my life was easy I chapter 6 I What have you done?!

- A.. Adrijajnshjx
Jag lyckades förstå att han var hos Adrian och gav vägbeskrivningen till Justin som körde dig utan att ifrågasätt, vilket var väldigt skönt, jag orkar verkligen inte förklara för honom nu.
Jag suckade djupt och viskade för mig själv: and that's where the funny part ends
..


Jag visste att Justin hörde vad jag viskade, men jag brydde mig inte... Jag är faktiskt ganska trött på att alltid leka mamma till Leo, jag menar han är endå en 16- årig gammal kille. Han borde klara sig själv kan man tycka.
Mer hann jag inte tänka för nu var vi framme. Jag nästan hoppade ut ur bilen och sprang men stadiga ben in i huset. Så fort jag steg in i det stökiga vardagsrummet kände jag den äckliga stinkande doften av sprit och svett..
Jag gjorde en äcklad minn innan jag började söka igenom huset..
- Not here, not there..
Sa jag för mig själv då jag passerade rum som var tomma.
Var är han?!
Efter ungefär 10 minuters letande fanns det endast ett rum kvar, Adrians sovrum.
Jag tog ett stadigt grepp om handtaget samtidigt som jag förberedde mig på att jag kanske skulle få se något hemskt där inne. Osäkert drog jag ner handtaget och gav den vita dörren en lätt putt.. den åkte upp i kombination med ett knarrande ljud.
När jag fann vad som fanns i rummet slutade mitt hjärta slå.. Ja, jag hade förberett mig på det värsta, men detta..
Det var som helvetet.

Justins perspektiv:
Jag gick med långsamma steg efter Elionora, när min hjärna sa hennes namn skapades en liten orkan inom mig.
Jag menar, jag, JUSTIN.. ska bo med världens hetaste tjej.. Hur kan man inte älska livet.. Men undra vem han Leo är..
Jag försökte hålla tempot som Elionora höll, men det var inte det enklaste...
Efter ungefär 10 minuter funderade jag på att dra mig hemåt, jag menar.. det verkar ju endå inte som att vi kommer att hitta dendära Leo.. eller?
Jag skulle precis gå fram till Elionora som stod framför en vit dörr, just när jag skulle lägga min hand på hennes axel öppnade hon dörren.
När jag såg vad som fanns i rummet blev jag stum..
Jag hörde hur Elionora andades in ett andetag som sedan aldrig kom ut.. men just nu kunde jag inte släppa blicken ifrån de två personerna som var i det lilla rummet.


                            " WTF? "
Jag kom tillbaka till verkligheten och märkte nu att Elionora börjat ta små steg bakåt.
Allt detta hände på endast 5 sekunder, men det kändes som 5 timmar..
Helt plötsligt slutade personerna i rummet med det de höll på med och blickade upp emot dörren.
Killen som verkade vara Leo kollade Elionora i ögonen innan han sa:
- It's nwiójdpo- no..-not whajstdjfv..w-what yourrj-y..ýou think it iklss...s-is.
Jag kunde knappt tyda vad han sa, men jag förstod att han var full.. lite för full..
Elionora som nu höll för munnen sprang iväg, jag visste inte vad jag skulle göra så jag sprang efter.
Vilken kille alltså...
Suckade jag fram för mig själv.

Elionoras perspektiv:
I rummet fann jag Leo liggandes på Sanna.. Ja ni hörde rätt..
Sanna min "såkallade" bästakompis.. Jag visste inte hur jag skulle reagera, alla deras stön och ljud gjorde mig galen. Inte galen på ett bra sätt utan bara extremt äcklad.. Jag backade långsamt i hopp om att de inte skulle märka mig, men såklart skulle jag misslyckas med det, som allt annat.
De båda vände blicken emot mig och jag såg hur paniken steg i deras ögon.
Leo som var extremt full reste sig upp och började mumla något oförståligt.
Jag visste inte hur jag skulle ta in allt.. jag menar jag hade precis sett min pojkvän sedan ett år tillbaka, ha sex med min bästakompis.. Utan att tänka började mina ben springa, vart vet jag inte... men bara bort ifrån dem, ifrån den skolan, ifrån det huset, ifrån den staden.. Just nu ville jag bara bort!
Tårarna som jag hade lyckats hålla inne kom nu som en orkan.. Inget kunde få de att sluta.
Jag sprang och sprang tills mina ben inte orkade mer..
Tillslut satt jag på den kalla marken, helt försvarslös och ensam..
Jag blundade hårt och bad till Gud att han skulle få allt att försvinna..
Mitt i min bön hörde jag en bil stanna framför mig, jag kollade snabbt upp och såg att det var Justin..
På ett konstigt sätt kändes det.. bra?
Han sprang fram till mig och omfamnade mig, jag gjorde inget utan grät ut i hans famn.
Efter ett tag kände jag hur hela denna situationen bara blev pinsam.. Jag känner knappt killen och så gråter jag i hans famn.. Han kommer tro att jag är knäpp eller något..
Jag reste mig hastigt upp och började gå emot bilen, Justin kollade konstig på mig men jag orkade inte bry mig just nu.
Han gick efter mig och öppnade dörren för mig sedan gick han runt bilen och hoppade in i förar sätet..
Jag hatar att visa mig svag..


 " I hate 2 show people that i'm weak."

