Do you remeber me ? kapitel 7
När jag sa den sista meningen kunde jag inte hålla tårarna tillbaka, så jag kollade snabbt på Justin och sprang in på badrummet och låste dörren, jag gled sakta ner för dörren och begravde mitt huvud i mina händer.
När Zoé berättade det om Emilia visste jag inte hur jag skulle reagera. Jag bara satt där som ett fån med öppen mun. Zoé hade sprungit in på toaletten och låst dörren efter sig. Jag led verkligen med henne men jag kunde endå in sätta mig in i hennes situation, så hemskt! Hur kunde Emilias pappa göra så mot henne? En sak var iallafall säker, jag skulle aldrig göra så mot mina barn. Jag reste mig och gick bort till toaletten och knackade försiktigt på dörren. Zoé öppnade sakta dörren och hon var lika vacker även om hon hade gråtit. Det tog ett skutt i min mage när jag såg henne. Jag gick fram till henne och lät henne falla ner i min famn. Vi satt på toalettgolvet ett bra tag och ingen av oss sa något, det var inte en pinsam tystnad mer en behaglig tystnad. Till slut tog jag mod till mig och frågade henne hur hon mådde, hon kollade ner i golvet.
- Jag saknar henne, viskade hon.
- Jag förstår det Zoé men du har och kommer alltid att ha mig vid din sida, sa jag.
- Tydligen inte, du lämnade ju mig för din karriär, viskade hon tyst och kollade mig i ögonen.
Jag visste inte hur jag skulle reagera för att det var delvis sant men jag hade förblindat mig från det.
- Jag glömde dig aldrig Zoé, sa jag tyst.
- Justin, jag vill inte höra, bara lämna mig ifred, sa hon irriterat och ställde sig upp och gick därifrån. Jag suckade djupt och kände hur tårarna pressades fram i ögonen. Varför lämnade jag henne? VARFÖR?! Efter jag hade tänkt klart tog jag mod till mig och gick ner i vardagsrummet där Zoé satt och lyssnade på musik och twittrade på sin data. Jag visste inte vad jag skulle säga eller göra. Jag skulle precis öppna munnen för att säga något då hon från ingenstans brast ut i skratt, jag kunde inte hålla mig så jag började också skratta jättemycket. Dina och mamma kom in i rummet och kollade på oss som 2 stora frågetecken och frågade vad det var som var så roligt. Vi visste inte vad vi skulle svara så vi bara fortsatte skratta. Medans allt detta höll på kunde jag inte sluta undra om allt var okej mellan mig och Zoé eller om hon fortfarande var sur.
Justin när han satte sig i vardagsrummet
Förlåt för ännu ett kort kapitel men vad tycker ni?
Kommentera så får ni fler kapitel :)
Do you remeber me ? kapitel 6
När jag kom kom in i mitt rum satt hon på sängen med tårar i ögonen, jag tor modet och gick fram och kramadehenne och frågade försiktigt vad som var fel eller om något hade hänt. Zoé satt tyst en stund , tills hon tog ett djupt andetag och började berätta...
http://www.youtube.com/watch?v=elZs9SkiOZs
(lyssna medans du läser)
Zoés perspektiv :
Jag tänkte en lång stund innan jag fick fram ett ord
-Emilia, sa jag
Justin kollade oförstående på mig, sedan fortsatte jag.
-Hon var min bästa vän
- Var ? frågade justin , och kollade på mig. Han såg verkligen ut som ett stort frågetecken.
Jag kände hur tårarna brände bakom ögonen när Justin sa var. jag tog ett djupt andetag och fortsatte.
-Hon tog självmord och lämnade mig ensam, snyftade jag.
Jag kände att en tår började rinna ner för kinden och smaken av salt nuddade min tunga.
Justin sa ingenting med han fortsatte att lyssna, jag såg hur ledsen han blev.
-Hennes pappa var ett äckligt svin, han våldtog och misshandlade henne dagligen. Han hade även slagit ihjäl hennes mamma för 4 år sedan. Det sista jag fick av henne var ett sms där hon hade skrivit:
"Hej min älskade bästis!
tack för att du ALLTID har funnits vid min sida, ALLTID, ställt upp för mig och behandlat mig som en människa vilket min pappa aldrig gjort. Du är anledningen till att jag stått ut så här länge, men hu har jag fått nog. Jag orkar inte lida mer, men tor absolut inte att det är ditt fel, för det är det verkligen inte. Om ca en halvtimme kommer jag hoppa framför ett tåg och då kommer du inte kunna se mig lida mer, menjag kommer alltid att finnas i ditt hjärta, som en skyddsängel på din axel som alltid finns för dig så som du fanns fr mig. Now metter what. Föralltid din, Föralltid min, Föralltid vår!"
