justin i väntan på en fortsättning.
- That.. I've fall inlove with you.
En hemsk tystnad bröt ut och jag ångrade mig direkt.. Nu kommer han tro att jag är ett freak som kommer stalka honom.. Faaaaaaaaaaaaaan.
Efter en ännu längre tystnad kollade jag upp och blev chokad när jag såg Justins minn. Han verkade verkligen vara överraskad.. på ett bra sätt?
" He looked surprised, at a good way.. or? "
Äsh, det är bara jag som inbillar mig.. han försöker bara hålla inne skrattet.. Skrattet åt hur patetisk och äcklig jag är. Jag kollade upp återigen för att få en reaktion och såg då att hans ansiktsuttryck var ett helt annat.
" His look.. "
Han såg på något sätt nöjd ut.. jag förstod verkligen inte vad han menade med de uttrycken.
- Is it ture?
Sa han samtidigt som han log för sig själv.
" Is it true? "
- Yes..
Sa jag och kollade ner när jag insåg att jag rodnade.
Frestningen tog över och jag var tvungen att se hur han reagerade. Försiktigt kollade jag upp och kände hur hjärtat tog ett skutt när jag såg att han... log ?
Inget falskt leénde, utan ett äkta.. ett sådant som man bara kan ha när man är riktigt lycklig. På något sätt mådde jag lite bättre av ett se det för plötsligt kändes allt så.. äkta.
" That smile signs for happines "
- Well, Elionora. Do you know what?
Sa Justin helt plötsligt och spänningen inom mig gick till högsta nivå..
Kommentera...
Love.. <3
Ush, jag vill verkligen inte tänka mer, bara tanken av att se de två tillsammans gör mig illamående.
Jag klev försiktigt ut ur mitt rum och lunkade tyst fram genom vår korridor.
När jag stod utanför Justins dörr hörde jag ett högt stön..
Utan förvarning rann en tår ner ifrån min kind, smärtan skar av en bit av mitt hjärta och jag blev återigen försvarslös. Jag drog sakta ner handtaget och tryckte nätt upp dörren ljudlöst..
Justins perspektiv:
Elionora kommer endå aldrig vilja ha mig.. liksom kolla på henne, hon är en skönhet.
Och Diellza är faktiskt söt.. men Elionora är ju sötare.. och snyggare och gash!
Jag måste verkligen sluta tänka på henne, inte ens chans att hon vill ha någon som mig?
Diellzas läppar var nu emot mina, det kändes så fel att det tillslut kändes bra..
Att känna hennes närhet påminnde mig om Elionora på något konstigt sätt...
Vår kyss övergick till hångel och snart låg Diellza på mig, jag kysste henne på halsen. Inte för att det gjorde mig ett dugg upphetsad.. Utan bara för att jag skulle glömma Elionora, egentligen är det dålig stil emot Diellza.. men jag kan verkligen inte fokusera på något annat än Elionora just nu.. Mitt tänkande avbröts när Diellza gav ifrån sig ett högt stön.. Justin, vafan håller du på med?! Tänkte jag för mig själv.. Just då smälldes min dörr igen och jag puttade snabbt bort Diellza och sprang ut genom den..
Shit, tänk så såg mamma... eller något?
När jag inte fann något i koridorren bestämde jag mig för att kolla hur Elionora har det.. Eller kanske bara få se henne.. eller höra hennes röst?
Oh, Gud vad händer med mig?!
Jag knackade försiktigt på Elionoras dörr, en svag röst skrek: - Come in.
Alla fjärillar flög hej vilt i min såkallade mage som numera var en cirkus.
Jag puttade lätt upp dörren och fick en chock när jag såg vilket skick Elionora var i...
Elionoras perspektiv:
Inne i rummet fann jag exakt vad jag hade väntat mig.. även fast jag hade bett till Gud att det var inte så.. så var det så. Något jag måste inse.. Justin vill ha Diellza och Diellza vill ha Justin...
Jag backade sakta ut ur rummet precis som jag gjort när jag fann Leo på festen.
Ilskan bröt sig ur mitt hårda grepp och den blev okontrollerad, jag tog ett stadigt grepp om dörren innan jag smällde igen den med världens tryck.. Med snabba och skakiga ben sprang jag in på mitt rum, jag hann precis stänga dörren innan allt brast ut.
Jag kände mig sviken, sårad, lämnad, arg och ja.. listan tar inte slut.
Tårarna som blev fler och fler rann nu ner för mina kinder som i ett vattenfall.. trycket var högt och mina ögon var rödsprängda. Min mascara låg under ögonen och näsan rann stud i kvarten.
*knack knack*
Jag blickade med en förskräckt blick emot dörren, med en skakig röst sa jag tyst: - Come in.
Dörren öppnades och in kom han. Killen som gjort att jag kände såhär, killen som fått min att vara som lyckligast... killen som jag fallit hjälplöst för.
Jag kollade på honom med en kall blick innan jag kollade ner på mina händer igen.
- OMG, Elionora.. What has happend?!
Han la armen om mig, som jag snabbt puttade bort..
- Don't you get it?
Sa jag utan att möta hans blick. Jag klarade bara inte av det nu, jag är för svag, för sårbar..
- Is it Leo?
Jag suckade och tog modet till mig att möta hans blick i en kort sekund.
- No, it's you Justin.
Det sista viskade jag ihopp om att han undvek att höra det.
- What have I done?
Jag suckade och insåg att det var lika bra att säga allt nu..
- You haven't done something, It's just that..
Jag stannade upp för att hämta modet och styrkan till att säga det.
- That?
Sa Justin i väntan på en fortsättning.
- That.. I've fall inlove with you.
En hemsk tystnad bröt ut och jag ångrade mig direkt.. Nu kommer han tro att jag är ett freak som kommer stalka honom.. Faaaaaaaaaaaaaan.
Efter en ännu längre tystnad kollade jag upp och blev chokad när jag såg Justins minn. Han verkade verkligen vara överraskad.. på ett bra sätt?
" He looked surprised, at a good way.. or? "
Äsh, det är bara jag som inbillar mig.. han försöker bara hålla inne skrattet.. Skrattet åt hur patetisk och äcklig jag är. Jag kollade upp återigen för att få en reaktion och såg då att hans ansiktsuttryck var ett helt annat.
" His look.. "
Han såg på något sätt nöjd ut.. jag förstod verkligen inte vad han menade med de uttrycken.
- Is it ture?
Sa han samtidigt som han log för sig själv.
" Is it true? "
- Yes..
Sa jag och kollade ner när jag insåg att jag rodnade.
Frestningen tog över och jag var tvungen att se hur han reagerade. Försiktigt kollade jag upp och kände hur hjärtat tog ett skutt när jag såg att han... log ?
Inget falskt leénde, utan ett äkta.. ett sådant som man bara kan ha när man är riktigt lycklig. På något sätt mådde jag lite bättre av ett se det för plötsligt kändes allt så.. äkta.
" That smile signs for happines "
- Well, Elionora. Do you know what?
Sa Justin helt plötsligt och spänningen inom mig gick till högsta nivå..
Kommentera...
Love.. <3
förlåt.
jag är inte alls på skrivhumör idag, det har hänt lite saker som orsakat detta.
Men det kommer imrn, så fortsätt kommentera!
Tack för de fina kommentarerna! love.
Men det kommer imrn, så fortsätt kommentera!
Tack för de fina kommentarerna! love.
My life was easy I chapter 10 I What's behind that door?
Shit vad ska jag göra!?
- Well, Justin.. do you have a girlfriend?
Sa Diellza för att avbryta tystnaden och jag kände hur paniken steg ytterliggare ett steg..
Jag vet verkligen inte vad som händer med mig... Först faller jag dör Elionora, sedan för Diellza och nu för Elionora igen..? Varför gör jag det? Tusen obesvarade frågor flyger runt i min hjärna nu...
- Justin?
Den nu gnällande rösten skar in i mina öron.. Jag lyfte upp blicken och suckade djupt när jag insåg att Diellza satt där. Jag vred lite otåligt på mig och harklade mig i hopp om att Elinora skulle komma ut och rädda mig.
Men nej.. sekunderna gick och jag insåg att jag var tvungen att svara.
- No..
Sa jag med en tyst röst och kollade ner på mina händer för att slippa möta Diellzas intensiva blick.
" looking down just to avoid problems "
Jag kunde riktigt känna hennes leénde, hur hon trodde att hon hade chansen, hur hon trodde att jag tänkte på henne. Allt i hennes blick gjorde mig förvirrad. Hur kunde jag känna så för henne? Och hur kunde allt gå bort så snabbt? Inga av mina frågor får några svar.. men det ända som jag är säker på just nu är att jag bara har en tjej i mina tankar... Elionora. När hennes namn kom upp i min hjärna kom jag på att det var längesedan man hörde något ljud ifrån badrummet.. Jag reste mig snabbt upp och gick fram till badrums dörren.
Jag knackade lätt och sa:
- Elionora, are you there ?
