My life was easy l Chapter 2 l what the fuck?!
Vi kollade runt lite innan vi drog oss mot Starbucks som alltid..
Men när vi kom dit såg vi något vi inte hade väntat oss..
Men när vi kom dit såg vi något vi inte hade väntat oss..
Sa jag lite generat, liksom min pappa.. gå i stan.. leka cool?
Inte det roligaste!
- Hi honey.. I have a meeting with my new agent, that's why.
Svarade pappa med världens största leénde.
Jag kollade på honom med en menande blick och tog sedan tag i Diellzas hand och drog med henne bort ifrån honom.
Sanningen är att jag hatar hans jobb, han har aldrig tid för mig.. eller mamma.
Han ska alltid på möte eller något i den stilen.. Jag kommer ihåg för två år sedan..
Det var min födelsedag och jag hade längtat efter att dagen skulle komma i årtal.
När dagen väl kom och vi hade fest, så var pappa tvungen att åka och jobba.. Det krossade verkligen mitt hjärta, att veta att min egna pappa hellre tillbringade sin tid med en töntig kille som han inte ens känner, istället för med mig.
Sig egna dotter som dessutom fyllde år.
Jag kom tillbaka till verkligheten av att Diellza utbrast: - omg Elli, I just have to have this shirt!
Jag lyfte blicken och såg att hon stod med en vit tröja i handen och världens största leénde som flashade henne vita tänder. Jag skrattade åt henne och nickade forbrillt.
- yes, I love that one.
Dagen rullade på och det blev mörkare och mörkare ut..
Även fast sommaren var kommen, så blev det ganska mörk ute.
En timme senare stod jag framför min dörr och skulle precis dra ner dörrhandtaget då jag hörde höga skratt ifrån köket. Jag kollade nyfiket i genom vårt stora fönster och kände hur nyfiken begravdes i en besvikelse när jag såg vem skratten var ifrån. Fuck! Tänkte jag för mig själv och suckade djupt, detta är verkligen inte det jag behöver just nu.. Jag drog sakta ner dörrhandtaget och smög så tyst jag kunde in genom dörren. Jag drog tyst av mina skor och hängde upp min jacka, sedan tassade jag upp till mitt rum. Väl uppe pustade jag ut och slängde mig på sängen. Jag orkar inte med att se hans ansikte längre, och jag har verkligen ingen som jag kan snacka med, det skulle endå inte vara någon som skulle bry sig. Jag släckte min sänglampa och somnade sedan med tankarna springandes genom mitt trötta huvud.
I can't stand seeing his face anymore.
*PPPPPPPPPPPPPPPPPPPIIIIIIIIIIIIP*
Jag slog snabbt upp ögonen men stängde dem lika snabbt igen när ljuset som fyllde upp rummet sved i mina ögon. Jag suckade djupt och drog sedan va mitt täcke, som alla andra mornar så intalande jag mig själv att det bara var lite kvar.
Jag gick med klumpiga steg fram till min *walkincloset* och valde fram min outfit. Jag studerade mig själv i speglen men slutade snabbt när besvikelsen slog mig. Jag gick ner för trappan som jag alltid gjorde, satt på mig mina skor och gick sedan ut ur huset. Jag satt ett leénde på ansikte, allt för att undvika problem.
Put a smile on your face, just to avoid problems.
- Elli!
Skrek Diellza och jag letade efter hennes ansikte bland alla folk.
När jag hittade det blev mitt leénde större och framför allt äkta. Jag gick mot henne och gav henne en puss på kinden då vi möttes.
- What's goning on?
Sa Diellza som märkte att något var fel, mitt leénde dog och jag drog med henne in till toaletten.
Jag satt mig på toaletten och viskade sedan fram: - hans familj var hos oss ikväll..
Diellzas ögon blev till fotbollar och hennes fylliga läppar formade ett o.
- Hur fan vågar han stiga in i ditt hus, efter allt han har gjort.
Jag ryckte omedvetet på axlarna och kollade ner för att dölja mina tårar, så gör jag allltid. Döljer mina känslor för alla..
That's what I do, hiding my feelings.
Diellza är den enda som vet om "det".
Den enda som förstår vad jag går igenom, den enda som finns och bryr sig om vad jag känner.
Jag är så otroligt lycklig att jag har henne.
*RIIING*
- honey, we must go to class now.
Sa Diellza och kollade medlidande på mig.
Jag nickade och reste mig upp samtidigt som Diellza torkade mina tårar.
Vi gick hand i hand ut ur toaletten och det enda jag fokuserade på var mina steg.
- Hey baby!
Hörde jag en välkänd röst skricka en bit ifrån.
Jag lyfte blicken och möttes av Leos kalla blick.
När han såg att jag hade gråtit såg man hur osäker han blev, han kollade medlidande på mig men ändrade sig sedan och kollade bak på sina killkompis.
- Elli, you don't have to cry because you love me that much.
Sa han och jag hörde hur hans kompisar brast ut i skratt.
Jag kollade på honom med en äcklad blick, man såg i hans ögon att han inte ville vara sån, men han måste. Annars tappar han populariteten.
- No honey, i cried because I have to put up with you everyday.
Jag gav honom ett fakesmile innan jag vände på klacken och gick mot vårat klassrum.
Hur ont det än gör så måste jag dölja det.. jag är stark! Vem försöker jag lura.. jag är världens svagaste.
Who I am trying to fool, I'm the weakest person ever.
Dagen rullade på och jag tycker egentligen att hela denna veckan är så otroligt onödig..
Menmen, när den entligen var slut så skyndade jag mig hem eftersom att jag hade fått ett sms under dagen där det stod.
" Hi honey!
Come home as soon as your session ends, we must talk about one important thing. You, me and mom.
Come home as soon as your session ends, we must talk about one important thing. You, me and mom.
Love dad."
Kort kapitel idag, min data har crashat hemma så jag får skriva kapitel hos min kusin.
Kommentera, puss!
Kommentarer
Postat av: Emma
MYCKET BRA!! Nu är det definitivt mycket enklare och läsa! Riktigt duktig är du! Forträtt så! :)
Postat av: Anonym
Grymt bra!!♥
//Ebba :D
Trackback
