Do you remember me ? Kapitel 50
- Kom älskling så jag kan värma dig...
Sa jag och drog henne närmre mig. Zoé som frös över mycket kurade in sig i min famn och jag pussade henne på pannan. - Jag älskar verkligen dig! Sa jag och kollade henne i ögonen, Zoé kollade upp på mig och svarade ..
- Justin, jag älskar dig mer.. och snälla lämna mig aldrig..
Jag log när jag hörde hennes ord..
Jag älskar dig. Dom tre vackraste orden i världen sa mamma alltid. Vilket som stämde.
Jag kommer ihåg när jag var liten.. Jag bodde i en liten lägenhet med massa äckliga djur, jag hade inte dom nyaste kläderna och mamma hade inte råd till att ge mig pianolektioner eller liknade. Men endå var jag den lyckligaste personen i världen, min mamma gav upp ALLT för mig. Hon slutade festa, hon började jobba så hon kunde ge mig mat och tak över huvudet, min pappa träffade jag bara sällan eftersom han jobbade så han kunde försörja oss även fast dom var skiljda. Mina föräldrar gjorde mitt liv underbart, jag älskar dom mer än jag någonsin kommer älska något i hela världen. Även mer än Zoé. Min morfar var och är min ängel, han finns för mig i alla lägen, eftersom pappa jobbade hela tiden så tog morfar pappa rollen och det är han som har lärt mig i stort sätt allt jag kan nu(förutom musiken). Min mormor är min andra halva, jag kommer ihåg på kvällarna när jag och hon alltid satt och kollade på supermannen i min supermannen pyjamas, jag låg i hennes famn med en filt runt oss. Och där satt vi och kollade på vår extremt lila TV, men det spelade ingen roll hur stor TV:n var... för vi hade varandra i exakt alla lägen..
Jag trummade på exakt allt, ibland blev mamma arg men då sa jag bara till henne hur mycket jag älskade henne så blev hon glad igen.. Jag och mamma har en väldigt djup relation, hon vet allt och mig och hon är en stor del av mig, utan henne vet jag inte vad jag skulle gjort...
Jag kom tillbaka ur mitt tänkande och märkte att Zoé kollade konstigt på mig.
- Jag har snackat med dig men märkte efter ett tag att du inte lyssnade...
Sa Zoé och gjorde en fejkledsen minn.
Jag började skratta och kysste henne sedan sa jag:
- Jag var bara tillbaka i tiden lite..
- Jasså, tell me...
Vi pratade ett bra tag och det var jättehärligt eftersom att Zoé hade varit med hela livet som hon förstod exakt allt. Hon var verkligen en underbar tjej, på alla sätt och vis..
Jag älskar henne, jag kanske ska gå vidare ett steg? eller ? det kanske är för tidigt?..
Sa jag och drog henne närmre mig. Zoé som frös över mycket kurade in sig i min famn och jag pussade henne på pannan. - Jag älskar verkligen dig! Sa jag och kollade henne i ögonen, Zoé kollade upp på mig och svarade ..
- Justin, jag älskar dig mer.. och snälla lämna mig aldrig..
Jag log när jag hörde hennes ord..
Jag älskar dig. Dom tre vackraste orden i världen sa mamma alltid. Vilket som stämde.
Jag kommer ihåg när jag var liten.. Jag bodde i en liten lägenhet med massa äckliga djur, jag hade inte dom nyaste kläderna och mamma hade inte råd till att ge mig pianolektioner eller liknade. Men endå var jag den lyckligaste personen i världen, min mamma gav upp ALLT för mig. Hon slutade festa, hon började jobba så hon kunde ge mig mat och tak över huvudet, min pappa träffade jag bara sällan eftersom han jobbade så han kunde försörja oss även fast dom var skiljda. Mina föräldrar gjorde mitt liv underbart, jag älskar dom mer än jag någonsin kommer älska något i hela världen. Även mer än Zoé. Min morfar var och är min ängel, han finns för mig i alla lägen, eftersom pappa jobbade hela tiden så tog morfar pappa rollen och det är han som har lärt mig i stort sätt allt jag kan nu(förutom musiken). Min mormor är min andra halva, jag kommer ihåg på kvällarna när jag och hon alltid satt och kollade på supermannen i min supermannen pyjamas, jag låg i hennes famn med en filt runt oss. Och där satt vi och kollade på vår extremt lila TV, men det spelade ingen roll hur stor TV:n var... för vi hade varandra i exakt alla lägen..
Jag trummade på exakt allt, ibland blev mamma arg men då sa jag bara till henne hur mycket jag älskade henne så blev hon glad igen.. Jag och mamma har en väldigt djup relation, hon vet allt och mig och hon är en stor del av mig, utan henne vet jag inte vad jag skulle gjort...
Jag kom tillbaka ur mitt tänkande och märkte att Zoé kollade konstigt på mig.
- Jag har snackat med dig men märkte efter ett tag att du inte lyssnade...
Sa Zoé och gjorde en fejkledsen minn.
Jag började skratta och kysste henne sedan sa jag:
- Jag var bara tillbaka i tiden lite..
- Jasså, tell me...
Vi pratade ett bra tag och det var jättehärligt eftersom att Zoé hade varit med hela livet som hon förstod exakt allt. Hon var verkligen en underbar tjej, på alla sätt och vis..
Jag älskar henne, jag kanske ska gå vidare ett steg? eller ? det kanske är för tidigt?..
Kommentarer
Postat av: linn
skriv mera !!!! :D
Trackback
