Do you remeber me ? kapitel 6

När jag kom kom in i mitt rum satt hon på sängen med tårar i ögonen, jag tor modet och gick fram och kramadehenne och frågade försiktigt vad som var fel eller om något hade hänt. Zoé satt tyst en stund , tills hon tog ett djupt andetag och började berätta...

http://www.youtube.com/watch?v=elZs9SkiOZs
(lyssna medans du läser)
Zoés perspektiv :
Jag tänkte en lång stund innan jag fick fram ett ord
-Emilia, sa jag
Justin kollade oförstående på mig, sedan fortsatte jag.
-Hon var min bästa vän
- Var ? frågade justin , och kollade på mig. Han såg verkligen ut som ett stort frågetecken.
Jag kände hur tårarna brände bakom ögonen när Justin sa var. jag tog ett djupt andetag och fortsatte.
-Hon tog självmord och lämnade mig ensam, snyftade jag.
Jag kände att en tår började rinna ner för kinden och smaken av salt nuddade min tunga.
Justin sa ingenting med han fortsatte att lyssna, jag såg hur ledsen han blev.
-Hennes pappa var ett äckligt svin, han våldtog och misshandlade henne dagligen. Han hade även slagit ihjäl hennes mamma för 4 år sedan. Det sista jag fick av henne var ett sms där hon hade skrivit:
"Hej min älskade bästis!
tack för att du ALLTID har funnits vid min sida, ALLTID, ställt upp för mig och behandlat mig som en människa vilket min pappa aldrig gjort. Du är anledningen till att jag stått ut så här länge, men hu har jag fått nog. Jag orkar inte lida mer, men tor absolut  inte att det är ditt fel, för det är det verkligen inte. Om ca en halvtimme kommer jag hoppa framför ett tåg och då kommer du inte kunna se mig lida mer, menjag kommer alltid att finnas i ditt hjärta, som en skyddsängel på din axel som alltid finns för dig så som du fanns  fr mig. Now metter what. Föralltid din, Föralltid min, Föralltid vår!"
När jag sa den sista meningen kunde jag inte hålla tårarna tillbak, så jag kollade snabbt på Justin och sprang in på badrummet och låste dorren, jag gled sakta ner för dörren och begravde mitt huvud i mina händer.

(Justin när Zoé hade gått, fast utan mic då.)


Zoé på toaletten

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0