Inget svar, jag knackade återigen ihopp om ett svar.. Men exakt samma tystnad bröts ut.
Jag ryckte tag i dörrhandtaget och känslan av lättnad flög igenom mig då jag insåg att hon hade glömt att låsa.
Jag klev sakta i och såg henne på golvet. Det första jag la märke till var att hon andades..
Även en lättnad flög igenom min kropp. Jag satt mig försiktigt på knä brevid henne och insåg då att hon hade somnat. Hon hade gråtit sig till sömns.. Det gjorde otroligt ont inom mig att se det, att hon somnat i en ensamhet, en sorg och framför allt... en otroligt smärta.
Jag tog tag om hennes kropp och bar nätt upp henne, när Diellza såg mig fick hon panik.. Det kunde hon inte neka till. Men när jag viskade att hon sov lugnade hon sig och snart var hon tillbaka i sitt vanliga tillstånd.
Vi bäddade ner Elionora och gick sedan in till mitt rum så vi inte skulle störa henne.
Diellza stängde dörren efter sig och gick sakta fram emot mig.. Hennes blick var obehaglig.. När hon var några meter ifrån mig sa jag:
- So, who is this Leo guy?
Diellza kollade på mig med en arg blick och sa kallt:
- Why do you care?
Jag forstod inte varför hon sa så.. Jag menar, varför skulle jag inte bry mig?
- Because I saw what he did to Elionora and I don't like guys how disrespect girls that way.
Diellza suckade och satt sig ner i sängen..
- Yeah, I know.. He's an ass.. I've never liked him.
Jag kollade medlidande på henne och gick fram och satt mig brevid henne.
- Well, I'm glad that his gone now.
Sa jag ihopp om att liva upp stämningen ett stepp.. Diellza kollade på mig och sa:
- And i'm glad that you're here now.
Sakta lutade hon sig fram och var nu bara några centimetrar ifrån mina läppar..
Jag sa inte ifrån, jag puttade inte bort henne.. inget.
Men varför vet jag inte... Jag ville väl inte såra henne.
Hon närmade sig ytterliggare ett steg.. Jag måste bestämma mig nu!
Diellza eller Elionora?
Elionoras perspekiv:
Sakta öppnade jag mina ögon fullt förberedd på att ljuset ifrån solen skulle blända mig..
Men desto mer jag öppnade ögonen, desto mörkare blev det. När jag hade ögonen helt öppna insåg jag att det fortfarande var natt och att jag låg i min säng i mitt mörka dystra rum.. Inget annat..
Jag reste mig snabbt upp och kom då ihåg att Diellza skulle sova här.. OH FUCK!
Tanken slog mig.. hon måste ha följt med till Justins rum.. Jag måste ha somnat på toaletten och så bar dem mig till min säng och sedan så...
Ush, jag vill verkligen inte tänka mer, bara tanken av att se de två tillsammans gör min illamående.
Jag klev försiktigt ut ur mitt rum och lunkade tyst fram genom vår korridor.
När jag stod utanför Justins dörr hörde jag ett högt stön..
Utan förvarning rann en tår ner ifrån min kind, smärtan skar av en bit av mitt hjärta och jag blev återigen försvarslös. Jag drog sakta ner handtaget och tryckte nätt upp dörren ljudlöst..
" It's all about what's behind that door "
Kort jag vet.
Men somsagt inte kommentarer, ingen inspiration :)
- Well, Justin.. do you have a girlfriend?
Sa Diellza för att avbryta tystnaden och jag kände hur paniken steg ytterliggare ett steg..
Jag vet verkligen inte vad som händer med mig... Först faller jag dör Elionora, sedan för Diellza och nu för Elionora igen..? Varför gör jag det? Tusen obesvarade frågor flyger runt i min hjärna nu...
- Justin?
Den nu gnällande rösten skar in i mina öron.. Jag lyfte upp blicken och suckade djupt när jag insåg att Diellza satt där. Jag vred lite otåligt på mig och harklade mig i hopp om att Elinora skulle komma ut och rädda mig.
Men nej.. sekunderna gick och jag insåg att jag var tvungen att svara.
- No..
Sa jag med en tyst röst och kollade ner på mina händer för att slippa möta Diellzas intensiva blick.
" looking down just to avoid problems "
Jag kunde riktigt känna hennes leénde, hur hon trodde att hon hade chansen, hur hon trodde att jag tänkte på henne. Allt i hennes blick gjorde mig förvirrad. Hur kunde jag känna så för henne? Och hur kunde allt gå bort så snabbt? Inga av mina frågor får några svar.. men det ända som jag är säker på just nu är att jag bara har en tjej i mina tankar... Elionora. När hennes namn kom upp i min hjärna kom jag på att det var längesedan man hörde något ljud ifrån badrummet.. Jag reste mig snabbt upp och gick fram till badrums dörren.
Jag knackade lätt och sa:
- Elionora, are you there ?
Inget svar, jag knackade återigen ihopp om ett svar.. Men exakt samma tystnad bröts ut.
Jag ryckte tag i dörrhandtaget och känslan av lättnad flög igenom mig då jag insåg att hon hade glömt att låsa.
Jag klev sakta i och såg henne på golvet. Det första jag la märke till var att hon andades..
Även en lättnad flög igenom min kropp. Jag satt mig försiktigt på knä brevid henne och insåg då att hon hade somnat. Hon hade gråtit sig till sömns.. Det gjorde otroligt ont inom mig att se det, att hon somnat i en ensamhet, en sorg och framför allt... en otroligt smärta.
Jag tog tag om hennes kropp och bar nätt upp henne, när Diellza såg mig fick hon panik.. Det kunde hon inte neka till. Men när jag viskade att hon sov lugnade hon sig och snart var hon tillbaka i sitt vanliga tillstånd.
Vi bäddade ner Elionora och gick sedan in till mitt rum så vi inte skulle störa henne.
Diellza stängde dörren efter sig och gick sakta fram emot mig.. Hennes blick var obehaglig.. När hon var några meter ifrån mig sa jag:
- So, who is this Leo guy?
Diellza kollade på mig med en arg blick och sa kallt:
- Why do you care?
Jag forstod inte varför hon sa så.. Jag menar, varför skulle jag inte bry mig?
- Because I saw what he did to Elionora and I don't like guys how disrespect girls that way.
Diellza suckade och satt sig ner i sängen..
- Yeah, I know.. He's an ass.. I've never liked him.
Jag kollade medlidande på henne och gick fram och satt mig brevid henne.
- Well, I'm glad that his gone now.
Sa jag ihopp om att liva upp stämningen ett stepp.. Diellza kollade på mig och sa:
- And i'm glad that you're here now.
Sakta lutade hon sig fram och var nu bara några centimetrar ifrån mina läppar..
Jag sa inte ifrån, jag puttade inte bort henne.. inget.
Men varför vet jag inte... Jag ville väl inte såra henne.
Hon närmade sig ytterliggare ett steg.. Jag måste bestämma mig nu!
Diellza eller Elionora?
Elionoras perspekiv:
Sakta öppnade jag mina ögon fullt förberedd på att ljuset ifrån solen skulle blända mig..
Men desto mer jag öppnade ögonen, desto mörkare blev det. När jag hade ögonen helt öppna insåg jag att det fortfarande var natt och att jag låg i min säng i mitt mörka dystra rum.. Inget annat..
Jag reste mig snabbt upp och kom då ihåg att Diellza skulle sova här.. OH FUCK!
Tanken slog mig.. hon måste ha följt med till Justins rum.. Jag måste ha somnat på toaletten och så bar dem mig till min säng och sedan så...
Ush, jag vill verkligen inte tänka mer, bara tanken av att se de två tillsammans gör min illamående.
Jag klev försiktigt ut ur mitt rum och lunkade tyst fram genom vår korridor.
När jag stod utanför Justins dörr hörde jag ett högt stön..
Utan förvarning rann en tår ner ifrån min kind, smärtan skar av en bit av mitt hjärta och jag blev återigen försvarslös. Jag drog sakta ner handtaget och tryckte nätt upp dörren ljudlöst..
" It's all about what's behind that door "
Kort jag vet.
Men somsagt inte kommentarer, ingen inspiration :)
komigen nu...
komigen, fler kommentarer annars läggs bloggen ner..
det är inte kul att skriva om ingen kommenterar.. för era kommentarer ger mig inspiration..
det är inte kul att skriva om ingen kommenterar.. för era kommentarer ger mig inspiration..
My life was easy I chapter 9 I It's all gone now.
- Yeah, It's Scooter. Eh, Usher and I are in the studio, are you able to come?
Jag kände hur besvikelsen steg, ja jag är här för att göra musik.. men jag menar jag hade ju världens chans att lära känna Diellza..
- Yup, I'll be there in 10.
Jag la på och kollade fram på vägen igen..
Väl framme i stan släppte jag av tjejerna och kunde då inte ungå att kolla in Diellzas underbara former..
Vilken kropp!
