my life was easy I chapter 6 I What have you done?!
- A.. Adrijajnshjx
Jag lyckades förstå att han var hos Adrian och gav vägbeskrivningen till Justin som körde dig utan att ifrågasätt, vilket var väldigt skönt, jag orkar verkligen inte förklara för honom nu.
Jag suckade djupt och viskade för mig själv: and that's where the funny part ends..
Jag visste att Justin hörde vad jag viskade, men jag brydde mig inte... Jag är faktiskt ganska trött på att alltid leka mamma till Leo, jag menar han är endå en 16- årig gammal kille. Han borde klara sig själv kan man tycka.
Mer hann jag inte tänka för nu var vi framme. Jag nästan hoppade ut ur bilen och sprang men stadiga ben in i huset. Så fort jag steg in i det stökiga vardagsrummet kände jag den äckliga stinkande doften av sprit och svett..
Jag gjorde en äcklad minn innan jag började söka igenom huset..
- Not here, not there..
Sa jag för mig själv då jag passerade rum som var tomma.
Var är han?!
Efter ungefär 10 minuters letande fanns det endast ett rum kvar, Adrians sovrum.
Jag tog ett stadigt grepp om handtaget samtidigt som jag förberedde mig på att jag kanske skulle få se något hemskt där inne. Osäkert drog jag ner handtaget och gav den vita dörren en lätt putt.. den åkte upp i kombination med ett knarrande ljud.
När jag fann vad som fanns i rummet slutade mitt hjärta slå.. Ja, jag hade förberett mig på det värsta, men detta..
Det var som helvetet.
Justins perspektiv:
Jag gick med långsamma steg efter Elionora, när min hjärna sa hennes namn skapades en liten orkan inom mig.
Jag menar, jag, JUSTIN.. ska bo med världens hetaste tjej.. Hur kan man inte älska livet.. Men undra vem han Leo är..
Jag försökte hålla tempot som Elionora höll, men det var inte det enklaste...
Efter ungefär 10 minuter funderade jag på att dra mig hemåt, jag menar.. det verkar ju endå inte som att vi kommer att hitta dendära Leo.. eller?
Jag skulle precis gå fram till Elionora som stod framför en vit dörr, just när jag skulle lägga min hand på hennes axel öppnade hon dörren.
När jag såg vad som fanns i rummet blev jag stum..
Jag hörde hur Elionora andades in ett andetag som sedan aldrig kom ut.. men just nu kunde jag inte släppa blicken ifrån de två personerna som var i det lilla rummet.
" WTF? "
Jag kom tillbaka till verkligheten och märkte nu att Elionora börjat ta små steg bakåt.
Allt detta hände på endast 5 sekunder, men det kändes som 5 timmar..
Helt plötsligt slutade personerna i rummet med det de höll på med och blickade upp emot dörren.
Killen som verkade vara Leo kollade Elionora i ögonen innan han sa:
- It's nwiójdpo- no..-not whajstdjfv..w-what yourrj-y..ýou think it iklss...s-is.
Jag kunde knappt tyda vad han sa, men jag förstod att han var full.. lite för full..
Elionora som nu höll för munnen sprang iväg, jag visste inte vad jag skulle göra så jag sprang efter.
Vilken kille alltså...
Suckade jag fram för mig själv.
Elionoras perspektiv:
I rummet fann jag Leo liggandes på Sanna.. Ja ni hörde rätt..
Sanna min "såkallade" bästakompis.. Jag visste inte hur jag skulle reagera, alla deras stön och ljud gjorde mig galen. Inte galen på ett bra sätt utan bara extremt äcklad.. Jag backade långsamt i hopp om att de inte skulle märka mig, men såklart skulle jag misslyckas med det, som allt annat.
De båda vände blicken emot mig och jag såg hur paniken steg i deras ögon.
Leo som var extremt full reste sig upp och började mumla något oförståligt.
Jag visste inte hur jag skulle ta in allt.. jag menar jag hade precis sett min pojkvän sedan ett år tillbaka, ha sex med min bästakompis.. Utan att tänka började mina ben springa, vart vet jag inte... men bara bort ifrån dem, ifrån den skolan, ifrån det huset, ifrån den staden.. Just nu ville jag bara bort!
Tårarna som jag hade lyckats hålla inne kom nu som en orkan.. Inget kunde få de att sluta.
Jag sprang och sprang tills mina ben inte orkade mer..
Tillslut satt jag på den kalla marken, helt försvarslös och ensam..
Jag blundade hårt och bad till Gud att han skulle få allt att försvinna..
Mitt i min bön hörde jag en bil stanna framför mig, jag kollade snabbt upp och såg att det var Justin..
