<3

När Zoé berättade det om Emilia visste jag inte hur jag skulle reagera. Jag bara satt där som ett fån med öppen mun. Zoé hade sprungit in på toaletten och låst dörren efter sig. Jag led verkligen med henne men jag kunde endå in sätta mig in i hennes situation, så hemskt! Hur kunde Emilias pappa göra så mot henne? En sak var iallafall säker, jag skulle aldrig göra så mot mina barn. Jag reste mig och gick bort till toaletten och knackade försiktigt på dörren. Zoé öppnade sakta dörren och hon var lika vacker även om hon hade gråtit. Det tog ett skutt i min mage när jag såg henne. Jag gick fram till henne och lät henne falla ner i min famn. Vi satt på toalettgolvet ett bra tag och ingen av oss sa något, det var inte en pinsam tystnad mer en behaglig tystnad. Till slut tog jag mod till mig och frågade henne hur hon mådde, hon kollade ner i golvet.

- Jag saknar henne, viskade hon.

- Jag förstår det Zoé men du har och kommer alltid att ha mig vid din sida, sa jag.

- Tydligen inte, du lämnade ju mig för din karriär, viskade hon tyst och kollade mig i ögonen.

Jag visste inte hur jag skulle reagera för att det var delvis sant men jag hade förblindat mig från det.

- Jag glömde dig aldrig Zoé, sa jag tyst.

- Justin, jag vill inte höra, bara lämna mig ifred, sa hon irriterat och ställde sig upp och gick därifrån. Jag suckade djupt och kände hur tårarna pressades fram i ögonen. Varför lämnade jag henne? VARFÖR?! Efter jag hade tänkt klart tog jag mod till mig och gick ner i vardagsrummet där Zoé satt och lyssnade på musik och twittrade på sin data. Jag visste inte vad jag skulle säga eller göra. Jag skulle precis öppna munnen för att säga något då hon från ingenstans brast ut i skratt, jag kunde inte hålla mig så jag började också skratta jättemycket. Dina och mamma kom in i rummet och kollade på oss som 2 stora frågetecken och frågade vad det var som var så roligt. Vi visste inte vad vi skulle svara så vi bara fortsatte skratta. Medans allt detta höll på kunde jag inte sluta undra om allt var okej mellan mig och Zoé eller om hon fortfarande var sur.