Under hela bilresan hem var det en obehaglig tystnad..en tystnad som fick mig att känna mig osäker.
På vad vet jag inte, men bara allmänt osäker..
Kanske för att jag aldrig gråtit framför någon förut..?
När vi äntligen var hemma öppnade jag dörren och gick ut, jag torkade mina tårar innan jag gick in.
Jag gick raka vägen upp till mitt rum där jag slängde mig på sängen, om jag hade haft tårar kvar hade jag gråtit..
Men nu var jag helt tom.. helt ensam.. helt sårad.
Jag gick in till mitt badrum där jag hade mina sömntabletter.. en massa andra tabletter också för den delen..
Jag har aldrig vågat ta pillerna även fast det har varit frestande.. Men just nu hade min rädsla förvandlats till hat, hat emot mig själv. Jag hällde ungefär 6 styckna piller i min hand, jag stirrade på de ett tag innan jag hällde de i min mun.
Jag svalde och suckade djupt.. Nu är det bara väntan som återstår...
Jag kollade emot badkaret som jag hade i mitt badrum.. där låg min rakhyvel, skulle jag göra det?
Denna tanken har också gått genom mina tankar ett antal gånger. Jag tog ett stadigt grepp om den innan jag drog den emot min handled.. Smärtan som tog tag om mig var så djup att jag nästan tappade andan.. Jag kände hur allt började snurra.. Ovilligt trillade jag ner mot den kalla golvet, dunsen sved till och det började snurra ytterliggare ett snäpp. Jag försökte dra mig imot min säng, vägen till sängen kändes som vägen tillbaka till mitt liv.. Omöjlig och smärtsam. Den sista tanken som slog mig innan allt blev svart var ett namn på 6 bokstäver.
" JUSTIN "

Justins perspektiv:
Väl framme vid huset hoppade vi båda ut och gick med snabba steg emot huset, jag såg hur Elionora torkade sina tårar innan hon rusade upp på sitt rum. Jag vet inte vad som har hänt, men jag kan ana att Leo var hennes kille..
Vilket jävla svin helt seriöst.. Han hade världens finaste tjej och så sumpar han det?
Vad tänker man med..? Jag gick in till soffan där alla satt, jag förmodade att Elionora ville vara själv ett tag.
Hon måste förstå allt som har hänt och det kan ta tid..
Jag satt mig ner brevid mamma som log mot mig, jag log tillbaka och vände sedan huvudet emot TV för att det inte skulle väckas någon diskussion om varför Diellza inte var här än..
Klockan blev mer och mer och Elionora hade fortfarande inte kommit ner, jag började faktiskt bli lite orolig.. Jag menar vad som helst har kunnat hända där uppe..
- I think it's time for me to go to bed now actually..
Sa jag och vände blicken emot mamma, mamma nickade och gav mig en puss innan jag reste mig upp och gick till mitt rum. Men jag ljög, jag var inte det minsta trött.. jag måste bara kolla hur Elionora mår..
Med tysta steg smög jag mot hennes rum, jag knackade tyst på men fick inget svar..
Samtidigt som paniken steg inom mig öppnade jag dörren och stängde den tyst efter mig.
När jag vände upp blicken såg jag något som skar ut mitt hjärta.
Elionora låg precis nedanför sin säng, men en blodig arm..
Jag sprang fram till henne och skakade om henne, hon mumlade något oförståligt och jag kunde lugna mig lite.
Hon lever..  hon vill nog inte att jag ska ringa ambulansen för då måste hon förklara... vilket bara skulle göra det hela jobbigare än vad det redan var..
Jag bar upp henne i min famn och gick med tysta steg emot badrummet.
Elionora, what have you done to yourself?
Viskade jag samtidigt som jag blicken ner på den vackra varelsen som nu låg i min famn..


Vad tkr ni:)?
FÖÖÖRLÅT för förseningen, men som sagt.. mitt privata liv går före.

förlåt igen.

det hände lite privata saker så därför har jag inte uppdaterat..
som sagt förlåt men mitt privatliv går före.

förlåååååt!

förlåt för att jag inte lagt upp ngt kap..
har haft lite paus, men på måndag börjar det på rkt då kmr ni att få mångaaaa kapitel!
ni är bäst!
puss! (L)

My life was easy I Chapter 5 I Those eyes.

Justin eller vad han heter kollade snabbt hit och jag mötte hans blick för en sekund sedan vände jag bort blicken snabbt igen. Han tror verkligen att han kan komma och ta min pappa ifrån mig bara sådär! Jag kollade åt hans håll snabbt igen och insåg då att han fortfarande stirrade på mig, jag himlade med ögonen och gick sedan med lugna steg emot vår svarta Range Rover.
Väl framme vid bilen greppade jag tag om det silvriga dörhandtaget och drog därefter sakta ner det. Jag öppnade dörren och klev inte och inte förens då insåg jag...


Att Justin eller vad han nu heter, hade otroligt vackra ögon. Jag slet ovilligt bort min blick från hans ögon och kollade rakt fram. Jag kände hur hans blick brändes i min sida, men jag hade inte modet att möta den. Hans ögon gjorde mig osäker på något konstigt sätt..