När jag sa den sista meningen kunde jag inte hålla tårarna tillbak, så jag kollade snabbt på Justin och sprang in på badrummet och låste dorren, jag gled sakta ner för dörren och begravde mitt huvud i mina händer.
(Justin när Zoé hade gått, fast utan mic då.)
Zoé på toaletten
http://www.youtube.com/watch?v=elZs9SkiOZs
(lyssna medans du läser)
Zoés perspektiv :
Jag tänkte en lång stund innan jag fick fram ett ord
-Emilia, sa jag
Justin kollade oförstående på mig, sedan fortsatte jag.
-Hon var min bästa vän
- Var ? frågade justin , och kollade på mig. Han såg verkligen ut som ett stort frågetecken.
Jag kände hur tårarna brände bakom ögonen när Justin sa var. jag tog ett djupt andetag och fortsatte.
-Hon tog självmord och lämnade mig ensam, snyftade jag.
Jag kände att en tår började rinna ner för kinden och smaken av salt nuddade min tunga.
Justin sa ingenting med han fortsatte att lyssna, jag såg hur ledsen han blev.
-Hennes pappa var ett äckligt svin, han våldtog och misshandlade henne dagligen. Han hade även slagit ihjäl hennes mamma för 4 år sedan. Det sista jag fick av henne var ett sms där hon hade skrivit:
"Hej min älskade bästis!
tack för att du ALLTID har funnits vid min sida, ALLTID, ställt upp för mig och behandlat mig som en människa vilket min pappa aldrig gjort. Du är anledningen till att jag stått ut så här länge, men hu har jag fått nog. Jag orkar inte lida mer, men tor absolut inte att det är ditt fel, för det är det verkligen inte. Om ca en halvtimme kommer jag hoppa framför ett tåg och då kommer du inte kunna se mig lida mer, menjag kommer alltid att finnas i ditt hjärta, som en skyddsängel på din axel som alltid finns för dig så som du fanns fr mig. Now metter what. Föralltid din, Föralltid min, Föralltid vår!"
När jag sa den sista meningen kunde jag inte hålla tårarna tillbak, så jag kollade snabbt på Justin och sprang in på badrummet och låste dorren, jag gled sakta ner för dörren och begravde mitt huvud i mina händer.
(Justin när Zoé hade gått, fast utan mic då.)
Zoé på toaletten
:)
Redan uppe i elva unika besökare :) haha
Do you remember me ? Kapitel 5
- Zoé, Pattie och jag har planerat en resa till Kroatien om 1 månad.
Mina tankar snurrade och jag försökte svara lungt och coolt.
- Okejdå, vilken stad?
Jag lyckades behärska mig men i mitt huvud gick det tusen tankar, hur kommer det bli med Justin?
Hur ska jag förlåta honom?
- Petrcané
Svarade mamma.
Mina tankar snurrade och jag försökte svara lungt och coolt.
- Okejdå, vilken stad?
Jag lyckades behärska mig men i mitt huvud gick det tusen tankar, hur kommer det bli med Justin?
Hur ska jag förlåta honom?
- Petrcané
Svarade mamma.
Petrecané va världens finaste lilla by. jag älskade den, men destomer jag tänkte på den desto ledsnare blev jag. När vi va på väg upp till rummet stannade jag i trappan och satte mig ner, jag klarade inte att stå,min hjärna ville, men mina ben ville inte. jag fick en flashback av när jag och min bästavän(eller föredetta, hon är död...) satt och solade på den fina sten stranden i våra nya bikinis,solglasögon och varsin dricka i handen. jag kom tillbaka till verkligheten och reste mig och fortsatte gå till Justins rum. Justin gick bakom mig och kollade på mig som om jag var störd.
petrcané
petrcané
Justins perspektiv:
Zoé bara stannade i trappan och satte sig ner och satt där i nästan 5 min, sen reste hon sig och fortsatte gå precis som om inget hade hänt. läskigt !
när jag kom in i mitt rum satt hon på sängen med tårar i ögonen, jag tog mod och gick fram och kramade henne och frågade försikitgt vad som var fel eller om något hade hänt. Zoé satt tyst en stund, tills hon tog ett djupt andetag och började berätta...