Elionoras perspektiv:
Vi hoppade ut ur bilen och jag såg hur Justin kollade på henne.. Det gjorde konstigt nog ont?
Jag känner knappt honom men endå känns det som att vi har känt varandra hela livet...?
Bilen rullade iväg och jag försökte att inte tänka på allt som hänt..
Dagen rullade på och jag hade det underbart trevligt med Diellza, men det enda jag kunde tänka på var honom.
Justin Drew Bieber..
Mörkret började falla och vi började röra oss hemåt..
Vi hade bestämt att Diellza skulle sova hos mig ikväll vilket jag egentligen inte gillade för då får Justin mer tid att se hur underbar Diellza är.. Men Diellza hade gett mig de hundögonen som hon alltid gav mig när hon ville få sin vilja igenom..
Påvägen hem passerade vi en godis affär och gick såklart in och köpte godis i massor..
När vi äntligen stod utanför min stora dörr tryckte jag ner handtaget i hopp om att Justin var på sitt rum.. Men såklart så stod han ute i hallen just vid denna sekund. När vi kom in log han stort emot oss och gick sedan ut i vardagsrummet.. Jag drog av min jacka och därefter mina skor, sedan smög jag upp på mitt rum och slängde mig i sängen. Men en djup suck reste jag mig igen för att byta om till en skönare outfit
" please, just stop "
Diellza gjorde detsamma och snart satt vi båda i min stora säng vända emot TV:n.
Vi hade redan bestämt att vi skulle se Honey, vi båda älskar den och kan nästan alla repliker..
Jag lämnade rummet för att hälla upp godiset i skålar samt hämta läsk, men ångrade mig direkt när jag såg att Justin stod i köket i just denna sekund.. snacka om otur..
Jag gav honom inte ens en blick då jag gick fram till glasskåpet och plockade fram två glas.
Såklart skulle han sitta just framför den lådan jag behövde komma åt.
Jag gick osäkert fram till den och sa ett kaxigt: - exuseme..
Samtidigt som jag himlade med ögonen, han ska inte tro att jag har fallit för honom även fast det kanske finns en liten sanning i det.. Justin aktade sig osäkert samtidigt som han försökte möta min blick som jag snabbt drog undan.
- What happened?
Sa Justin när han insåg att han misslyckades med att möta min blick, jag kände hur paniken steg inom mig.. vad ska jag svara?!
- nothing, you're just in my way..
Svarade jag kallt och gav honom ett fejkleénde.. Jag ångrade mig lika snabbt och skyndade mig därför upp på rummet igen, påväg upp för trappan hörde jag Justin sucka en djup suck.
OH, vafan Diellza.. allt var perfekt tills hon kom in i bilden..
Jag gick upp på rummet och vi startade filmen som idag bara var jobbig.. jag brukade alltid bli glad när jag såg den filmen, men nu var den bara jobbig.. Filmen påminnde mig om Leo, för sist jag såg den så låg jag i Leos famn och allt var som en dröm, ingen smärta eller ensamhet..
" It's just weak memories.. "
Helt inne i mitt drömmande hörde jag hur det knackade på dörren och sedan en svag röst som ropade:
- come in.
Jag förstod att det var Diellzas röst och kände hur kniven högg mig i hjärtat när Justin kom in med det leéndet som han brukade ge mig, men nu var det riktat till någon annan, någon mycket bättre än mig..
Just i denna sekund insåg jag att hela min sommar är förstörd.. Min kille har varit otrogen med min såkallade "bästavän", mina föräldrar bryr sig bara om Justin.. Justin är det enda jag tänker på och han har fallit för min bästakompis..
Yeaaaj, I just loooooooooooooove life..
Or not.. allt är Leos fel.. exakt allting....
Justin gick fram till sängen och kollade med en osäker minn på mig precis som att jag skulle godkänna att han fick gå in i rummet. Jag skakade bara på huvudet och vände blicken emot TV:n för att kolla vidare på filmen, även fast min blick var djupt insjunken i TV:n så såg jag ingenting, min syn förblindades med alla tankar.. alla känslor.. alla stunder. * RRRRRRIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIINNNNNNNNNNNNNG *
Jag hoppade till lite och såg att de andra också gjorde det, jag kollade på min mobil och kände hur ilskan steg inom mig när jag såg vem det var.. *älskling* stod det.. Att han ens vågar ringa och ta upp min tid är en skam.. men det var inte det som gjorde mig arg, när jag såg att det var han väcktes en saknad inom mig.. en saknad efter hans närhet, hans kyssar, hans ömhet, hans berörning.. allt med honom.. det var det som gjorde mig arg.
Jag reste mig snabbt upp ur sängen med ett hårt grepp om mobilen, men ett hårt slag drog jag igen badrumsdörren och tryckte med en skakig hand på "answer" knappen.
- What!?
Nästan skrek jag i luren.
- Elli, please just listen?
Jag kände hur tårarna släpptes fria, fan.. varför saknar jag honom!?
- You have 5 minutes to convince me..
Ett gnytta hopp tändes inom mig.. han kanske har någon bra förklaring..?
- Well, I don't have a good explanation.. but I love you..
Jag kände hur spykänslan kröp fram och jag trillade rakt ner på golvet.
Jag kände hur hela min kropp förvandlades till is och med en kall röst sa jag:
- Leo, that isen't enough..
Sedan klickade jag honom, fullt medveten om att jag precis lämnade det enda som jag hade kvar..
" I call it heartbroken "
Just nu sket jag i om någon hörde mig, låt hela världen höra mig.. det är endå ingen som bryr sig.
Min ringsignal lät igen, denna gången ignorerade jag det bara.. Ljuset ifrån mitt badrumsfönster blev svagare och svagare och tillslut var allt bara svart.. precis som mitt hjärta..
Justins perspektiv:
När jag äntligen vågade mig upp till Elionoras rum verkade hon bara bli argare på mig.. Jag steg osäkert in i rummet i en väntan på att Elionora skulle godkänna det.. men hon vände bara bort sin blick och kollade vidare på filmen. Jag steg sakta in i hennes rum och satt mig brevid henne, medans hon var djupt insjunken i filmen tog jag tillfället i jakt att iakta Diellza ett tag, men denna gången fick jag inte fjärillarna i magen, mina hjärtslag ökade inte, ingenting?
Vad händer med mig? Helt plötsligt är Diellza inte det minsta intressant?
Jag kollade på Elionora och kände då hur fjärillarna gjorde lopar i min mage, mina hjärtslag ökade och jag kunde inte undgå att le. De vackra formerna på hennes ansikte var otroliga.. I flera minuter satt jag bara och stirrade på henne, men slutade snabbt när hennes mobil plötsligt började ringa. Vi alla hoppade till och nu var alla blickar vända emot Elionora, eller blickar som hon visste om iallafall.. Elionora reste sig snabbt upp och smällde sedan igen badrumsdörren efter sig. Jag kunde förstå att det var Leo och fick genast en känsla av panik.. tänk så skadar hon sig själv där inne..
Jag vände mig om och insåg då att jag var ensam med Diellza..
Hon harklade sig för att få min uppmärksamhet och hoppade ett steg närmre mig..
Shit vad ska jag göra!?
- Well, Justin.. do you have a girlfriend?
Sa Diellza för att avbryta tystnaden och jag kände hur paniken steg ytterliggare ett steg..
" what should I do? "
kort och tråkigt jag veeeeeeet, men har mkt att göra..
men kommentera:)
puss
Elionoras perspektiv:
Vi hoppade ut ur bilen och jag såg hur Justin kollade på henne.. Det gjorde konstigt nog ont?
Jag känner knappt honom men endå känns det som att vi har känt varandra hela livet...?
Bilen rullade iväg och jag försökte att inte tänka på allt som hänt..
Dagen rullade på och jag hade det underbart trevligt med Diellza, men det enda jag kunde tänka på var honom.
Justin Drew Bieber..
Mörkret började falla och vi började röra oss hemåt..
Vi hade bestämt att Diellza skulle sova hos mig ikväll vilket jag egentligen inte gillade för då får Justin mer tid att se hur underbar Diellza är.. Men Diellza hade gett mig de hundögonen som hon alltid gav mig när hon ville få sin vilja igenom..
Påvägen hem passerade vi en godis affär och gick såklart in och köpte godis i massor..
När vi äntligen stod utanför min stora dörr tryckte jag ner handtaget i hopp om att Justin var på sitt rum.. Men såklart så stod han ute i hallen just vid denna sekund. När vi kom in log han stort emot oss och gick sedan ut i vardagsrummet.. Jag drog av min jacka och därefter mina skor, sedan smög jag upp på mitt rum och slängde mig i sängen. Men en djup suck reste jag mig igen för att byta om till en skönare outfit
" please, just stop "
Diellza gjorde detsamma och snart satt vi båda i min stora säng vända emot TV:n.
Vi hade redan bestämt att vi skulle se Honey, vi båda älskar den och kan nästan alla repliker..
Jag lämnade rummet för att hälla upp godiset i skålar samt hämta läsk, men ångrade mig direkt när jag såg att Justin stod i köket i just denna sekund.. snacka om otur..