På ett konstigt sätt kändes det.. bra?
Han sprang fram till mig och omfamnade mig, jag gjorde inget utan grät ut i hans famn.
Efter ett tag kände jag hur hela denna situationen bara blev pinsam.. Jag känner knappt killen och så gråter jag i hans famn.. Han kommer tro att jag är knäpp eller något..
Jag reste mig hastigt upp och började gå emot bilen, Justin kollade konstig på mig men jag orkade inte bry mig just nu.
Han gick efter mig och öppnade dörren för mig sedan gick han runt bilen och hoppade in i förar sätet..
Jag hatar att visa mig svag..
" I hate 2 show people that i'm weak."
Under hela bilresan hem var det en obehaglig tystnad..en tystnad som fick mig att känna mig osäker.
På vad vet jag inte, men bara allmänt osäker..
Kanske för att jag aldrig gråtit framför någon förut..?
När vi äntligen var hemma öppnade jag dörren och gick ut, jag torkade mina tårar innan jag gick in.
Jag gick raka vägen upp till mitt rum där jag slängde mig på sängen, om jag hade haft tårar kvar hade jag gråtit..
Men nu var jag helt tom.. helt ensam.. helt sårad.
Jag gick in till mitt badrum där jag hade mina sömntabletter.. en massa andra tabletter också för den delen..
Jag har aldrig vågat ta pillerna även fast det har varit frestande.. Men just nu hade min rädsla förvandlats till hat, hat emot mig själv. Jag hällde ungefär 6 styckna piller i min hand, jag stirrade på de ett tag innan jag hällde de i min mun.
Jag svalde och suckade djupt.. Nu är det bara väntan som återstår...
Jag kollade emot badkaret som jag hade i mitt badrum.. där låg min rakhyvel, skulle jag göra det?
Denna tanken har också gått genom mina tankar ett antal gånger. Jag tog ett stadigt grepp om den innan jag drog den emot min handled.. Smärtan som tog tag om mig var så djup att jag nästan tappade andan.. Jag kände hur allt började snurra.. Ovilligt trillade jag ner mot den kalla golvet, dunsen sved till och det började snurra ytterliggare ett snäpp. Jag försökte dra mig imot min säng, vägen till sängen kändes som vägen tillbaka till mitt liv.. Omöjlig och smärtsam. Den sista tanken som slog mig innan allt blev svart var ett namn på 6 bokstäver.
" JUSTIN "
Justins perspektiv:
Väl framme vid huset hoppade vi båda ut och gick med snabba steg emot huset, jag såg hur Elionora torkade sina tårar innan hon rusade upp på sitt rum. Jag vet inte vad som har hänt, men jag kan ana att Leo var hennes kille..
Vilket jävla svin helt seriöst.. Han hade världens finaste tjej och så sumpar han det?
Vad tänker man med..? Jag gick in till soffan där alla satt, jag förmodade att Elionora ville vara själv ett tag.
Hon måste förstå allt som har hänt och det kan ta tid..
Jag satt mig ner brevid mamma som log mot mig, jag log tillbaka och vände sedan huvudet emot TV för att det inte skulle väckas någon diskussion om varför Diellza inte var här än..
Klockan blev mer och mer och Elionora hade fortfarande inte kommit ner, jag började faktiskt bli lite orolig.. Jag menar vad som helst har kunnat hända där uppe..
- I think it's time for me to go to bed now actually..
Sa jag och vände blicken emot mamma, mamma nickade och gav mig en puss innan jag reste mig upp och gick till mitt rum. Men jag ljög, jag var inte det minsta trött.. jag måste bara kolla hur Elionora mår..
Med tysta steg smög jag mot hennes rum, jag knackade tyst på men fick inget svar..
Samtidigt som paniken steg inom mig öppnade jag dörren och stängde den tyst efter mig.
När jag vände upp blicken såg jag något som skar ut mitt hjärta.
Elionora låg precis nedanför sin säng, men en blodig arm..
Jag sprang fram till henne och skakade om henne, hon mumlade något oförståligt och jag kunde lugna mig lite.
Hon lever.. hon vill nog inte att jag ska ringa ambulansen för då måste hon förklara... vilket bara skulle göra det hela jobbigare än vad det redan var..
Jag bar upp henne i min famn och gick med tysta steg emot badrummet.
Elionora, what have you done to yourself?
Viskade jag samtidigt som jag blicken ner på den vackra varelsen som nu låg i min famn..
Vad tkr ni:)?
FÖÖÖRLÅT för förseningen, men som sagt.. mitt privata liv går före.
