<3

jag gick av bilen sakta och började gå mot stranden, med blicken fast på himlen, jag tänkte inte på något nu, bara Emilia.

---

http://www.youtube.com/watch?v=brHubOBmz8g
Jag stannade precis framför vattnet så vattnet nuddade mina barafötter...
Jag kollade ned i sanden och viskade:
- Emilia, jag har utvecklats jättemycket med Justin, han påverkar mig jättebra. Och jag har slutat slåss, iallafall lite... Men jag boxas såklart fortfarande, haha. Kommer du ihåg hur vi bestämde?
Jag skulle tävla i delit och du skulle vara min tränare...Vi skulle bli stenrika och köpa hus i L.A..
Men nu är du i himlen hos gud, jag vet att du har det bra där.. men jag saknar dig jättemycket..
Jag skulle vilja dela alla dessa stunder med dig, för det är du värd..
Nu grät jag efter mycket..
- Det är du verkligen värd Emilia..
Sa jag lite högre och föll nu ned på min knän..
Jag kände mig så svag, så otroligt lite och rädd..

Jag kollade bak och såg att mamma och Pattie höll händerna och grät båda två, medans Justin stog brevid och bad till gud såg det ut som..
 
Han märkte att jag kollade på honom, han gick fram till mig och kollade mig i ögonen, sedan satt han sig ned brevid mig, han tog sin arm om mig och jag lutade mig mot hans bröst, där satt jag och grät ett bra tag.
Det gjorde jätte ont, i hela min kropp... min själ, mitt hjärta, mitt huvud..
Jag ville bara hem och lägg mig och stanna där ett bra tag nu..

Justins perspektiv:
Jag pussade Zoé på nätt på pannan

och sedan kollade jag henne i ögonen, och hon nickade som ett ja..
Jag reste mig sakta och sedan hjälpte jag henne upp och höll om henne hela vägen till bilen, det var fullt med papps nu, men det sket jag i.. nu handlade det bara om Zoé.
Vi satt oss i bilen och sedan kom mamma och Dina, vi började köra.. och på vägen hem var det tyst förutom låten vi lyssnade på, den som spelades på Emilias begravning hade Zoé sagt.
http://www.youtube.com/watch?v=_j6IBdHW_rY&feature=BFa&list=PL1C34A6087C929669&index=33
Zoé grät jättemycket, det gjorde skit ont att se henne så förstörd... Jag ville göra henne glad, men jag visste att det var ganska omöjligt just nu.. så jag höll hennes hand istället..

Och fanns där för henne, hela tiden...
Vi var äntligen hemma efter den hemska åkturen, Zoé gick raka vägen upp på sitt rum, slängde av sina kläder och hoppade in i duschen, när hon stod där kallade hon på mig.
- JUSTIN!
Jag sprang till badrummet eftersom jag trodde något hade hänt,
- VAD ÄR DET ÄLSKLING?!
- Kan du duscha med mig?, vill inte duscha ensam?
Jag skrattade lite åt hur söt hon såg ut när hon sa det, men såklart tackade jag "ja" och tog av mina kläder och hoppade in i duschen..