Justin när han kollar oförstående på zoé
Det blev ett väldigt kort kapitel men det kommer mer lite senare.. vad tycker ni änsålänge ? och kommentera om idér hur ni vill att det ska gå.. så vi vet lite vad ni läsare vill läsa om :) kram !!
Justin när han kollar oförstående på zoé
Det blev ett väldigt kort kapitel men det kommer mer lite senare.. vad tycker ni änsålänge ? och kommentera om idér hur ni vill att det ska gå.. så vi vet lite vad ni läsare vill läsa om :) kram !!
Do you remember me ? Kapitel 4
Inget kändes konstigt med Zoé, hon var fortfarande samma gamla roliga, snälla och omtänksamma Zoé.- Det är mat!
Skrek Pattie och jag släppte blicken ifrån justin och gick ner där mamma och Pattie redan satt. Jag satte mig brevid mamma och kollade ner, jag ville inte möta Jusitns blick. Jag fick en konstig känsla i kroppen och jag är fortfarande sårad eftersom han bara sket i mig när han blev känd, jag skakade bort tankarna och log mot Patte.
- Varsågoda!
Sa Pattie och skickade skålen med potatis till mamma. Justin försökte möte min blick men jag vände bort såfort han kollade på mig. Under middagen snackade vi om gamla minnen, som tex när jag och Justin va ungefär 3 år gamla och mamma och Pattie hade tagit med oss till stranden för att koppla av, jag och Justin hade kruppit runt i sanden och byggt sandslott(om man ens kan kalla det de?) och Justin hade tagit en näve full med sand och bara hällt i sig, sen hade Justin börjat gråta eftersom det smakade illa, då hade jag klappat honom på kinden och sagt:
- uuustin, du blir bra!
Just i den minuten hade mamma och Pattie knäppt massa bilder på oss som vi sedan hade hängt upp på våra väggar.
När mamma berättade detta blev jag lite generad och kände hur det hettade till på kinderna och jag kollade ner på maten för att dölja det, när jag kollade upp såg jag att Jusitn gjorde detsamma. Vi åt upp vår mat och precis när jag skulle duka ifrån sa mamma:
- Zoé, Pattie och jag har planerat en resa till Kroatien om 1 månad.
Mina tankar snurrade och jag försökte svara lungt och coolt.
- Okejdå, vilken stad?
Jag lyckades behärska mig men i mitt huvud gick det tusen tankar, hur kommer det bli med Justin?
Hur ska jag förlåta honom?
- Petrcané
Svarade mamma.
justin när han va liten, & zoé när hon var liten.
Do you remember me ? Kapitel 3
Zoés perspektiv:
Bilen stannade och jag kände hur nervös jag blev när jag såg på det STORA bruna tegelhuset. Jag blev väldigt chockad över hur stort huset Justin bodde i var men tyckte samtidigt att det såg väldigt mysigt ut, mänskligt lixom. Jag kom tillbaka till verkligheten när jag hörde mammas röst bakom bagageluckan.
- Hade du tänkt stå där hela dagen eller hade du tänkt hjälpa mig med resväskorna?, sa mamma lite ironiskt.
Min mamma är verkligen den bästa mamman man kan ha, hon låter mig göra det mesta jag vill men har endå mamma-rollen som alla behöver. Ibland när viträffar folk på stan frågar dom ofta om vi är systrar. Det kan vara kul ibland men ibland blir det lite "tjatigt" typ. Så jag skulle verkligen inte klara mig utan henne. När vi stod framme vid den stora svarta dörren hade mamma sin nya resväska som hon hade fått av mig i den ena handen och en blombukett i den andra. Ni förstår, min mamma säger alltid att man aldrig ska komma tomhänt till folk. Jag hade min resväska i ena handen och min mobil i andra. Jag skulle precis lägga ner min mobil i väskan när Justin öppnade dörren och Pattie kom gående bakom honom. När jag kollade upp såg jag Justins stora guldbruna ögon möta mina samtidigt som han gjorde sin hairflip så håret la sig rätt på pannan. Han var ju skitsnygg!