     "Those eyes makes me insecure"
Hela bilfärden var awkvard, iallafall i baksätet. Mamma och Justins mamma verkade komma väldigt bra överrens eftersom att de pratade på en hel del. Jag tryckte in mina hörlurar i öronen och försvann sedan i musikens ljuvliga toner.
Impossible - Shontelle spelades nu i mina öron.
http://youtu.be/NWdrO4BoCu8
Jag slöt mina ögon och mimade med i låten, fullt medveten om att Justin iaktog vartenda rörelse jag utförde.
När vi äntligen var framme efter en extremt lång resa öppnade jag snabbt dörren och hoppade ut med lätta steg.
Jag gick fram till huset och låste upp och sprang sedan med snabba steg upp till mitt rum.
Imorgon är det skolavslutning och jag vet fortfarande inte vad jag ska ha på mig. Jag blickade på den stora svarta klockan som hängde på mig vägg. 20 i 5.. Viskade jag för mig själv.
Jag bytte om till mer bekväma kläder och greppade sedan om telefonen för att beställa pizza.

              "oh shit!" 
Därefter sprang jag ner på nedanvåningen och började leta efter pappa.
En sak som jag hatar är att jag inte har något körkort, så pappa får alltid köra mig överallt..
Men nästa år ska det bli nock med det!
- Dad? Can you drive me to Diellza?
Sa jag och gav honom en övertalande blick.
- But honey, can't you walk?
Sa han och spände ögonen i mina som betydde att jag skulle göra som han sa.
- I can drive you?...
Sa Justin högt men fick sedan en mer osäker ton.
- If you want to..
Jag kollade på honom i några sekunder och nickade sedan svagt.. Det är bättre än att gå iallafall.
Jag gick mot hallen och kände hur Justin kom upp bakom mig.
Vi gick ut mot vår bil och jag hoppade osäkert in i framsätet.
- seat belt..?
Sa Justin med en säker ton till mig, jag himlade med ögonen innan jag drog på mig säkerhetsbältet.
Varför skulle han bry sig egentligen?
Han startade motern efter han hade dubbelcheckat så att jag hade bältet på mig och sedan rullade vi iväg.
- So where are you going?
Sa han efter några sekunders tystnad.
Jag förklarade att vi skulle åka och handla lite godis och sedan skulle vi hämta pizzan och till slut skulle vi hämta Diellza. Jag förklarade även att Diellza var min bästakompis.
Jag såg vilken glimt Justin fick i ögonen när jag förklarade hur hon såg ut.
Jag kände även hur något gjorde ont inom mig när jag såg det.. varför gör det de?!
* RIIIIIIING *
Jag blev avbruten i mitt tänkande av att min iphone ringde, jag kollade ner på min byxficka där den låg.
Jag drog snabbt upp den och kände hur ännu ett slag slog till mitt hjärta när jag såg vem det var.
" älskling "
Stod det.. Jag tog ett djupt andetag och tryckte sedan på svaraknappen.
- h-hello?
Sa jag med ett mått av rädsla i rösten. Jag hörde bara djupa andetag i andra luren.
- Elli?
Sa Leos röst och jag blev genast tusen gånger räddare, han är full..
- yes, Leo it's me.
Återigen hörde jag bara andetag.
- shjfdhkjd
Mumlade han och jag insåg att jag var tvungen att åka och hämta honom.
- Leo where are you?
Jag kände hur oron steg inom mig samtidigt som Justins blickar nästan brände ihjäl mig.
- A.. Adrijajnshjx
Jag lyckades förstå att han var hos Adrian och gav vägbeskrivningen till Justin som körde dig utan att ifrågasätt, vilket var väldigt skönt, jag orkar verkligen inte förklara för honom nu.
Jag suckade djupt och viskade för mig själv: and that's where the funny part ends..

" and that's where the funny part ends. "


Kort och försenat jag vet! men har lite problem nu och har ingen skrivlust alls nu..
men komentera så blir jag kanske glad.
puss!

My life was easy I Chapter 4 I What did just happend?

Justins perspektiv:
- Mom hurry up, our plane leaves in a half an hour!
Utbrast jag till mamma som stod framför speglen.
Hon kollade på mig men en orolig blick och jag bara log.
- Mom, you look beautiful okey?!
Mamma log och gick fram till mig och gav mig en puss i pannan innan hon gick vidare.
Gud vad jag älskar min lilla söta mamma.