Jag gav honom inte ens en blick då jag gick fram till glasskåpet och plockade fram två glas.
Såklart skulle han sitta just framför den lådan jag behövde komma åt.
Jag gick osäkert fram till den och sa ett kaxigt: - exuseme..
Samtidigt som jag himlade med ögonen, han ska inte tro att jag har fallit för honom även fast det kanske finns en liten sanning i det.. Justin aktade sig osäkert samtidigt som han försökte möta min blick som jag snabbt drog undan.
- What happened?
Sa Justin när han insåg att han misslyckades med att möta min blick, jag kände hur paniken steg inom mig.. vad ska jag svara?!
- nothing, you're just in my way..
Svarade jag kallt och gav honom ett fejkleénde.. Jag ångrade mig lika snabbt och skyndade mig därför upp på rummet igen, påväg upp för trappan hörde jag Justin sucka en djup suck.
OH, vafan Diellza.. allt var perfekt tills hon kom in i bilden..
Jag gick upp på rummet och vi startade filmen som idag bara var jobbig.. jag brukade alltid bli glad när jag såg den filmen, men nu var den bara jobbig.. Filmen påminnde mig om Leo, för sist jag såg den så låg jag i Leos famn och allt var som en dröm, ingen smärta eller ensamhet..
" It's just weak memories.. "
Helt inne i mitt drömmande hörde jag hur det knackade på dörren och sedan en svag röst som ropade:
- come in.
Jag förstod att det var Diellzas röst och kände hur kniven högg mig i hjärtat när Justin kom in med det leéndet som han brukade ge mig, men nu var det riktat till någon annan, någon mycket bättre än mig..
Just i denna sekund insåg jag att hela min sommar är förstörd.. Min kille har varit otrogen med min såkallade "bästavän", mina föräldrar bryr sig bara om Justin.. Justin är det enda jag tänker på och han har fallit för min bästakompis..
Yeaaaj, I just loooooooooooooove life..
Or not.. allt är Leos fel.. exakt allting....
Justin gick fram till sängen och kollade med en osäker minn på mig precis som att jag skulle godkänna att han fick gå in i rummet. Jag skakade bara på huvudet och vände blicken emot TV:n för att kolla vidare på filmen, även fast min blick var djupt insjunken i TV:n så såg jag ingenting, min syn förblindades med alla tankar.. alla känslor.. alla stunder. * RRRRRRIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIINNNNNNNNNNNNNG *
Jag hoppade till lite och såg att de andra också gjorde det, jag kollade på min mobil och kände hur ilskan steg inom mig när jag såg vem det var.. *älskling* stod det.. Att han ens vågar ringa och ta upp min tid är en skam.. men det var inte det som gjorde mig arg, när jag såg att det var han väcktes en saknad inom mig.. en saknad efter hans närhet, hans kyssar, hans ömhet, hans berörning.. allt med honom.. det var det som gjorde mig arg.
Jag reste mig snabbt upp ur sängen med ett hårt grepp om mobilen, men ett hårt slag drog jag igen badrumsdörren och tryckte med en skakig hand på "answer" knappen.
- What!?
Nästan skrek jag i luren.
- Elli, please just listen?
Jag kände hur tårarna släpptes fria, fan.. varför saknar jag honom!?
- You have 5 minutes to convince me..
Ett gnytta hopp tändes inom mig.. han kanske har någon bra förklaring..?
- Well, I don't have a good explanation.. but I love you..
Jag kände hur spykänslan kröp fram och jag trillade rakt ner på golvet.
Jag kände hur hela min kropp förvandlades till is och med en kall röst sa jag:
- Leo, that isen't enough..
Sedan klickade jag honom, fullt medveten om att jag precis lämnade det enda som jag hade kvar..
" I call it heartbroken "
Just nu sket jag i om någon hörde mig, låt hela världen höra mig.. det är endå ingen som bryr sig.
Min ringsignal lät igen, denna gången ignorerade jag det bara.. Ljuset ifrån mitt badrumsfönster blev svagare och svagare och tillslut var allt bara svart.. precis som mitt hjärta..
Justins perspektiv:
När jag äntligen vågade mig upp till Elionoras rum verkade hon bara bli argare på mig.. Jag steg osäkert in i rummet i en väntan på att Elionora skulle godkänna det.. men hon vände bara bort sin blick och kollade vidare på filmen. Jag steg sakta in i hennes rum och satt mig brevid henne, medans hon var djupt insjunken i filmen tog jag tillfället i jakt att iakta Diellza ett tag, men denna gången fick jag inte fjärillarna i magen, mina hjärtslag ökade inte, ingenting?
Vad händer med mig? Helt plötsligt är Diellza inte det minsta intressant?
Jag kollade på Elionora och kände då hur fjärillarna gjorde lopar i min mage, mina hjärtslag ökade och jag kunde inte undgå att le. De vackra formerna på hennes ansikte var otroliga.. I flera minuter satt jag bara och stirrade på henne, men slutade snabbt när hennes mobil plötsligt började ringa. Vi alla hoppade till och nu var alla blickar vända emot Elionora, eller blickar som hon visste om iallafall.. Elionora reste sig snabbt upp och smällde sedan igen badrumsdörren efter sig. Jag kunde förstå att det var Leo och fick genast en känsla av panik.. tänk så skadar hon sig själv där inne..
Jag vände mig om och insåg då att jag var ensam med Diellza..
Hon harklade sig för att få min uppmärksamhet och hoppade ett steg närmre mig..
Shit vad ska jag göra!?
- Well, Justin.. do you have a girlfriend?
Sa Diellza för att avbryta tystnaden och jag kände hur paniken steg ytterliggare ett steg..
" what should I do? "
kort och tråkigt jag veeeeeeet, men har mkt att göra..
men kommentera:)
puss
My life was easy l Chapter 8 l Omg..
Jag gav Justin en frågande blick och sa:
När Justin sa det slocknade en rädsla inom mig, jag pustade ut och log.. men leéndet försvann då jag insåg att jag nu måste jag ju förklara för Justin... Han vet ju det dära med Leo.. men mer vet han inte..
Kommentera!<3
- Ha, she know why..
Nu var det Justin som gav mig en frågande blick..
- How?
- Because she found me last night..
Justin suckade och sa sedan...
- No, Elionora.. I did.
När Justin sa det slocknade en rädsla inom mig, jag pustade ut och log.. men leéndet försvann då jag insåg att jag nu måste jag ju förklara för Justin... Han vet ju det dära med Leo.. men mer vet han inte..
Jag kände hur tårarna kämpade sig fram och jag klarade inte kampen.. de rullade snabbt ner ifrån mina kinder. Jag följde en tår med ögat, den verkade vara så fri men framför allt.. inte ensam.. Den tåren var allt ifrån vad jag var.
När tåren nätt landade på min hand så exploderade den och försvann.. tänk så skulle jag också kunna göra det.
Falla utan någon som helst smärta och sedan försvinna för evigt..
Jag hade glömt helt att Justin var i rummet då han la sin hand på mig rygg..
- Elionora, tell me all about it...
Jag tänkte efter ett tag innan jag började berätta allt ifrån dag 1...
I flera timmar satt vi där, jag som babblade på och Justin som lyssnade.
På de timmarna kände jag något som jag aldrig kännt innan.. jag kände mig säker i mig själv. Självkänsla..
Att våga öppna mig för att få stöd och kanske tillochmed må bättre.
Justin som satt och lyssnade intensivt verkade vara så intresserad av vad jag hade att berätta..
Jag vet inte om han bara låtsades för han tyckte synd om mig eller om det verkligen stämde...?
- And now i'm in this situation..
Avslutade jag hela min livshistoria med...
Justin kollade djupt in i mina ögon samtidigt som han försiktigt greppade tag om mina svettiga händer..
" He looked right into my eyes "
- I can't say that I know how you feel, but what I really know is that you deserve something much better than him..
Sa han med en mjuk ton i rösten.. Även fast han sa en ganska kort menning så kändes det som att han sa det som jag alltid behövt höra.. Att jag förtjänar bättre.. att det kommer bli bättre.
Jag log stort emot honom samtidigt som han torkade bort min tår som fastnat på min kind.
Jag drog bort blicken efter ett antal sekunder och kramade hårt om honom.
- Thank you for everything!
Viskade jag innan jag släppte taget om honom.
Hur kan han alltid lukta så gott!?
Skrek min hjärna och jag log över mitt beteénde.
- Well, I guess that i missed my graduation today..
Sa jag då jag kom ihåg att jag hade skolavslutning idag... jag hade helt glömt det..
Och jag hade helt glömt Diellza.. fuck!
Jag greppade tag om min mobil.
20 missed call.. oh fuck..
Mumlade jag för mig själv.
- What?
Sa Justin som kollade undrande på mig.
- Diellza..
Sa jag och Justin förstod direkt.. Det var det som var så bra med Justin, han förstod mig.. som ingen annan gjorde.