Justins hus, men tänk er brunt :)
Justins perspektiv:
Det ända jag kunde tänka på när jag såg Zoé var hur sexig hon hade blivit. Jag ville bara hoppa fram till henne och kyssa hennes röd/rosa läppar. Jag visste inte vad jag skulle säga men jag harklade mig och det ända jag fick fram var ett mesigt litet hej. Hon tog av sig sina hörlurar och sa hej tillbaka samtidigt som hon log lite. Mamma hoppade runt och dansade av glädje och jag kollade ner för jag kände hur jag började bli lite röd om kinderna. Va hon tvungen att vara så här pinsam nu när Zoé va här! Mamma hade längat jättemycket och såg så fram emot att Zoé och Dina skulle komma så det va därfor hon dansade och sånt. Vi gick in i hallen och dom tog av sig sina ytterkläder och sen gick vi på en liten rundtur i vårt hus. När vi kom till mitt rum sa jag till mamma att vi skulle stanna så hon och Dina fortsatte. Jag hörde hur dom skrattade lite längre bort i korridoren. Zoé stod vid mitt skrivbord och började fnittra när hon kollade på ett foto som var på mig och henne när vi badade när vi va små.
- Denna dagen kommer jag ihåg som om det var igår, sa hon.
Vi började snacka lite om den dagen då vi var små och badade i en liten uppblåsbar pool. Vi pratade med varandra som om vi hade haft kontakt hela tiden. Inget kändes konstigt med Zoé, hon var fortfarande samma gamla roliga, snälla och omtänksamma Zoé.
Do you remember me ? Kapitel 2
Nu när jag tänkte efter saknade jag henne, undra hur hon ser ut.
Hon kanske har blivit värsta snyggingen, mina tankar avbröts när mamma skrek på mig att jag skulle börja städa.
Zoés perspektiv:
- Mamma vart är resväskan som jag ska ha mina kläder i ?
Skrek jag efter mamma.
- Den ligger i den stora garderoben i mitt rum, du får skynda dig nu för vi måste åka snart om vi ska hinna komma dit ju. Jag var både spänd och glad över att få träffa Justin, men samtidigt visste jag inte hur jag skulle bete mig eftersom han va `Justin Bieber´ den killen som alla tjejer vill ha. Men jag bestämde mig för att va den självsäkra omtänksamma Zoé som jag är. När jag hade packat ned alla mina kläder och saker tog jag upp min iphone som låg och laddade brevid min mini-data som låg i min handväska, sedan tog jag mina rosa hörlurar och satte sladden till iphonen och satte på låten more-Usher, medans jag tog på mig en svart lång tröja och tog en brun skinjacka över och drog på mig mina svarta höga stövlar (Jag är designer och är extremt modeintresserad).
Hon kanske har blivit värsta snyggingen, mina tankar avbröts när mamma skrek på mig att jag skulle börja städa.
Zoés perspektiv:
- Mamma vart är resväskan som jag ska ha mina kläder i ?
Skrek jag efter mamma.
- Den ligger i den stora garderoben i mitt rum, du får skynda dig nu för vi måste åka snart om vi ska hinna komma dit ju. Jag var både spänd och glad över att få träffa Justin, men samtidigt visste jag inte hur jag skulle bete mig eftersom han va `Justin Bieber´ den killen som alla tjejer vill ha. Men jag bestämde mig för att va den självsäkra omtänksamma Zoé som jag är. När jag hade packat ned alla mina kläder och saker tog jag upp min iphone som låg och laddade brevid min mini-data som låg i min handväska, sedan tog jag mina rosa hörlurar och satte sladden till iphonen och satte på låten more-Usher, medans jag tog på mig en svart lång tröja och tog en brun skinjacka över och drog på mig mina svarta höga stövlar (Jag är designer och är extremt modeintresserad).
Jag hörde mamma tuta från bilen så jag skyndade mig och låste dörren och sprang sen ut till henne. Mamma skulle självklart lyssna på Freddie Mercury så jag höjde musiken på min mobil och lutade huvudet mot fönstret och tänkte tillbak på när jag och Justin var små, så kul vi hade. Han var verkligen som en bror för mig, jag såg verkligen fram emot att träffa honom igen.
