<3

Hon lever.. hon vill nog inte att jag ska ringa ambulansen för då måste hon förklara... vilket bara skulle göra det hela jobbigare än vad det redan var..
Jag bar upp henne i min famn och gick med tysta steg emot badrummet.
Elionora, what have you done to yourself?
Viskade jag samtidigt som jag blicken ner på den vackra varelsen som nu låg i min famn..

---

Hennes läppar som var så välformade och fylliga var nu bleka och torra, jag kände hur ilskan smög sig fram i min kropp. Om det inte hade varit för han dära Leo så hade hon aldrig behövt gå igenom detta. Väl framme i badrummet satt jag mig på toalettstolen med henne i min famn, jag blötte ner en pads och duttade sedan den emot hennes röd blodiga arm. Jag kunde riktigt känna smärtan hon måste ha upplevt, hela hennes arm var inprinsip förstörd.
När allt blod var borta satt jag dit ett stort plåster som täckte hela armen, tur att hon sov för annars hade hon skrikigt. Jag gick ut till hennes sovrum igen och la henne försiktigt ner i sängen, jag drog av hennes strumpor och  därefter hennes byxor och la då märke till hennes otroligt heta string..
- What the fuck are you thinking about Justin!
Skrek min hjärna till mina ögon, jag drog snabbt bort blicken och skämdes över att jag ens tänkt den tanken.
Jag la täcket över henne och släckte i rummet. Sedan smög jag ut och tittade på henne en sista gång innan jag tyst stängde dörren. Jag smög vidare till mitt rum och la mig i sängen för att sova. Men just nu kunde jag inget annat än att tänka på henne. På Elionora.. hon med de vackra ögonen, det vackra håret..
Om hon bara visste hur jag tänkte om henne skulle hon nog tro att jag var pervers eller något.. liksom hur länge har vi känt varandra.. en dag? Hon verkar endå ha något emot mig.. precis som att jag försöker ta hennes pappa ifrån henne.. och jag förstår henne, jag vet hur det känns att ha en pappa som priotierar andra för en, det är den värsta känslan man någonsin kan känna. Jag slöt sakta mina ögon och försvann i drömmarnas land, helt omskakad av dagens överraskningar.


  " I am shocked by all the surprises "

Elionoras perspektiv:
Solen lös in genom mitt fönster, jag öppnade ofrivilligt mina ögon i besvikelsen till att jag fortfarande är vid liv.
Smärtan ifrån min arm träffade mig med ett hårt slag och jag blickade ner emot min arm..
När jag såg att den var omplåstrad blev jag rädd.. fuck, mamma och pappa hittade mig och nu ska de fråga ut mig om mitt liv och gå i terapi och hela köret!
Jag reste mig sakta upp och kände hur yrslen tog tag om mig. Jag la mig ner igen och insåg att jag är tvungen att komma på en lögn så att mamma och pappa inte blir oroliga.
Jag reste mig upp i ett andra försök som lyckades galant. Med tunga steg gick jag emot speglen som hängde på min ljusa vägg..
- I understand why he dosen't love me.. I'm so fricking ugly..
Viskade jag för mig själv samtidigt som jag gav ut en hög suck.
- No, your not..
Hörde jag en röst viska bakom mig.
Jag vände mig snabbt om i väntan på att hitta på en förklaring till pappa, men blev förvånad när jag såg vem som stod där...


         " No, your not.. "

Justin, jag låtsades att jag inte hört vad han sa och vände mig snabbt om igen då jag insåg att jag inte hade några byxor på mig..
Jag kände hur mina kinder hettade till och jag greppade snabbt tag om ett par mjukis och drog på mig dem snabbt.
Jag vände mig om emot honom ihopp om att han inte skulle se att jag rodnade men han verkade vara fullt upptaget med att själv behärska sig. 
Det var tyst i några sekunder och jag kände hur paniken steg.
- How are you?
Sa Justin och bröt äntligen tystnaden. Han kollade in i mina ögon men jag vände snabbt bort blicken för att undvika tårarna som väntade på att befrias.
- I'm fine, why do you even care?
Sa jag och försökte låta lite arg istället för svag..
- That's good. 
Svarade han bara och vände sig om och gick ut ur mitt rum med snabba steg.. OHH, varför lät jag så arg? Det är ju knappast hans fel?
Hela den morgonen stannade jag på mitt rum, jag vågade inte gå ner.. för då skulle säkert mamma och pappa ifråga sätta mig om hela min livs historia..
Klockan var nu 15.00 och jag låg i min säng och kollade på twilight. 
Jag älskar de filmerna, man kan aldrig tröttna hur mycket man än kollar på de..
Precis när jag skulle falla in i min djupa sömn knackade det på dörren och mitt hjärta ändrade takt ifrån 90 till 190..
Oh, nej nu kommer de!
Tänkte jag i mitt huvud och jag samlade mig och ropade ett försiktigt:
- come in..
Dörren öppnades och på den fem sekunderna hann jag be till Gud att det inte var de ungefär 10 gånger.
Denna gången var Gud på min sida för in kom Justin med en bricka mat. 
När jag såg maten kände jag hur hungrig jag var.. jag har ju inte ätit på hela dagen.
Han stängde dörren och gick sedan fram emot mig säng och satt sig brevid mig och brickan i högsta hugg.
- Here you go, you have to eat something.
Jag log ett svagt leénde emot honom och tog sedan osäkert emot brickan. 
På brickan fanns det massa gott..
Jag tog tag i en macka med skina och började försiktigt äta på den.
- Sorry for yelling at you before.. I didn't mean it that way...
Sa jag ihopp om att få lite bättre självkänsla..
Justins mun formades till ett underbar leénde och sedan svarade han:
- It's okey, I understand if you think that I am like crazy or something..
Jag skrattade lite åt hur gullig han lät när han sa det och svarade sedan:
- No, of course not.. But why are you so nice to me?
Justins leénde blev lite mer allvarligt och jag förstod att jag hade sagt något fel.
- why is everyone so rude to you? Would I prefer..
Jag kände hur ett gnytta av hopp tändes i mig när han sa sådära..
- Oh, how cute aren't you?
Sa jag utan att tänka efter och skämdes rejält efter jag hade sagt det.
Justin svarade inte utan bara log och jag kollade emot TV för att inte göra situationen värre än vad den redan var..
- Is it okey if I stay for a while?
Sa Justin efter ett tag, jag log emot TV och svarade utan att vände blicken mot honom.
- Yes, of course..
Jag kunde känna hur han log bakom mig.. det gjorde att gnyttan av hopp blev lite större än innan.
Vi kollade på ungefär hela filmen och jag kände hur Justin hoppade närmre och närmre mig hela tiden..
- Has mom asked anything about me today?
Sa jag så att det inte skulle gå förlångt, Justin slutade hoppa närmre mig och svarade:
- Well...yes, she wondered why you didn't came down and ate with us this morning..
Jag gav Justin en frågande blick och sa:
- Ha, she know why..
Nu var det Justin som gav mig en frågande blick..
- How?
- Because she found me last night..
Justin suckade och sa sedan...
- No, Elionora.. I did.

---

Kommentera!!:)
Love u!