- Well, dress up than.. I drive you.
Sa Justin och log stort mot mig.
Jag sprang fram till min garderob och valde ut outfiten för idag och sprang sedan in till badrummet för att fixa mig.
" lets go! "
10 minuter senare var jag klar och hoppade in i bilen.. Idag skulle vi säkert gå i stan och prata så jag tog med mig min plånbok.
När vi kom till skolan såg jag att Diellza satt där men blicken ner sjunken.
Jag kände hur kniven högg mig rakt i hjärtat.. Jag hatar att se henne sådär..
Justin tutade och hon kollade snabbt upp med en förskräckt blick..
Men när hon såg mig bröt ett leénde ut över hennes vackra ansikte..
- You came!
Skrek hon och kramade om mig.
- Of course, I would never leave you.
Diellza log stort och kramade om mig innan hon hoppade in i bilen.
- Diellza this is Justin, Justin this is Diellza..
Diellza reste blicken ifrån hennes bälte och mötte Justins blick..
När deras blickar träffades blev det tyst i bilen och allt stannade..
Denna obehagliga stund varade för länge och jag harklade mig för att avbryta den..
Justin kollade fram mot vägen igen samtidigt som jag kollade på honom.
Hans blick gjorde ont att se... som ett hugg i magen.. för på något sätt såg han.. förälskad ut?
Justins perspektiv:
När vi kom fram till skolgården fanns vi en tjej som satt på en sten utanför skolan. Hon såg väldigt ledsen ut och jag förstod att det var Diellza, jag tryckte på tutan och hennes ansikte restes hastigt upp..
När jag såg hennes ansikte stannade allt till.. hennes ögon såg så mystiska ut.. hennes ögonbryn markerade hennes ögonfärg samtidigt som hennes läppar gjorde ögonen större... hela hennes ansikte hängde ihop och skapade tillsammans något otroligt vackert.. Elionora hoppade ut ur bilen och Diellza ( som den vackra tjejen hete) sprang fram och kramade om henne, de pratade ett tag sedan hoppade de in i bilen.
Jag kände hur nervös jag blev, men inte för att Elionora hoppade in i bilen( som jag brukade) utan för att Diellza nu satt endast några centimetrar ifrån mig..
- Diellza this is Justin, Justin this is Diellza.
Sa Elionora och jag vände mig om och mötte Diellzas blick, allting stannade och mitt grepp om hennes hand blev lösare.
Vilka ögon.. vilka läppar.. allt var perfekt på henne.
Elionora harklade sig och jag vände mig osäkert framåt..
Jag har aldrig trott på kärlek vid första ögonkastet.. men detta fick mig att tveka på mig tro..
Hela vägen till stan satt jag helt tyst och bara tänkte på hennes ögon..
Jag kände hur blickarna ifrån Elionora brändes i min sida, men just nu kunde jag inte bry mig mindre.. jag menar Diellza satt ju bakom mig..
Efter ett tags tystnad ringde min mobil.. Jag kollade ner emot min byxficka och drog snabbt upp min iphone.
Scooter.. Jag såg att Elionora himlade med ögonen när hon såg vad det stod och jag kände mig på något sätt skyldig..
- Justin?
Svarade jag.
- Yeah, It's Scooter. Eh, Usher and I are in the studio, are you able to come?
Jag kände hur besvikelsen steg, ja jag är här för att göra musik.. men jag menar jag hade ju världens chans att lära känna Diellza..
- Yup, I'll be there in 10.
Jag la på och kollade fram på vägen igen..
Väl framme i stan släppte jag av tjejerna och kunde då inte ungå att kolla in Diellzas underbara former..
Vilken kropp!
Kommentera!<3
My life was easy I chapter 7 I I found you!
Hon lever.. hon vill nog inte att jag ska ringa ambulansen för då måste hon förklara... vilket bara skulle göra det hela jobbigare än vad det redan var..
Jag bar upp henne i min famn och gick med tysta steg emot badrummet.
Elionora, what have you done to yourself?
Viskade jag samtidigt som jag blicken ner på den vackra varelsen som nu låg i min famn..
Hennes läppar som var så välformade och fylliga var nu bleka och torra, jag kände hur ilskan smög sig fram i min kropp. Om det inte hade varit för han dära Leo så hade hon aldrig behövt gå igenom detta. Väl framme i badrummet satt jag mig på toalettstolen med henne i min famn, jag blötte ner en pads och duttade sedan den emot hennes röd blodiga arm. Jag kunde riktigt känna smärtan hon måste ha upplevt, hela hennes arm var inprinsip förstörd.
När allt blod var borta satt jag dit ett stort plåster som täckte hela armen, tur att hon sov för annars hade hon skrikigt. Jag gick ut till hennes sovrum igen och la henne försiktigt ner i sängen, jag drog av hennes strumpor och därefter hennes byxor och la då märke till hennes otroligt heta string..
- What the fuck are you thinking about Justin!
Skrek min hjärna till mina ögon, jag drog snabbt bort blicken och skämdes över att jag ens tänkt den tanken.
Jag la täcket över henne och släckte i rummet. Sedan smög jag ut och tittade på henne en sista gång innan jag tyst stängde dörren. Jag smög vidare till mitt rum och la mig i sängen för att sova. Men just nu kunde jag inget annat än att tänka på henne. På Elionora.. hon med de vackra ögonen, det vackra håret..
Om hon bara visste hur jag tänkte om henne skulle hon nog tro att jag var pervers eller något.. liksom hur länge har vi känt varandra.. en dag? Hon verkar endå ha något emot mig.. precis som att jag försöker ta hennes pappa ifrån henne.. och jag förstår henne, jag vet hur det känns att ha en pappa som priotierar andra för en, det är den värsta känslan man någonsin kan känna. Jag slöt sakta mina ögon och försvann i drömmarnas land, helt omskakad av dagens överraskningar.
" I am shocked by all the surprises "
Elionoras perspektiv:
Solen lös in genom mitt fönster, jag öppnade ofrivilligt mina ögon i besvikelsen till att jag fortfarande är vid liv.
Smärtan ifrån min arm träffade mig med ett hårt slag och jag blickade ner emot min arm..
När jag såg att den var omplåstrad blev jag rädd.. fuck, mamma och pappa hittade mig och nu ska de fråga ut mig om mitt liv och gå i terapi och hela köret!
Jag reste mig sakta upp och kände hur yrslen tog tag om mig. Jag la mig ner igen och insåg att jag är tvungen att komma på en lögn så att mamma och pappa inte blir oroliga.
Jag reste mig upp i ett andra försök som lyckades galant. Med tunga steg gick jag emot speglen som hängde på min ljusa vägg..
- I understand why he dosen't love me.. I'm so fricking ugly..
Viskade jag för mig själv samtidigt som jag gav ut en hög suck.
- No, your not..
Hörde jag en röst viska bakom mig.
Jag vände mig snabbt om i väntan på att hitta på en förklaring till pappa, men blev förvånad när jag såg vem som stod där...
" No, your not.. "
Justin, jag låtsades att jag inte hört vad han sa och vände mig snabbt om igen då jag insåg att jag inte hade några byxor på mig..
Jag kände hur mina kinder hettade till och jag greppade snabbt tag om ett par mjukis och drog på mig dem snabbt.
Jag vände mig om emot honom ihopp om att han inte skulle se att jag rodnade men han verkade vara fullt upptaget med att själv behärska sig.
Det var tyst i några sekunder och jag kände hur paniken steg.
- How are you?
Sa Justin och bröt äntligen tystnaden. Han kollade in i mina ögon men jag vände snabbt bort blicken för att undvika tårarna som väntade på att befrias.
- I'm fine, why do you even care?
Sa jag och försökte låta lite arg istället för svag..
- That's good.
Svarade han bara och vände sig om och gick ut ur mitt rum med snabba steg.. OHH, varför lät jag så arg? Det är ju knappast hans fel?
Hela den morgonen stannade jag på mitt rum, jag vågade inte gå ner.. för då skulle säkert mamma och pappa ifråga sätta mig om hela min livs historia..
Klockan var nu 15.00 och jag låg i min säng och kollade på twilight.
Jag älskar de filmerna, man kan aldrig tröttna hur mycket man än kollar på de..
Precis när jag skulle falla in i min djupa sömn knackade det på dörren och mitt hjärta ändrade takt ifrån 90 till 190..
Oh, nej nu kommer de!
Tänkte jag i mitt huvud och jag samlade mig och ropade ett försiktigt:
- come in..
Dörren öppnades och på den fem sekunderna hann jag be till Gud att det inte var de ungefär 10 gånger.
Denna gången var Gud på min sida för in kom Justin med en bricka mat.
När jag såg maten kände jag hur hungrig jag var.. jag har ju inte ätit på hela dagen.
Han stängde dörren och gick sedan fram emot mig säng och satt sig brevid mig och brickan i högsta hugg.
- Here you go, you have to eat something.
Jag log ett svagt leénde emot honom och tog sedan osäkert emot brickan.