Det enda jag vet är att vi skulle flytta till Atlanta, vi har ju inte hittat någon lägenhet så Scooter erbjöd sig att låta oss bo hos honom tills vi hittat ett eget boende, eller nej inte erbjöd.. tvingade oss rättare sagt..
Men det är bara bra, Scooter är en cool snubbe och jag är så himla glad att han vill jobba med just mig!
Det känna helt awsome att jag har gjort en singel och jag kan fortfarande inte fatta att det är sant, jag menar jag.. Justin Bieber? Som nästan inte ens har råd till nya kläder.
- Justin, wake up!
Hörde jag mamma tjata i mitt öra, jag öppnade sakta ögonen och kollade runt omkring mig.
- We are here now, hurry up.
Jag log då jag insåg att vi var framme, det är nu mitt stora äventyr börjar, en dröm som alltid varit utom räckhålls blir nu helt plötsligt en gåva i min hand.. Allt tack vare Scooter.
Jag har hört honom snackar om en dotter som är i min ålder. Ellenora eller något i den stilen. Hon kanske är trevlig, vem vet?
När vi hoppade av planet blev vi bemötta av Scooter som stod där. Jag sprang fram till honom och kramade om honom och likaså gjorde mamma.
- I'm so glad you guys are here!
Utbrast Scooter gladare än någonsin.
- We can only say the same!
Svarade mamma och flashade sitt vackra leénde.
- Lets move, the dinner is waiting.
Sa Scooter och vi nickade och började röra oss mot utgången.
När vi gick ut såg jag en extremt vacker tjej som stod och pratade men någon äldre tjej, de stod vi något café. Tjejen som speglades i mina ögon hade mörkt långt lockigt glänsande hår som hängde ner över hennes rygg, hennes välformade kropp var lite lätt solbränd och hennes fylliga läppar var röda som två körsbär. Jag tappade andan, aldrig i mitt liv har jag beskådat en sådan vacker varelse som nu står rakt framför mig.
När hon såg mig kollade hon på mig med endast en kall blick som vändes bort efter endast några sekunder.
Vad hände precis? Tjejer brukar aldrig dissa mig sådär? Hon log inte ens lite mot mig. Jag kände hur osäker jag blev och gick därför med raska steg emot bilen, jag kan inte fatta det. Jag får aldrig dissen ifrån tjejer.. aldrig!
Jag hoppade in i bilen och väntade på att Scooter skulle hoppa in och köra samtidigt som jag var djupt insjunken i mina egna tankar. Scooters dotter kanske är lika snygg som henne? Kanske till och med snyggare? Om det nu är möjligt. Jag vaknade upp ur mitt tänkande och insåg att vi fortfarande stod still.. Vad händer?
Precis när jag skulle fråga Scooter öppnades dörren brevid mig, när jag såg vem det var som hoppade in blev allt svart.. Detta kan inte vara sant!?

   "This can't be happening!"

Elionoras perspektiv:
- Elli, hurry up. We have to be there in a halv an hour.
Jag suckade tungt och greppade tag om min svarta handväska som var fylld med allt man behöver och gick sedan med tunga steg mot min vita stora dörr. Jag drog hastigt ner dörrhandtaget och steg sedan ner från den blänkande glastrappan som vi har mitt i huset. När jag gick ner ifrån det sista trappsteget blev jag bemött av mamma och pappa som stod där hand i hand. På deras lätt solbrända ansikten flashades små leénde. Jag fejk log och gick med irriterade passerade jag förbi dem.
- Elli, you don't have to be that angry!
Sa pappa med ett mått irritation i rösten. Jag suckade ännu en gång och klev därefter med klumpiga kliv ut ur huset. Vi är påväg till flygplatsen där vi ska hämta pappas nya agent. Justin Bäver eller något sådant.. Han sjunger tydligen jättebra och hans karriär är i full fart, vilket bara bådar negativt för mig. Mer jobb = mindre pappa tid! Jag blev avbruten i mitt tänkande av ett sms som prydde min svarta slitna iphone. Jag blickade nyfiket ner på texten på skärmen. "älskling" stod det på den raspiga skärmen och jag kände hur jag log omedvetet.
Vem försöker jag lura? Han gör mig lycklig! Iallafall när han är snäll..
Jag tryckte nyfiket på öppna knappen.
" nej, jag bryr mig inte. Gör vad du vill "
Jag kände hur den vassa knivet högg mig rakt i hjärtat. Som ni vet så behandlar Leo mig som skit, han har gjort det nu i ungefär 10 månader.. Men han säger ju att han älskar mig.. så då gör han väl det.. eller?
Klart att jag har tröttnat på hans humör, men samtidigt så är jag ju ingenting utan honom? Då är jag bara Elionora och ingen annan? Fast iförsig, vi har varit tillsammans i ungefär 10 månader och han har aldrig gett mig något, aldrig bjudit hem mig. Det är inte förens nu som jag har börjat inse att han verkligen skadar mig.. men varför är jag då så otroligt kär i honom? Och varför gör det så ont?
Jag tryckte ner smset och placerade sedan min iphone i min jackficka.
Jag lutade huvudet emot bilfönstert samtidigt som jag följde vägsträcket med blicken, djup insjunken i min ensamhet.

           " Why is it so painful?"
Väl framme på flygplatsen drog jag med mamma till Starbucks.

     "Be happy for dad"
- Elli, can't you try to be a little bit happy for dad?
Jag suckade och nickade sedan lite svagt.
- Good honey!
Jag log och beställde därefter vad jag skulle ha.
När vi hade fått allt vi hade beställt så såg jag hur pappa kom med två personer efter sig.
Det tittade sig omkring precis som de aldrig sett något liknande innan.. patetiskt om du frågar mig!
Justin eller vad han heter kollade snabbt hit och jag mötte hans blick för en sekund sedan vände jag bort blicken snabbt igen. Han tror verkligen att han kan komma och ta min pappa ifrån mig bara sådär! Jag kollade åt hans håll snabbt igen och insåg då att han fortfarande stirrade på mig, jag himlade med ögonen och gick sedan med lugna steg emot vår svarta Range Rover.
Väl framme vid bilen greppade jag tag om det silvriga dörhandtaget och drog därefter sakta ner det. Jag öppnade dörren och klev inte och inte förens då insåg jag...



Kort idag också, men somsagt. Min data har krashat!
Men komentera så är ni söta!
Puss<3

my life was easy I chapter 3 I Never in my whole life!

