do you remember me? kapitel 86

Jag log lite sådär stolt och Justin bara skakade på huvudet, jag började skratta och han la sig över mig och kysste mig som aldrig förr...
Jag måste vara den lyckligaste tjejen på jorden....


Vi blev avbrutna av att det knackade på dörren, Justin suckade och reste sig upp och jag vände mig så jag såg dörren.

Justin öppnade dörren och mamma kom in och sa:
- Oj förlåt störde jag?
Jag skrattade till lite och sa:
- Nej mamma, det är lugnt.
Mamma pustade ut och sa sedan:
- Jag ville bara säga att frukosten är klar...
Jag flög upp ur sängen och både jag och Justin rusade ned..
- Ni var visst hungriga..
Hörde jag mamma säga uppefrån.
Både jag och Justin skrattade lite och satt oss sedan ned.
Under hela frukosten pratade vi förfullt om vad vi skulle göra idag..
- Vi kan bara hänga i byn?
Sa Justin och log..
Alla instämde och fortsatte att äta.
Efter frukosten sprang jag upp för att byta till bikini.
Jag tog:

Sedan gick jag ned till dom andra, Justin hade också byt om..

Jag gick fram till honom och pussade honom på munnen,
både mamma och Pattie log extremt mycket och både jag och Justin började skratta...
jag älskar livet.
Vi gick till stranden och på vägen mötte vi såklart 100000 miljoner fans.. Justin verkar trivas med hela kändisgrejen.. men enligt mig är det bara extremt jobbigt...
Alla hans fans kollade snett på mig, men Justin verkade inte bry sig..
När vi äntligen hade kommit ifrån ett stort gäng så kom där fram två tjejer... hon ena hade långt brunt hår med blåa ögon, hon var jättesöt! och hon andra var tvärtemot, blont kort hår med bruna ögon.
Jag kollade på Justin och såg hans blick på brunetten, hans släppte taget om mig och gick fram till dom..
Jag bara stod och kollade, vad hände precis? det har kommit ungefär 100 fans och Justin har inte ens tänkt tanken på att släppa mig utan bara tagit ett hårdare tag och så såfort det kommer snygga tjejer så släpper han mig?
Jag bara skakade på huvudet och gick vidare, mamma och Pattie gjorde lika så..
När vi kom till stranden hade Justin fortfarande inte kommit, så jag la ned min handduk och sa sedan till mamma och Pattie att jag bara skulle gå en runda.. Jag måste komma bort ifrån allt, eller nej inte allt.. bara Justin.
Det kanske var fel av mig att ta tillbaka honom, eller?
http://www.youtube.com/watch?v=jpTYG_Sqqdg&feature=related
lyssna samtidigt.
Jag gick längs vattnet med mina skor i handen,

jag kände hur det kalla vattnet träffade mina tår.. jag rös till lite..  Jag gick och tänkte på allt som hade hänt, allt har gått så fort.. jag vet inte vad som har hänt med alla, eller allt.. Jag saknar Catlin och tatti..och emilia.
Jag kollade upp emot himlen och log..
- jag vet att du ser mig..
Viskade jag till Emilia.
Sedan fortsatte jag att gå..
Klockan tickade och jag gick fortfarande..
Tårarna föll och tillslut hade jag inga tårar kvar, jag kände mig så tom inombords, helt utmattad.
Jag satt mig på en brygga

och bara kollade ut..

Solen steg ned så fint.
Plötsligt kom jag på att jag var tvungen att gå hem, mamma och Pattie letade säkert efter mig.
Jag tog upp min iphone..

Shit... 10 missade samtal och typ 40 sms ifrån mamma, Pattie och Justin..
Jag låste upp min mobil och ringde till mamma..
- ZOÉ!!
- ja mamma, jag glömde bort tiden, jag satt på bryggan och snackade med Emilia..
Mammas röst ändrades direkt ifrån orolig till medlidande..
- Okej älskling, jag har varit så orolig.. Justin är ute och letar efter dig nu.. ring honom så kommer han och hämtar upp dig...
- Okej, älskar er!
Sa jag och la sedan på..
Jag tänker inte ringa honom.. jag kan lika bra gå hem.
Jag gick av bryggan och började gå hemåt...