På brickan fanns det massa gott..
Jag tog tag i en macka med skina och började försiktigt äta på den.
- Sorry for yelling at you before.. I didn't mean it that way...
Sa jag ihopp om att få lite bättre självkänsla..
Justins mun formades till ett underbar leénde och sedan svarade han:
- It's okey, I understand if you think that I am like crazy or something..
Jag skrattade lite åt hur gullig han lät när han sa det och svarade sedan:
- No, of course not.. But why are you so nice to me?
Justins leénde blev lite mer allvarligt och jag förstod att jag hade sagt något fel.
- why is everyone so rude to you? Would I prefer..
Jag kände hur ett gnytta av hopp tändes i mig när han sa sådära..
- Oh, how cute aren't you?
Sa jag utan att tänka efter och skämdes rejält efter jag hade sagt det.
Justin svarade inte utan bara log och jag kollade emot TV för att inte göra situationen värre än vad den redan var..
- Is it okey if I stay for a while?
Sa Justin efter ett tag, jag log emot TV och svarade utan att vände blicken mot honom.
- Yes, of course..
Jag kunde känna hur han log bakom mig.. det gjorde att gnyttan av hopp blev lite större än innan.
Vi kollade på ungefär hela filmen och jag kände hur Justin hoppade närmre och närmre mig hela tiden..
- Has mom asked anything about me today?
Sa jag så att det inte skulle gå förlångt, Justin slutade hoppa närmre mig och svarade:
- Well...yes, she wondered why you didn't came down and ate with us this morning..
Jag gav Justin en frågande blick och sa:
- Ha, she know why..
Nu var det Justin som gav mig en frågande blick..
- How?
- Because she found me last night..
Justin suckade och sa sedan...
- No, Elionora.. I did.
Kommentera!!:)
Love u!
Jag bar upp henne i min famn och gick med tysta steg emot badrummet.
Elionora, what have you done to yourself?
Viskade jag samtidigt som jag blicken ner på den vackra varelsen som nu låg i min famn..
Hennes läppar som var så välformade och fylliga var nu bleka och torra, jag kände hur ilskan smög sig fram i min kropp. Om det inte hade varit för han dära Leo så hade hon aldrig behövt gå igenom detta. Väl framme i badrummet satt jag mig på toalettstolen med henne i min famn, jag blötte ner en pads och duttade sedan den emot hennes röd blodiga arm. Jag kunde riktigt känna smärtan hon måste ha upplevt, hela hennes arm var inprinsip förstörd.
När allt blod var borta satt jag dit ett stort plåster som täckte hela armen, tur att hon sov för annars hade hon skrikigt. Jag gick ut till hennes sovrum igen och la henne försiktigt ner i sängen, jag drog av hennes strumpor och därefter hennes byxor och la då märke till hennes otroligt heta string..
- What the fuck are you thinking about Justin!
Skrek min hjärna till mina ögon, jag drog snabbt bort blicken och skämdes över att jag ens tänkt den tanken.
Jag la täcket över henne och släckte i rummet. Sedan smög jag ut och tittade på henne en sista gång innan jag tyst stängde dörren. Jag smög vidare till mitt rum och la mig i sängen för att sova. Men just nu kunde jag inget annat än att tänka på henne. På Elionora.. hon med de vackra ögonen, det vackra håret..
Om hon bara visste hur jag tänkte om henne skulle hon nog tro att jag var pervers eller något.. liksom hur länge har vi känt varandra.. en dag? Hon verkar endå ha något emot mig.. precis som att jag försöker ta hennes pappa ifrån henne.. och jag förstår henne, jag vet hur det känns att ha en pappa som priotierar andra för en, det är den värsta känslan man någonsin kan känna. Jag slöt sakta mina ögon och försvann i drömmarnas land, helt omskakad av dagens överraskningar.
" I am shocked by all the surprises "
Elionoras perspektiv:
Solen lös in genom mitt fönster, jag öppnade ofrivilligt mina ögon i besvikelsen till att jag fortfarande är vid liv.
Smärtan ifrån min arm träffade mig med ett hårt slag och jag blickade ner emot min arm..
När jag såg att den var omplåstrad blev jag rädd.. fuck, mamma och pappa hittade mig och nu ska de fråga ut mig om mitt liv och gå i terapi och hela köret!
Jag reste mig sakta upp och kände hur yrslen tog tag om mig. Jag la mig ner igen och insåg att jag är tvungen att komma på en lögn så att mamma och pappa inte blir oroliga.
Jag reste mig upp i ett andra försök som lyckades galant. Med tunga steg gick jag emot speglen som hängde på min ljusa vägg..
- I understand why he dosen't love me.. I'm so fricking ugly..
Viskade jag för mig själv samtidigt som jag gav ut en hög suck.
- No, your not..
Hörde jag en röst viska bakom mig.
Jag vände mig snabbt om i väntan på att hitta på en förklaring till pappa, men blev förvånad när jag såg vem som stod där...
" No, your not.. "
Justin, jag låtsades att jag inte hört vad han sa och vände mig snabbt om igen då jag insåg att jag inte hade några byxor på mig..
Jag kände hur mina kinder hettade till och jag greppade snabbt tag om ett par mjukis och drog på mig dem snabbt.
Jag vände mig om emot honom ihopp om att han inte skulle se att jag rodnade men han verkade vara fullt upptaget med att själv behärska sig.
Det var tyst i några sekunder och jag kände hur paniken steg.
- How are you?
Sa Justin och bröt äntligen tystnaden. Han kollade in i mina ögon men jag vände snabbt bort blicken för att undvika tårarna som väntade på att befrias.
- I'm fine, why do you even care?
Sa jag och försökte låta lite arg istället för svag..
- That's good.
Svarade han bara och vände sig om och gick ut ur mitt rum med snabba steg.. OHH, varför lät jag så arg? Det är ju knappast hans fel?
Hela den morgonen stannade jag på mitt rum, jag vågade inte gå ner.. för då skulle säkert mamma och pappa ifråga sätta mig om hela min livs historia..
Klockan var nu 15.00 och jag låg i min säng och kollade på twilight.
Jag älskar de filmerna, man kan aldrig tröttna hur mycket man än kollar på de..
Precis när jag skulle falla in i min djupa sömn knackade det på dörren och mitt hjärta ändrade takt ifrån 90 till 190..
Oh, nej nu kommer de!
Tänkte jag i mitt huvud och jag samlade mig och ropade ett försiktigt:
- come in..
Dörren öppnades och på den fem sekunderna hann jag be till Gud att det inte var de ungefär 10 gånger.
Denna gången var Gud på min sida för in kom Justin med en bricka mat.
När jag såg maten kände jag hur hungrig jag var.. jag har ju inte ätit på hela dagen.
Han stängde dörren och gick sedan fram emot mig säng och satt sig brevid mig och brickan i högsta hugg.
- Here you go, you have to eat something.
Jag log ett svagt leénde emot honom och tog sedan osäkert emot brickan.
På brickan fanns det massa gott..
Jag tog tag i en macka med skina och började försiktigt äta på den.
- Sorry for yelling at you before.. I didn't mean it that way...
Sa jag ihopp om att få lite bättre självkänsla..
Justins mun formades till ett underbar leénde och sedan svarade han:
- It's okey, I understand if you think that I am like crazy or something..
Jag skrattade lite åt hur gullig han lät när han sa det och svarade sedan:
- No, of course not.. But why are you so nice to me?
Justins leénde blev lite mer allvarligt och jag förstod att jag hade sagt något fel.
- why is everyone so rude to you? Would I prefer..
Jag kände hur ett gnytta av hopp tändes i mig när han sa sådära..
- Oh, how cute aren't you?
Sa jag utan att tänka efter och skämdes rejält efter jag hade sagt det.
Justin svarade inte utan bara log och jag kollade emot TV för att inte göra situationen värre än vad den redan var..
- Is it okey if I stay for a while?
Sa Justin efter ett tag, jag log emot TV och svarade utan att vände blicken mot honom.
- Yes, of course..
Jag kunde känna hur han log bakom mig.. det gjorde att gnyttan av hopp blev lite större än innan.
Vi kollade på ungefär hela filmen och jag kände hur Justin hoppade närmre och närmre mig hela tiden..
- Has mom asked anything about me today?
Sa jag så att det inte skulle gå förlångt, Justin slutade hoppa närmre mig och svarade:
- Well...yes, she wondered why you didn't came down and ate with us this morning..
Jag gav Justin en frågande blick och sa:
- Ha, she know why..
Nu var det Justin som gav mig en frågande blick..
- How?
- Because she found me last night..
Justin suckade och sa sedan...
- No, Elionora.. I did.
Kommentera!!:)
Love u!
my life was easy I chapter 6 I What have you done?!
- A.. Adrijajnshjx
Jag lyckades förstå att han var hos Adrian och gav vägbeskrivningen till Justin som körde dig utan att ifrågasätt, vilket var väldigt skönt, jag orkar verkligen inte förklara för honom nu.