Dagen rullade på och jag tycker egentligen att hela denna veckan är så otroligt onödig..
Menmen, när den entligen var slut så skyndade jag mig hem eftersom att jag hade fått ett sms under dagen där det stod.
" Hi honey!
Come home as soon as your session ends, we must talk about one important thing. You, me and mom.
Love dad."


Jag drog ner det silver färgade koppar handtaget som jag rörde minst 5 gånger om dagen, puttade lite lätt på dörren och gick sedan men försiktiga steg in i huset. Väl inne blev jag bemött av pappas ansikte som såg väldigt nervöst ut.
- Hello my
favourite girl!
Utbrast han såfort han fick syn på mig. Jag suckade tungt och viskade: - i'm not your favourite girl.
Jag visste att pappa hörde men han ignorerade det som allt annat som var jobigt för honom.
Jag följde med honom in till vardagsrummet där mamma satt med en kopp tée i handen.
Vafan är detta? De brukar aldrig vara hemma tillsammans och speciellt inte vid denna tiden..
Jag satt mig försiktigt ner i soffan brevid mamma som la armen om mig..
- Well..
Började pappa som nu satt i den bruna stora fåtöljen som täckte en stor del av vårt vardagsrum.
- You know that daddy got a new agent?
Jag nickade fundersamt.
- Yeah, so what?
Sa jag i forhoppning om en fortsättning.
- Well, his new video One time has had a big success and he's going to be really big..
Fortsatte pappa, jag förstod verkligen inte varför detta var så extremt viktigt.
- Yes, and ?
Sa jag nu med en mer irriterad ton.
- Him and his mom is going to live here for a while until they have found an apartment on their own..
När pappa sa det kände jag hur ilskan steg inom mig, okej att hans jobb har påverkat vårt privatliv lite, men detta är för mycket.. ska han starta en studio i vårt kök snart också...
- What are you guys thinking about?! Never in my whole life..
Sa jag och vände bort blicken för att dölja besvikelsen som slog mig. Hur kan de ens tänka den tanken..
- Honey, we don't have a choice.
Sa pappa men en vänlig ton som bara fick mig att bli ännu argare..
Jag reste mig upp och sprang sedan med kvicka steg emot mitt rum.
Han ska alltid förstöra allting, ohhh jag hatar honom!
Jag slängde mig på sängen och brast ut i gråt. Ibland önskade jag att jag bara kunde försvinna, bara lämna denna iskalla värld och flyga upp till himlen där morfar väntar på mig. Morfar var min bästavän, mitt allt.
Men en dag tog alkoholen kontroll och hans liv gick inte att rädda. Hur arg och besviken jag än är.. så älskar jag fortfarande honom mer än något annat. Mitt tänkande förvandlades till drömmar och snart låg jag i en djup sömn som just nu kändes som själva "himlen"

"I see you in heaven"


Nästa dag.
- Elli, the rehearsal is after this lesson, just so you know.
Jag nickade och satt mig ner på stolen.
Diellza satt vid min sida och Leo satt bakom mig.
Helt plötsligt kände jag något pricka baksidan på mitt hår, jag vände mig förvirrat om samtidigt som jag höll min ena hand runt mitt hår.
Leo satt där och nickade på en lapp som hade trillat ner på marken, jag böjde mig sakta ner och greppade tag om den vita papperslappen som var ihop skrynklad.
" I'm sorry about what I said before, but you have to understand that I have to be cool infront of my guys.
I love you and you know it."
Jag suckade tungt och la lappen till sidan, jag är trött på hans dåliga ursäkter hela tiden..
Lektionen ringde ut och alla sprang ut förutom jag. Jag skulle ha övning till konserten på skolavslutningen.
- Okey Elli, come here.
Sa Sami och log mot mig.
Jag reste mig ur bänken där jag satt och gick med snabba steg fram emot pianot.
- Which song do you want to perform?
Jag hade skrivit en låt som betydde mycket för mig, en låt som förklarar exakt vad jag känner.
- Yes, i have written one by myself.
Sami log och gjorde ett tecken som betydde att jag skulle börja, jag tryckte på två pianotangenter och ett ljuvlig melodi spelades upp.

Justins perspektiv:
- Mom hurry up,
our plane leaves in a half an hour!
Utbrast jag till mamma som stod framför speglen.
Hon kollade på mig men en orolig blick och jag bara log.
- Mom, you look beautiful okey?!
Mamma log och gick fram till mig och gav mig en puss i pannan innan hon gick vidare.
Gud vad jag älskar min lilla söta mamma.


Jättekort idag, somsagt har ingen dator hemma så får åka till stadsbiblioteket och skriva.
Men kommer längre imrn, kommentera!
Puss!(L)


My life was easy l Chapter 2 l what the fuck?!

Vi kollade runt lite innan vi drog oss mot Starbucks som alltid..
Men när vi kom dit såg vi något vi inte hade väntat oss..


- dad? What are u do'in here?
Sa jag lite generat, liksom min pappa.. gå i stan.. leka cool?
Inte det roligaste!
- Hi honey.. I have a meeting with my new agent, that's why.
Svarade pappa med världens största leénde.