Jag lyckades förstå att han var hos Adrian och gav vägbeskrivningen till Justin som körde dig utan att ifrågasätt, vilket var väldigt skönt, jag orkar verkligen inte förklara för honom nu.
Jag suckade djupt och viskade för mig själv: and that's where the funny part ends..
Jag visste att Justin hörde vad jag viskade, men jag brydde mig inte... Jag är faktiskt ganska trött på att alltid leka mamma till Leo, jag menar han är endå en 16- årig gammal kille. Han borde klara sig själv kan man tycka.
Mer hann jag inte tänka för nu var vi framme. Jag nästan hoppade ut ur bilen och sprang men stadiga ben in i huset. Så fort jag steg in i det stökiga vardagsrummet kände jag den äckliga stinkande doften av sprit och svett..
Jag gjorde en äcklad minn innan jag började söka igenom huset..
- Not here, not there..
Sa jag för mig själv då jag passerade rum som var tomma.
Var är han?!
Efter ungefär 10 minuters letande fanns det endast ett rum kvar, Adrians sovrum.
Jag tog ett stadigt grepp om handtaget samtidigt som jag förberedde mig på att jag kanske skulle få se något hemskt där inne. Osäkert drog jag ner handtaget och gav den vita dörren en lätt putt.. den åkte upp i kombination med ett knarrande ljud.
När jag fann vad som fanns i rummet slutade mitt hjärta slå.. Ja, jag hade förberett mig på det värsta, men detta..
Det var som helvetet.
Justins perspektiv:
Jag gick med långsamma steg efter Elionora, när min hjärna sa hennes namn skapades en liten orkan inom mig.
Jag menar, jag, JUSTIN.. ska bo med världens hetaste tjej.. Hur kan man inte älska livet.. Men undra vem han Leo är..
Jag försökte hålla tempot som Elionora höll, men det var inte det enklaste...
Efter ungefär 10 minuter funderade jag på att dra mig hemåt, jag menar.. det verkar ju endå inte som att vi kommer att hitta dendära Leo.. eller?
Jag skulle precis gå fram till Elionora som stod framför en vit dörr, just när jag skulle lägga min hand på hennes axel öppnade hon dörren.
När jag såg vad som fanns i rummet blev jag stum..
Jag hörde hur Elionora andades in ett andetag som sedan aldrig kom ut.. men just nu kunde jag inte släppa blicken ifrån de två personerna som var i det lilla rummet.
" WTF? "
Jag kom tillbaka till verkligheten och märkte nu att Elionora börjat ta små steg bakåt.
Allt detta hände på endast 5 sekunder, men det kändes som 5 timmar..
Helt plötsligt slutade personerna i rummet med det de höll på med och blickade upp emot dörren.
Killen som verkade vara Leo kollade Elionora i ögonen innan han sa:
- It's nwiójdpo- no..-not whajstdjfv..w-what yourrj-y..ýou think it iklss...s-is.
Jag kunde knappt tyda vad han sa, men jag förstod att han var full.. lite för full..
Elionora som nu höll för munnen sprang iväg, jag visste inte vad jag skulle göra så jag sprang efter.
Vilken kille alltså...
Suckade jag fram för mig själv.
Elionoras perspektiv:
I rummet fann jag Leo liggandes på Sanna.. Ja ni hörde rätt..
Sanna min "såkallade" bästakompis.. Jag visste inte hur jag skulle reagera, alla deras stön och ljud gjorde mig galen. Inte galen på ett bra sätt utan bara extremt äcklad.. Jag backade långsamt i hopp om att de inte skulle märka mig, men såklart skulle jag misslyckas med det, som allt annat.
De båda vände blicken emot mig och jag såg hur paniken steg i deras ögon.
Leo som var extremt full reste sig upp och började mumla något oförståligt.
Jag visste inte hur jag skulle ta in allt.. jag menar jag hade precis sett min pojkvän sedan ett år tillbaka, ha sex med min bästakompis.. Utan att tänka började mina ben springa, vart vet jag inte... men bara bort ifrån dem, ifrån den skolan, ifrån det huset, ifrån den staden.. Just nu ville jag bara bort!
Tårarna som jag hade lyckats hålla inne kom nu som en orkan.. Inget kunde få de att sluta.
Jag sprang och sprang tills mina ben inte orkade mer..
Tillslut satt jag på den kalla marken, helt försvarslös och ensam..
Jag blundade hårt och bad till Gud att han skulle få allt att försvinna..
Mitt i min bön hörde jag en bil stanna framför mig, jag kollade snabbt upp och såg att det var Justin..
På ett konstigt sätt kändes det.. bra?