Jag suckade djupt och viskade för mig själv: and that's where the funny part ends..
Jag visste att Justin hörde vad jag viskade, men jag brydde mig inte... Jag är faktiskt ganska trött på att alltid leka mamma till Leo, jag menar han är endå en 16- årig gammal kille. Han borde klara sig själv kan man tycka.
Mer hann jag inte tänka för nu var vi framme. Jag nästan hoppade ut ur bilen och sprang men stadiga ben in i huset. Så fort jag steg in i det stökiga vardagsrummet kände jag den äckliga stinkande doften av sprit och svett..
Jag gjorde en äcklad minn innan jag började söka igenom huset..
- Not here, not there..
Sa jag för mig själv då jag passerade rum som var tomma.
Var är han?!
Efter ungefär 10 minuters letande fanns det endast ett rum kvar, Adrians sovrum.
Jag tog ett stadigt grepp om handtaget samtidigt som jag förberedde mig på att jag kanske skulle få se något hemskt där inne. Osäkert drog jag ner handtaget och gav den vita dörren en lätt putt.. den åkte upp i kombination med ett knarrande ljud.
När jag fann vad som fanns i rummet slutade mitt hjärta slå.. Ja, jag hade förberett mig på det värsta, men detta..
Det var som helvetet.
Justins perspektiv:
Jag gick med långsamma steg efter Elionora, när min hjärna sa hennes namn skapades en liten orkan inom mig.
Jag menar, jag, JUSTIN.. ska bo med världens hetaste tjej.. Hur kan man inte älska livet.. Men undra vem han Leo är..
Jag försökte hålla tempot som Elionora höll, men det var inte det enklaste...
Efter ungefär 10 minuter funderade jag på att dra mig hemåt, jag menar.. det verkar ju endå inte som att vi kommer att hitta dendära Leo.. eller?
Jag skulle precis gå fram till Elionora som stod framför en vit dörr, just när jag skulle lägga min hand på hennes axel öppnade hon dörren.
När jag såg vad som fanns i rummet blev jag stum..
Jag hörde hur Elionora andades in ett andetag som sedan aldrig kom ut.. men just nu kunde jag inte släppa blicken ifrån de två personerna som var i det lilla rummet.
" WTF? "
Jag kom tillbaka till verkligheten och märkte nu att Elionora börjat ta små steg bakåt.
Allt detta hände på endast 5 sekunder, men det kändes som 5 timmar..
Helt plötsligt slutade personerna i rummet med det de höll på med och blickade upp emot dörren.
Killen som verkade vara Leo kollade Elionora i ögonen innan han sa:
- It's nwiójdpo- no..-not whajstdjfv..w-what yourrj-y..ýou think it iklss...s-is.
Jag kunde knappt tyda vad han sa, men jag förstod att han var full.. lite för full..
Elionora som nu höll för munnen sprang iväg, jag visste inte vad jag skulle göra så jag sprang efter.
Vilken kille alltså...
Suckade jag fram för mig själv.
Elionoras perspektiv:
I rummet fann jag Leo liggandes på Sanna.. Ja ni hörde rätt..
Sanna min "såkallade" bästakompis.. Jag visste inte hur jag skulle reagera, alla deras stön och ljud gjorde mig galen. Inte galen på ett bra sätt utan bara extremt äcklad.. Jag backade långsamt i hopp om att de inte skulle märka mig, men såklart skulle jag misslyckas med det, som allt annat.
De båda vände blicken emot mig och jag såg hur paniken steg i deras ögon.
Leo som var extremt full reste sig upp och började mumla något oförståligt.
Jag visste inte hur jag skulle ta in allt.. jag menar jag hade precis sett min pojkvän sedan ett år tillbaka, ha sex med min bästakompis.. Utan att tänka började mina ben springa, vart vet jag inte... men bara bort ifrån dem, ifrån den skolan, ifrån det huset, ifrån den staden.. Just nu ville jag bara bort!
Tårarna som jag hade lyckats hålla inne kom nu som en orkan.. Inget kunde få de att sluta.
Jag sprang och sprang tills mina ben inte orkade mer..
Tillslut satt jag på den kalla marken, helt försvarslös och ensam..
Jag blundade hårt och bad till Gud att han skulle få allt att försvinna..
Mitt i min bön hörde jag en bil stanna framför mig, jag kollade snabbt upp och såg att det var Justin..
På ett konstigt sätt kändes det.. bra?
Han sprang fram till mig och omfamnade mig, jag gjorde inget utan grät ut i hans famn.
Efter ett tag kände jag hur hela denna situationen bara blev pinsam.. Jag känner knappt killen och så gråter jag i hans famn.. Han kommer tro att jag är knäpp eller något..
Jag reste mig hastigt upp och började gå emot bilen, Justin kollade konstig på mig men jag orkade inte bry mig just nu.
Han gick efter mig och öppnade dörren för mig sedan gick han runt bilen och hoppade in i förar sätet..
Jag hatar att visa mig svag..
" I hate 2 show people that i'm weak."
Under hela bilresan hem var det en obehaglig tystnad..en tystnad som fick mig att känna mig osäker.
På vad vet jag inte, men bara allmänt osäker..
Kanske för att jag aldrig gråtit framför någon förut..?
När vi äntligen var hemma öppnade jag dörren och gick ut, jag torkade mina tårar innan jag gick in.
Jag gick raka vägen upp till mitt rum där jag slängde mig på sängen, om jag hade haft tårar kvar hade jag gråtit..
Men nu var jag helt tom.. helt ensam.. helt sårad.
Jag gick in till mitt badrum där jag hade mina sömntabletter.. en massa andra tabletter också för den delen..
Jag har aldrig vågat ta pillerna även fast det har varit frestande.. Men just nu hade min rädsla förvandlats till hat, hat emot mig själv. Jag hällde ungefär 6 styckna piller i min hand, jag stirrade på de ett tag innan jag hällde de i min mun.
Jag svalde och suckade djupt.. Nu är det bara väntan som återstår...
Jag kollade emot badkaret som jag hade i mitt badrum.. där låg min rakhyvel, skulle jag göra det?
Denna tanken har också gått genom mina tankar ett antal gånger. Jag tog ett stadigt grepp om den innan jag drog den emot min handled.. Smärtan som tog tag om mig var så djup att jag nästan tappade andan.. Jag kände hur allt började snurra.. Ovilligt trillade jag ner mot den kalla golvet, dunsen sved till och det började snurra ytterliggare ett snäpp. Jag försökte dra mig imot min säng, vägen till sängen kändes som vägen tillbaka till mitt liv.. Omöjlig och smärtsam. Den sista tanken som slog mig innan allt blev svart var ett namn på 6 bokstäver.
" JUSTIN "
Justins perspektiv:
Väl framme vid huset hoppade vi båda ut och gick med snabba steg emot huset, jag såg hur Elionora torkade sina tårar innan hon rusade upp på sitt rum. Jag vet inte vad som har hänt, men jag kan ana att Leo var hennes kille..
Vilket jävla svin helt seriöst.. Han hade världens finaste tjej och så sumpar han det?
Vad tänker man med..? Jag gick in till soffan där alla satt, jag förmodade att Elionora ville vara själv ett tag.
Hon måste förstå allt som har hänt och det kan ta tid..
Jag satt mig ner brevid mamma som log mot mig, jag log tillbaka och vände sedan huvudet emot TV för att det inte skulle väckas någon diskussion om varför Diellza inte var här än..
Klockan blev mer och mer och Elionora hade fortfarande inte kommit ner, jag började faktiskt bli lite orolig.. Jag menar vad som helst har kunnat hända där uppe..
- I think it's time for me to go to bed now actually..
Sa jag och vände blicken emot mamma, mamma nickade och gav mig en puss innan jag reste mig upp och gick till mitt rum. Men jag ljög, jag var inte det minsta trött.. jag måste bara kolla hur Elionora mår..
Med tysta steg smög jag mot hennes rum, jag knackade tyst på men fick inget svar..
Samtidigt som paniken steg inom mig öppnade jag dörren och stängde den tyst efter mig.
När jag vände upp blicken såg jag något som skar ut mitt hjärta.
Elionora låg precis nedanför sin säng, men en blodig arm..
Jag sprang fram till henne och skakade om henne, hon mumlade något oförståligt och jag kunde lugna mig lite.
Hon lever.. hon vill nog inte att jag ska ringa ambulansen för då måste hon förklara... vilket bara skulle göra det hela jobbigare än vad det redan var..
Jag bar upp henne i min famn och gick med tysta steg emot badrummet.
Elionora, what have you done to yourself?
Viskade jag samtidigt som jag blicken ner på den vackra varelsen som nu låg i min famn..
Vad tkr ni:)?
FÖÖÖRLÅT för förseningen, men som sagt.. mitt privata liv går före.
Jag lyckades förstå att han var hos Adrian och gav vägbeskrivningen till Justin som körde dig utan att ifrågasätt, vilket var väldigt skönt, jag orkar verkligen inte förklara för honom nu.