Jag kollade på honom med en menande blick och tog sedan tag i Diellzas hand och drog med henne bort ifrån honom.
Sanningen är att jag hatar hans jobb, han har aldrig tid för mig.. eller mamma.
Han ska alltid på möte eller något i den stilen.. Jag kommer ihåg för två år sedan..
Det var min födelsedag och jag hade längtat efter att dagen skulle komma i årtal.
När dagen väl kom och vi hade fest, så var pappa tvungen att åka och jobba.. Det krossade verkligen mitt hjärta, att veta att min egna pappa hellre tillbringade sin tid med en töntig kille som han inte ens känner, istället för med mig.
Sig egna dotter som dessutom fyllde år.

Jag kom tillbaka till verkligheten av att Diellza utbrast: - omg Elli, I just have to have this shirt!
Jag lyfte blicken och såg att hon stod med en vit tröja i handen och världens största leénde som flashade henne vita tänder. Jag skrattade åt henne och nickade forbrillt.
- yes, I love that one.
Dagen rullade på och det blev mörkare och mörkare ut..
Även fast sommaren var kommen, så blev det ganska mörk ute.
En timme senare stod jag framför min dörr och skulle precis dra ner dörrhandtaget då jag hörde höga skratt ifrån köket. Jag kollade nyfiket i genom vårt stora fönster och kände hur nyfiken begravdes i en besvikelse när jag såg vem skratten var ifrån. Fuck! Tänkte jag för mig själv och suckade djupt, detta är verkligen inte det jag behöver just nu.. Jag drog sakta ner dörrhandtaget och smög så tyst jag kunde in genom dörren. Jag drog tyst av mina skor och hängde upp min jacka, sedan tassade jag upp till mitt rum. Väl uppe pustade jag ut och slängde mig på sängen. Jag orkar inte med att se hans ansikte längre, och jag har verkligen ingen som jag kan snacka med, det skulle endå inte vara någon som skulle bry sig. Jag släckte min sänglampa och somnade sedan med tankarna springandes genom mitt trötta huvud.
I can't stand seeing his face anymore.

*PPPPPPPPPPPPPPPPPPPIIIIIIIIIIIIP*
Jag slog snabbt upp ögonen men stängde dem lika snabbt igen när ljuset som fyllde upp rummet sved i mina ögon. Jag suckade djupt och drog sedan va mitt täcke, som alla andra mornar så intalande jag mig själv att det bara var lite kvar.
Jag gick med klumpiga steg fram till min *walkincloset* och valde fram min outfit. Jag studerade mig själv i speglen men slutade snabbt när besvikelsen slog mig. Jag gick ner för trappan som jag alltid gjorde, satt på mig mina skor och gick sedan ut ur huset. Jag satt ett leénde på ansikte, allt för att undvika problem.
Put a smile on your face, just to avoid problems.

- Elli!
Skrek Diellza och jag letade efter hennes ansikte bland alla folk.
När jag hittade det blev mitt leénde större och framför allt äkta. Jag gick mot henne och gav henne en puss på kinden då vi möttes.
- What's goning on?
Sa Diellza som märkte att något var fel, mitt leénde dog och jag drog med henne in till toaletten.
Jag satt mig på toaletten och viskade sedan fram: - hans familj var hos oss ikväll..
Diellzas ögon blev till fotbollar och hennes fylliga läppar formade ett o.
- Hur fan vågar han stiga in i ditt hus, efter allt han har gjort.
Jag ryckte omedvetet på axlarna och kollade ner för att dölja mina tårar, så gör jag allltid. Döljer mina känslor för alla..
That's what I do, hiding my feelings.

Diellza är den enda som vet om "det".
Den enda som förstår vad jag går igenom, den enda som finns och bryr sig om vad jag känner.
Jag är så otroligt lycklig att jag har henne.
*RIIING*
- honey, we must go to class now.
Sa Diellza och kollade medlidande på mig.
Jag nickade och reste mig upp samtidigt som Diellza torkade mina tårar.
Vi gick hand i hand ut ur toaletten och det enda jag fokuserade på var mina steg.
- Hey baby!
Hörde jag en välkänd röst skricka en bit ifrån.
Jag lyfte blicken och möttes av Leos kalla blick.
När han såg att jag hade gråtit såg man hur osäker han blev, han kollade medlidande på mig men ändrade sig sedan och kollade bak på sina killkompis.
- Elli, you don't have to cry because you love me that much.
Sa han och jag hörde hur hans kompisar brast ut i skratt.
Jag kollade på honom med en äcklad blick, man såg i hans ögon att han inte ville vara sån, men han måste. Annars tappar han populariteten.
- No honey, i cried because I have to put up with you everyday.
Jag gav honom ett fakesmile innan jag vände på klacken och gick mot vårat klassrum.
Hur ont det än gör så måste jag dölja det.. jag är stark! Vem försöker jag lura.. jag är världens svagaste.
Who I am trying to fool, I'm the weakest person ever.

Dagen rullade på och jag tycker egentligen att hela denna veckan är så otroligt onödig..
Menmen, när den entligen var slut så skyndade jag mig hem eftersom att jag hade fått ett sms under dagen där det stod.
" Hi honey!
Come home as soon as your session ends, we must talk about one important thing. You, me and mom.
Love dad."

Kort kapitel idag, min data har crashat hemma så jag får skriva kapitel hos min kusin.
Kommentera, puss!

Svar på kommentar.