Han sprang fram till mig och omfamnade mig, jag gjorde inget utan grät ut i hans famn.
Efter ett tag kände jag hur hela denna situationen bara blev pinsam.. Jag känner knappt killen och så gråter jag i hans famn.. Han kommer tro att jag är knäpp eller något..
Jag reste mig hastigt upp och började gå emot bilen, Justin kollade konstig på mig men jag orkade inte bry mig just nu.
Han gick efter mig och öppnade dörren för mig sedan gick han runt bilen och hoppade in i förar sätet..
Jag hatar att visa mig svag..
" I hate 2 show people that i'm weak."
Under hela bilresan hem var det en obehaglig tystnad..en tystnad som fick mig att känna mig osäker.
På vad vet jag inte, men bara allmänt osäker..
Kanske för att jag aldrig gråtit framför någon förut..?
När vi äntligen var hemma öppnade jag dörren och gick ut, jag torkade mina tårar innan jag gick in.
Jag gick raka vägen upp till mitt rum där jag slängde mig på sängen, om jag hade haft tårar kvar hade jag gråtit..
Men nu var jag helt tom.. helt ensam.. helt sårad.
Jag gick in till mitt badrum där jag hade mina sömntabletter.. en massa andra tabletter också för den delen..
Jag har aldrig vågat ta pillerna även fast det har varit frestande.. Men just nu hade min rädsla förvandlats till hat, hat emot mig själv. Jag hällde ungefär 6 styckna piller i min hand, jag stirrade på de ett tag innan jag hällde de i min mun.
Jag svalde och suckade djupt.. Nu är det bara väntan som återstår...
Jag kollade emot badkaret som jag hade i mitt badrum.. där låg min rakhyvel, skulle jag göra det?
Denna tanken har också gått genom mina tankar ett antal gånger. Jag tog ett stadigt grepp om den innan jag drog den emot min handled.. Smärtan som tog tag om mig var så djup att jag nästan tappade andan.. Jag kände hur allt började snurra.. Ovilligt trillade jag ner mot den kalla golvet, dunsen sved till och det började snurra ytterliggare ett snäpp. Jag försökte dra mig imot min säng, vägen till sängen kändes som vägen tillbaka till mitt liv.. Omöjlig och smärtsam. Den sista tanken som slog mig innan allt blev svart var ett namn på 6 bokstäver.
" JUSTIN "
Justins perspektiv:
Väl framme vid huset hoppade vi båda ut och gick med snabba steg emot huset, jag såg hur Elionora torkade sina tårar innan hon rusade upp på sitt rum. Jag vet inte vad som har hänt, men jag kan ana att Leo var hennes kille..
Vilket jävla svin helt seriöst.. Han hade världens finaste tjej och så sumpar han det?
Vad tänker man med..? Jag gick in till soffan där alla satt, jag förmodade att Elionora ville vara själv ett tag.
Hon måste förstå allt som har hänt och det kan ta tid..
Jag satt mig ner brevid mamma som log mot mig, jag log tillbaka och vände sedan huvudet emot TV för att det inte skulle väckas någon diskussion om varför Diellza inte var här än..
Klockan blev mer och mer och Elionora hade fortfarande inte kommit ner, jag började faktiskt bli lite orolig.. Jag menar vad som helst har kunnat hända där uppe..
- I think it's time for me to go to bed now actually..
Sa jag och vände blicken emot mamma, mamma nickade och gav mig en puss innan jag reste mig upp och gick till mitt rum. Men jag ljög, jag var inte det minsta trött.. jag måste bara kolla hur Elionora mår..
Med tysta steg smög jag mot hennes rum, jag knackade tyst på men fick inget svar..
Samtidigt som paniken steg inom mig öppnade jag dörren och stängde den tyst efter mig.
När jag vände upp blicken såg jag något som skar ut mitt hjärta.
Elionora låg precis nedanför sin säng, men en blodig arm..
Jag sprang fram till henne och skakade om henne, hon mumlade något oförståligt och jag kunde lugna mig lite.
Hon lever.. hon vill nog inte att jag ska ringa ambulansen för då måste hon förklara... vilket bara skulle göra det hela jobbigare än vad det redan var..
Jag bar upp henne i min famn och gick med tysta steg emot badrummet.
Elionora, what have you done to yourself?
Viskade jag samtidigt som jag blicken ner på den vackra varelsen som nu låg i min famn..
Vad tkr ni:)?
FÖÖÖRLÅT för förseningen, men som sagt.. mitt privata liv går före.
Kommentarer
Postat av: Alva
jätte bra fortsätt !!!<3
Trackback