Jag suckade djupt och viskade för mig själv: and that's where the funny part ends..
Jag visste att Justin hörde vad jag viskade, men jag brydde mig inte... Jag är faktiskt ganska trött på att alltid leka mamma till Leo, jag menar han är endå en 16- årig gammal kille. Han borde klara sig själv kan man tycka.
Mer hann jag inte tänka för nu var vi framme. Jag nästan hoppade ut ur bilen och sprang men stadiga ben in i huset. Så fort jag steg in i det stökiga vardagsrummet kände jag den äckliga stinkande doften av sprit och svett..
Jag gjorde en äcklad minn innan jag började söka igenom huset..
- Not here, not there..
Sa jag för mig själv då jag passerade rum som var tomma.
Var är han?!
Efter ungefär 10 minuters letande fanns det endast ett rum kvar, Adrians sovrum.
Jag tog ett stadigt grepp om handtaget samtidigt som jag förberedde mig på att jag kanske skulle få se något hemskt där inne. Osäkert drog jag ner handtaget och gav den vita dörren en lätt putt.. den åkte upp i kombination med ett knarrande ljud.
När jag fann vad som fanns i rummet slutade mitt hjärta slå.. Ja, jag hade förberett mig på det värsta, men detta..
Det var som helvetet.
Justins perspektiv:
Jag gick med långsamma steg efter Elionora, när min hjärna sa hennes namn skapades en liten orkan inom mig.
Jag menar, jag, JUSTIN.. ska bo med världens hetaste tjej.. Hur kan man inte älska livet.. Men undra vem han Leo är..
Jag försökte hålla tempot som Elionora höll, men det var inte det enklaste...
Efter ungefär 10 minuter funderade jag på att dra mig hemåt, jag menar.. det verkar ju endå inte som att vi kommer att hitta dendära Leo.. eller?
Jag skulle precis gå fram till Elionora som stod framför en vit dörr, just när jag skulle lägga min hand på hennes axel öppnade hon dörren.
När jag såg vad som fanns i rummet blev jag stum..
Jag hörde hur Elionora andades in ett andetag som sedan aldrig kom ut.. men just nu kunde jag inte släppa blicken ifrån de två personerna som var i det lilla rummet.
" WTF? "
Jag kom tillbaka till verkligheten och märkte nu att Elionora börjat ta små steg bakåt.
Allt detta hände på endast 5 sekunder, men det kändes som 5 timmar..
Helt plötsligt slutade personerna i rummet med det de höll på med och blickade upp emot dörren.
Killen som verkade vara Leo kollade Elionora i ögonen innan han sa:
- It's nwiójdpo- no..-not whajstdjfv..w-what yourrj-y..ýou think it iklss...s-is.
Jag kunde knappt tyda vad han sa, men jag förstod att han var full.. lite för full..
Elionora som nu höll för munnen sprang iväg, jag visste inte vad jag skulle göra så jag sprang efter.
Vilken kille alltså...
Suckade jag fram för mig själv.
Elionoras perspektiv:
I rummet fann jag Leo liggandes på Sanna.. Ja ni hörde rätt..
Sanna min "såkallade" bästakompis.. Jag visste inte hur jag skulle reagera, alla deras stön och ljud gjorde mig galen. Inte galen på ett bra sätt utan bara extremt äcklad.. Jag backade långsamt i hopp om att de inte skulle märka mig, men såklart skulle jag misslyckas med det, som allt annat.
De båda vände blicken emot mig och jag såg hur paniken steg i deras ögon.
Leo som var extremt full reste sig upp och började mumla något oförståligt.
Jag visste inte hur jag skulle ta in allt.. jag menar jag hade precis sett min pojkvän sedan ett år tillbaka, ha sex med min bästakompis.. Utan att tänka började mina ben springa, vart vet jag inte... men bara bort ifrån dem, ifrån den skolan, ifrån det huset, ifrån den staden.. Just nu ville jag bara bort!
Tårarna som jag hade lyckats hålla inne kom nu som en orkan.. Inget kunde få de att sluta.
Jag sprang och sprang tills mina ben inte orkade mer..
Tillslut satt jag på den kalla marken, helt försvarslös och ensam..
Jag blundade hårt och bad till Gud att han skulle få allt att försvinna..
Mitt i min bön hörde jag en bil stanna framför mig, jag kollade snabbt upp och såg att det var Justin..
På ett konstigt sätt kändes det.. bra?
Han sprang fram till mig och omfamnade mig, jag gjorde inget utan grät ut i hans famn.
Efter ett tag kände jag hur hela denna situationen bara blev pinsam.. Jag känner knappt killen och så gråter jag i hans famn.. Han kommer tro att jag är knäpp eller något..
Jag reste mig hastigt upp och började gå emot bilen, Justin kollade konstig på mig men jag orkade inte bry mig just nu.
Han gick efter mig och öppnade dörren för mig sedan gick han runt bilen och hoppade in i förar sätet..
Jag hatar att visa mig svag..
" I hate 2 show people that i'm weak."
Under hela bilresan hem var det en obehaglig tystnad..en tystnad som fick mig att känna mig osäker.
På vad vet jag inte, men bara allmänt osäker..
Kanske för att jag aldrig gråtit framför någon förut..?
När vi äntligen var hemma öppnade jag dörren och gick ut, jag torkade mina tårar innan jag gick in.
Jag gick raka vägen upp till mitt rum där jag slängde mig på sängen, om jag hade haft tårar kvar hade jag gråtit..
Men nu var jag helt tom.. helt ensam.. helt sårad.
Jag gick in till mitt badrum där jag hade mina sömntabletter.. en massa andra tabletter också för den delen..
Jag har aldrig vågat ta pillerna även fast det har varit frestande.. Men just nu hade min rädsla förvandlats till hat, hat emot mig själv. Jag hällde ungefär 6 styckna piller i min hand, jag stirrade på de ett tag innan jag hällde de i min mun.
Jag svalde och suckade djupt.. Nu är det bara väntan som återstår...
Jag kollade emot badkaret som jag hade i mitt badrum.. där låg min rakhyvel, skulle jag göra det?
Denna tanken har också gått genom mina tankar ett antal gånger. Jag tog ett stadigt grepp om den innan jag drog den emot min handled.. Smärtan som tog tag om mig var så djup att jag nästan tappade andan.. Jag kände hur allt började snurra.. Ovilligt trillade jag ner mot den kalla golvet, dunsen sved till och det började snurra ytterliggare ett snäpp. Jag försökte dra mig imot min säng, vägen till sängen kändes som vägen tillbaka till mitt liv.. Omöjlig och smärtsam. Den sista tanken som slog mig innan allt blev svart var ett namn på 6 bokstäver.
" JUSTIN "
Justins perspektiv:
Väl framme vid huset hoppade vi båda ut och gick med snabba steg emot huset, jag såg hur Elionora torkade sina tårar innan hon rusade upp på sitt rum. Jag vet inte vad som har hänt, men jag kan ana att Leo var hennes kille..
Vilket jävla svin helt seriöst.. Han hade världens finaste tjej och så sumpar han det?
Vad tänker man med..? Jag gick in till soffan där alla satt, jag förmodade att Elionora ville vara själv ett tag.
Hon måste förstå allt som har hänt och det kan ta tid..
Jag satt mig ner brevid mamma som log mot mig, jag log tillbaka och vände sedan huvudet emot TV för att det inte skulle väckas någon diskussion om varför Diellza inte var här än..
Klockan blev mer och mer och Elionora hade fortfarande inte kommit ner, jag började faktiskt bli lite orolig.. Jag menar vad som helst har kunnat hända där uppe..
- I think it's time for me to go to bed now actually..
Sa jag och vände blicken emot mamma, mamma nickade och gav mig en puss innan jag reste mig upp och gick till mitt rum. Men jag ljög, jag var inte det minsta trött.. jag måste bara kolla hur Elionora mår..
Med tysta steg smög jag mot hennes rum, jag knackade tyst på men fick inget svar..
Samtidigt som paniken steg inom mig öppnade jag dörren och stängde den tyst efter mig.
När jag vände upp blicken såg jag något som skar ut mitt hjärta.
Elionora låg precis nedanför sin säng, men en blodig arm..
Jag sprang fram till henne och skakade om henne, hon mumlade något oförståligt och jag kunde lugna mig lite.
Hon lever.. hon vill nog inte att jag ska ringa ambulansen för då måste hon förklara... vilket bara skulle göra det hela jobbigare än vad det redan var..
Jag bar upp henne i min famn och gick med tysta steg emot badrummet.
Elionora, what have you done to yourself?
Viskade jag samtidigt som jag blicken ner på den vackra varelsen som nu låg i min famn..
Vad tkr ni:)?
FÖÖÖRLÅT för förseningen, men som sagt.. mitt privata liv går före.
förlåt igen.
det hände lite privata saker så därför har jag inte uppdaterat..
som sagt förlåt men mitt privatliv går före.
som sagt förlåt men mitt privatliv går före.
