<3

Petrecané va världens finaste lilla by. jag älskade den, men destomer jag tänkte på den desto ledsnare blev jag. När vi va på väg upp till rummet stannade jag i trappan och satte mig ner, jag klarade inte att stå,min hjärna ville, men mina ben ville inte. jag fick en flashback av när jag och min bästavän(eller föredetta, hon är död...) satt och solade på den fina sten stranden i våra nya bikinis,solglasögon och varsin dricka i handen. jag kom tillbaka till verkligheten och reste mig och fortsatte gå till Justins rum. Justin gick bakom mig och kollade på mig som om jag var störd.

petrcané

Zoé bara stannade i trappan och satte sig ner och satt där i nästan 5 min, sen reste hon sig och fortsatte gå precis som om inget hade hänt. läskigt !

när jag kom in i mitt rum satt hon på sängen med tårar i ögonen, jag tog mod och gick fram och kramade henne och frågade försikitgt vad som var fel eller om något hade hänt. Zoé satt tyst en stund, tills hon tog ett djupt andetag och började berätta...

Justin när han kollar oförstående på zoé

Det blev ett väldigt kort kapitel men det kommer mer lite senare.. vad tycker ni änsålänge ? och kommentera om idér hur ni vill att det ska gå.. så vi vet lite vad ni läsare vill läsa om :) kram !!