Till vänster Zoés dag outfit + hörlurarna , till höger hennes kvälls outfit
Justins perspektiv:
Jag slängde mig på sängen med en duns och pustade ut för att jag var så trött efter att ha hjälpt mamma i nästan 4 timmar med att duka, ta fram maten, fixa extrasängen till Zoé och städa mitt rum. Men det enda jag har tänkt på är Zoé. Är hon fortfarande lika snäll, glad och omtänksam som hon va när hon var liten. Det skulle bli kul att se. Jag undrar om Ryan och Chaz kommer ihåg henne, jag skickade snabbt ett litet sms till dom och berättade att hon var på väg hit. Jag kände hur värmen från solstrålarna trängde in genom fönstret och jag var TVUNGEN att ta en dusch. Jag kom in i badrummet och tog av mig mina kläder, och hoppade in i duschen och satte igång kallvattnet. Det va sjukt härligt och jag kände hur vattnet rann ner över mina läppar vidare ner över magmusklerna och det enda jag tänkte på var Zoé. Jag hade nog stått i duschen i en timmes tid när jag hörde att mamma bankade på dörren och skrek att hon skulle in där och fixa sig eftersom att Zoé och Dina snart var framme.
kort kapitel men det kommer mer :)!
Do you remember me ? Kapitel 1
Tänk dig att du heter Zoé och är 15 år gammal och är gammal barndomsvän till Justin Bieber men ni har inte haft kontakt på över 9 år. Din bästa vän Emilia tog självmord för ca ett halvår sen.
Zoé perspektiv:
Mammas ansikte dyker upp på mobilskärmen och en konstig ringsignal börjar spela.
- Hej mamma, börjar jag
- Hej hjärtat! Vi ska till Pattie och Justin din gamla barndomsvän ikväll, fortsatte hon
- Jaha.... men jag hade ju andra planer, emn okej då. sa jag smått besviket, men jag jade ändå saknat justinvi hade inte träffats sen vi var 6 år då vi började i olika skolor.
- ja,okej men vi hörs sen när du kommit hem gumman, älskar dig. sa min mamma och la på så jag inte han säga detsamma.
Nu var jag ju tvungen att säga till mina vänner att jag inte kunde följa med till stranden som vi har som en tadition varie gång när skolan är slut och ett varmt härligt sommarlov väntar på oss. Det va lite trisst att det skulle bli så här men roligt för jag skulle få träffa Justin och umgås med honom, och sen så kanske han ville att följa med till stranden där mina kompisar skulle vara långt in på natten.
Justin perspektiv:
Jag sitter och pliknar på mitt piano till min nästa singel. Medans jag hör min mamma komma upprusande för trappan och slänger upp min dörr och skriker:
- DINA OCH ZOÉ kommer över ikväll och dom ska äta och sova här efetrsom dom bor så långt bort.
- Ja det va ju ett BRA tag sedan vi träffade dom...
Undra hur dom har det, sa jag medans mamma sakta gick ut ifrån rummet.
- Mh, och när du är klar med plinkadet på pianot kan du ta och städa ditt så kallade rum, Zoé ska ju sova här och det kan inte se ut som en svinstia då.
När mamma hade lämnat rummet kollade jag ut genom fönstret och tänkte på Zoé, hon som alltid gjorde mig glad. Sen började hon på en skola och jag på en annan, jag blev känd och minnet av henne gled sakta bort.
Nu när jag tänkte efter saknade jag henne, undra hur hon ser ut.
Hon kanske har blivit värsta snyggingen, mina tankar avbröts när mamma skrek på mig att jag skulle börja städa.
första kapitlett, vad tyckte ni?
komentera :)
- DINA OCH ZOÉ kommer över ikväll och dom ska äta och sova här efetrsom dom bor så långt bort.
- Ja det va ju ett BRA tag sedan vi träffade dom...
Undra hur dom har det, sa jag medans mamma sakta gick ut ifrån rummet.
- Mh, och när du är klar med plinkadet på pianot kan du ta och städa ditt så kallade rum, Zoé ska ju sova här och det kan inte se ut som en svinstia då.
När mamma hade lämnat rummet kollade jag ut genom fönstret och tänkte på Zoé, hon som alltid gjorde mig glad. Sen började hon på en skola och jag på en annan, jag blev känd och minnet av henne gled sakta bort.
Nu när jag tänkte efter saknade jag henne, undra hur hon ser ut.
Hon kanske har blivit värsta snyggingen, mina tankar avbröts när mamma skrek på mig att jag skulle börja städa.
första kapitlett, vad tyckte ni?
komentera :)