Jätte bra! Men du vet när du skriver sådära typ some1 gr8 när du skriver orden och läger till siffror. Det är väldigt jobbigt och läsa tycker jag då! Men annars så tyckte jag kapitlet var skit bra! :D
- Bra att du säger ifrån, jag pratar flytande engelska och därför så skriver jag så... men jag ska skriva ut hela ord nu istället för jag kan förstå att det bli svårare att förstå.. Jag kommer även att skriva på engelska när de snackar.
Tack för den gulliga kommentarer annars!
Puss!

My life was easy. Or was it..? Kapitel 1

- Elionora this will bee the last time that I tell you! I have nagged on you for like 5 times now, get up! 
Jag suckade tungt och drog irriterat av mig mitt täcke samtidigt som jag satt ner mina varma fötter på det iskalla golvet.
Bara en vecka kvar..
Intalade jag mig själv när jag kände hur tröttheten slog mig med ett starkt slag.
Jag gick med släpandes ben in i badrummet och drog av mig mina kläder sedan gick jag in i duschen.
Jag kände hur jag blev piggare av det varma vattnet, jag ville inte gå ut. Men jag visste att jag var tvungen.
Suckandes stängde jag av vattnet samtidigt som jag virade en handduk runt mitt långa bruna hår.
Sedan virade jag en handduk runt kroppen, jag ställde mig framför den immiga speglen och drog ett stadigt drag med handduken för att jag skulle kunna se mig i speglen. Jag beskådade mitt ansikte. De grön-blåa ögonen som alltid lös, det glänsande bruna långa håret och den fylliga läpparna.
Vem försöker jag lura.. jag är inte vacker för 5 öre..
Viskade jag tyst och gick ut ur badrummet för att undvika speglen.
Mitt självförtroende har aldrig varit på topp efter det som hände.
Jag skakade bort tankarna och drog på mig en söt sommar klänning eftersom att vädret var på topp.
Jag lät mitt långa hår vara lockigt och sedan tog jag lite puder och lite mascara.

Sedan gick jag ner för att äta frukost.
Där satt min mamma med världens största leénde.
- Hej gumman, vad fin du är.
Jag log som ett tack och gav henne en puss sedan åt jag frukost.
Jag tar alltid bussen till skolan så det gjorde jag denna morgon också..
Skillnaden med denna dag och vecka är att vi inte har vanlig skola utan vi har sån skojvecka..
Idag skulle vi bara ha musik vilket var bra för jag älskar och lever för musiken.
Jag sjunger själv samt spelar giutarr och piano och har även skrivit många låtar.
Väl framme i skolan blev jag bemött av min bästavän Diellza. Hon har blont vacker hår och markerade blåa ögon som matchade hennes vackra ansiktsformer. Hon är väldigt vacker om man summerar hennes utseénde.
Vi har varit bästavänner sedan vi var 3 år gamla och vi har upplevt allt tillsammans, hon är som min andra halva.
Som alla säger: ingen Diellza utan Elionora, ingen Elionora utan Diellza.
Jag pussade Diellza på kinden och vi begav oss mot skolan.
Väl inne i skolan blev vi bemötta av Sanna och Erica. Dem var också mina bästavänner men Diellza stod mig närmst.
Vi hälsade och gick sedan mot våra skåp för att lämna våra väskor, sedan gick vi med tunga steg mot musiksalen. Där inne var ljudnivån hög och alla såg ut att ha kul.
När jag kom in såg jag honom direkt, killen som var min första kärlek.
Jag gick med försiktiga steg mot honom och han tittade snabbt upp men stannade med blicken på mig när han såg mig.
- Heyyy baby!
Sa han högt och reste sig för att omfamna mig.
- Hi sweetie.
Jag besvarade omfamningen och kysste sedan honom i en lång kyss.

Jag hörde hur hans kompisar skrek i bakgrunden.
- Piiii Leonard, swaaaaag!
Jag log mot hans läppar och släppte sedan taget om honom.
Leonard är min pojkvän.. vi har varit tillsammans i typ 11 månader och han har inte alltid behandlat mig det bästa. Mina vänner har alltid sagt till mig att göra slut med honom.. men jag kan verkligen inte lämna honom.
Jag menar utan honom är jag ju ingen?
Och han säger ju att han älskar mig så då gör han väl det.
Jag skakade av mig de tankarna och gick sedan tillbaka till mina tjejkompisar.
Leo och hans killkompisar visslade bakom mig men jag brydde mig inte.
Väl framme vid tjejerna så böjde Diellza sig fram och viskade:
- i still don't like him.. at all!
Jag log mot henne och hann inte svara för vår musiklärare kom nu in och alla i klassrummet tystnade.
- så..
Började Sami som vår musiklärare hete.
- Idag ska vi göra lite musik.
Jag kände hur glädjen steg inom mig, idag var jag verkligen på skrivhumör.
Även fast jag hatar att uppträda så älskar jag det på samma gång, i början är det hemskt.. men när jag väl börjar sjunga så glömmer jag bort tid och rum. Jag log stort mot Diellza som visste att jag sjöng.
Hon lutade sig fram mot mig och viskade:
- Elli you just have 2 show ur skills 2day, every1 will love it!
Jag log mot henne och tittade sedan mot Sami som fortfarandre prata.
- So lets start!
Sa han efter 5 minuters ytterligare babbel.
Jag gick med snabba steg mot pianot och la sedan mina fingrar på tangenterna.
Jag tog fram mitt block och började skriva en text som betydde väldigt mycket för mig.
Sedan tryckte jag på de olika tangenterna och en timme senare hade jag skapat en väldigt fin låt.
- So does some1 like 2 show us what they've done?
Sa Sami efter en timmes tid.
Diellza räckte upp handen och jag blev genast nervös, vad ska hon nu säga!
- Elli have something she want 2 show us, right elli?
Sa hon och log mot mig.. Jag skakade på huvudet men det var inte lönt för alla började säga mitt namn i takt.
Jag reste mig sakta upp och allt tystnade, med darriga ben gick jag mot pianot, drog up stolen och satt mig ner.
Jag fingrade tangenterna som alltid och tog ett djupt andetag.