Justins perspektiv:
När vi gick till stranden kom 100 fans, jag såg på Zoé att hon tyckte det va jobbigt, men jag kunde inte göra annat än att vara trevlig och ge dom den tid dom förtjänar.. när vi äntligen hade kommit ifrån ett stort gäng kollade jag på Zoé och log lite osäkert, mitt grepp och hennes midja blev starkare och hon log lite fejkat tillbaka..
När vi gick så såg jag att två tjejer var påväg mot oss, den ena var jäkligt snygg.. hon hade långt brunt hår.. som jag är jättesvag för.. och så hade hon blåa ögon! hon kunde verkligen inte bli snyggare för ful kropp hade hon verkligen inte. Utan att tänka släppte jag taget om Zoé och gick fram till dom...
- Tjena tjejer!
Sa jag och la till ett bieber smile.
Hon brunhåriga tjejen log och jag smälte,
- Hejsan..
Sa hon och flinade lite gulligt.
- Så vad heter ni då?
Sa jag lite flörtigt och kollade på brunetten..

- Jag heter Demitra och hon...
Började brunetten..
Jag kom helt av mig och en flashback spelades upp i mitt huvud.
- Vad vill du att dom ska heta?
Frågade jag.
- Något cool och ovanligt..
Svarade Zoé.
- Typ som Lupita Demitra Aliyah Elionora Bieber och typ ..
- Perfekt! Så vackra namn..
Sa jag. Sedan forsatte jag:
- Adrian Destin Aliyoh Leonard Bieber
Zoé kollade på mig och log jättestort..
- PERFEKT ÄLSKLING!
Jag skakade på huvudet, brunetten sa:
- Justin, hallo vad hände?
Jag svarade inte utan bara stod helt stilla..
Zoé.. min älskade Zoé.. jag lämnade henne för Demitra.. som vårt barn skulle heta..
- Ursäkta men jag måste gå..
Sa jag och gav dom varsin kram och sprang sedan till stranden..
Tusen tankar flög runt i mitt huvud och jag kunde inte ens tänka klart...
När jag äntligen kom fram till stranden så satt mamma och Dina och solade.. men ingen Zoé?
Jag sprang fram till dom och nästan skrek...
- Vart är Zoé!??
Mamma kollade på mig och svarade sedan...
- Ja hennes kille lämnade ju henne för snygga tjejer så hon kanske lämnade dig för snygga killar.
Mamma vände bort blicken och det högg till i magen, mamma har aldrig varit så mot mig, jag vet att hon räknar Zoé som sig egna dotter, men jag är faktiskt henne son.. eller så har jag blivit till en dålig människa...
Dina kollade på mig och sa sedan:
- Justin, hon gick bara iväg en runda, hon behövde tänka igen allt.. ge henne bara lite tid..
Jag nickade och satt mig ned brevid dom..
Tiden gick och ingen Zoé syntes till..
Solen började gå ned och vi bestämde oss för att gå hem, Zoés kanske redan hade gått hem, men vi fick alla en besvikelse när vi kom hem, ingen Zoé...
Jag fick panik och började ringa henne, hon svarade inte.. jag skickade runt 20 sms..
inget svar..
Nu fick det räcka.. jag sprang ut till bilen, hoppade in och körde iväg för att leta efter henne..
Fan Justin... jag måste lära mig att ha kontroll över mig själv...
Detta kanske har riskerat Zoés liv... fan


Zoés perspektiv:
Jag gick med tunga steg hemåt och tänkte, som alltid...
På ett sätt känns det som att gud straffar mig.. men för vad vet jag inte?
han har tagit ifrån mig allt, förutom mamma och Pattie...
Mitt i mitt tänkande stannade det en bil brevid mig...
Jag såg inte vem som satt i den för det var så mörkt. Jag började gå snabbare och bilen började köra brevid mig..
Jag insåg till slut att det inte var lönt att springa.. Jag gick fram till bilen och personen som satt i rullade ned fönstret...

Kommentarer
Postat av: Anonym

jag vill ha mer!!!!

2011-06-20 @ 08:27:02
Postat av: Sandra

MEEERR:D<3

2011-06-20 @ 09:34:28
Postat av: Gabbi

awezzuumee ;D

2011-06-20 @ 17:48:40
Postat av: Anonym

Mmmmmmeerrrrrr!

2011-06-20 @ 22:11:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0