Tänk utan bakgrunds musik.
http://www.youtube.com/watch?v=AWCPS6CXmt0

Yeah, yeah, oh, oh
you appear just like a dream to me

Jag tog den sista tonen och släppte sedan tangenterna. Jag drog efter andan och vände mig sedan mot min klass.
Allas munnar var vid öppna och vissa grät tillochmed alla förutom en.. Diellza..
Hon bara nickade stolt och gjorde tummen upp till mig.
Jag skrattade till och reste mig sedan från stolen för att sätta mig på min plats igen.
Alla började nu applådera och jag mötte Leo's blick. Jag såg att långt där inne kände han skuldkänslor..
För det han har låtit mig gå igenom, men jag sket i det och log ett svagt leénde mot honom.
Sami klappade sakta två gånger och sa sedan med stora ögon..
- WOW, Elli that was...
Han avbröt sig själv och drog handen för munnen.
- That was complitly amazing!
Jag log som svar och Sami tog ett djupt andetag samtidigt som han skakade på huvudet.
Det ringde ut och klassrummet var tillslut folktomt.
Sami kom fram till mig och sa:
- why haven't u showed that talent b4?
Jag log och svarade:
- i'm 2 shy i guess...
Sami log och sa sedan:
- but the way u played 2day was amazing, u have 2 sing at the summergraduation.
Jag nekade det ivrigt men han ignorerade det och sa:
- gr8!
Sedan vände han på klacken och gick iväg..
Hap..
Jag lämnade klassrummet med osäkra steg..
Påväg ut tog en arm tag i mig och jag kollade åt hållet armen hade kommit.
Det var Leo så jag log och gick några steg närmre honom.
- hi.
Sa han med ett sött ansiktsuttryck.
- Hi..
Svarade jag med ett äkta leénde.
Jag väntade bara på att han skulle kränka mig nu, som han alltid gjort.
Men förvånadsvärt så gjorde han inte det utan han sa:
- you where amazing in there.
Jag log osäkert och tackade.
Vad är det för fel på honom.. han är aldrig snäll mot mig?
Han kollade bakom mig hela tiden så jag vände mig lite diskret om och såg att Sanna stod där och log mot honom.
wtf... tänkte jag för mig själv.. Jag bara kollade lite osäkert på Leo som verkade märka att jag såg.
Han kollade på mig lite osäkert, jag drog mig ur hans grepp och sa:
- I have 2 go, C'ya.
Sedan vände jag på klacken. Jag gick mot Diellza som stod och kollade snett på Sanna.
- What the hell is she do'in?
Sa Diellza så fort jag kom fram till henne.
- I don't know actually..
Svarade jag osäkert.. Jag suckade och drog sedan med mig Diellza till matsalen.
Idag var det endå helt okej lunch.
Köttfärssås och spagetti.
Vi tog varsin bricka och lastade sedan på med mat.
Jag och Diellza har en sak gemensamt.
Vi ÄLSKAR mat.. Vi båda är ganska smala så det gör inget att vi äter så varannan kvart..
Vi gick sedan till ett ledigt bord och satt oss ner sedan åt vi i rask takt.
En timme senare satt jag och Diellza på bussen påväg in till stan.
Idag slutade vi klockan 1 så vi tänkte varför inte..
Plus så behöver jag hitta en skolavslutningsklänning..
När vi kom upp i stan var det fullpackat som alltid..

Vi kollade runt lite innan vi drog oss mot Starbucks som alltid..
Men när vi kom dit såg vi något vi inte hade väntat oss..


Första kapitlet..
Berätta vad ni tyckte..
puss:)

My life was easy inledning.

My life was easy kommer att handla om en tjej som heter Elionora och som precis har fyllt 16 år.Hennes mamma är Kroat/Svensk och hennes pappa är Kandensisk men hela hennes familj bor i Atlanta.Hennes liv är inte som alla andras för hennes pappa har ett väldigt speciellt jobb.. Han är nämligen Scoother Braun, vilken Elionora inte är alltför glad över. Hennes liv har inte alltid varit det lättaste men med hjälp av hennes bästavän Diellza har hon tagit igenom sig det mest.Hon har även två andra bästavänner som heter Sanna och Erica. Men sedan kommer en dag då allt förändras... Katastofen slår in när sommarlovet bryter ut och hon inser inte förens då vem som är äkta i livet, Justin kommer ge henne starka känslor för både sorg och lycka.
Men kommer hon klara sig.. eller?
Följ novellen för att se!:)

Miley Cyrus kommer att spela Elionora.


Nyare inlägg
RSS 2.0