do you remember me? kapitel 76

- Ja du.. hon mår helt lysande..
Svarade mamma, jag vet inte om hon var ironisk eller om hon menade det...
FAN JUSTIN, och nu stod vi utanför huset..
Jag blev dubbelt så nervös... om man kunde det ens...
Jag tog ett väldigt djupt andetag och öppnade sedan bildörren..


När jag kom ut ur bilen blev jag bemött av Dinas ansikte, som iförsig inte var så jätteglatt..
Shit jag har sårat henne också, hela min familj! Jag sket i det och sprang fram till henne och pussade henne.
Hennes ansikte ändrades till ett glatt uttryck. Hon pussade mig igen och sa sedan:
- Jag har saknat dig hjärtat..
Precis när jag skulle svara kom Zoé ut med fisken i handen, våra blickar möttes för en sekund med det kändes som en flera minuter,

Zoé bröt blicken och gick vidare...
Jag andades ut och gick in till köken för att hämta dricka.
När jag stod i köket kom Zoé in, hon kollade på mig sedan kollade hon bort lika snabbt.
Jag skulle precis säga något när Zoé slog med glasen i bordet, tydligen för att jag skulle vara tyst..

Jag iaktog henne medans hon fixade allt sedan lämnade hon köket med snabba steg.

jag har verkligen ingen aning om hur jag ska kunna få kontakt med Zoé, såfort jag försöker säga något så antigen går hon eller gör något annat för att undvika det. Och allt är Selenas fel... okej jag har mig själv att skylla också... eller allt är mitt fel helt, jag kunde sagt nej till Selena, jag kunde ha hört av mig..
Jag vaknade upp ur mitt tänkande och kom på att jag skulle fixa dricka.. jag öppnade kylskåpen och tog fram en cider.

Jag öppnade flaskan och hällde sedan upp is i ett glas, efter det hällde jag i cidern och till sist hällde jag i jordgubbar... mums..

Jag tog sedan mitt glas och gick med osäkra steg ut på altanen där mamma,Dina och Zoé satt..
Dina verkade vara den enda som hade saknat mig, så jag satt mig ned brevid henne.
Dina vände sig mot mig och sa:
- så Justin berätta.. hur var det?
Jag kollade osäkert runt ett varv på allas ansikten sedan sa jag:
- Det var väldigt kul att uppträda igen..
- Ja det kan jag förstå, så hur går det med Selena?
Jag märkte nu att Dina endast ville att jag skulle erkänna, jag är inte redo nu.. Jag tog ett djupt andetag och sa sedan:
- Jag vill helst inte prata om det..
Jag kollade på Zoé som satt med ryggen till och solade, och jag hörde hur hon suckade och jag riktigt kände på mig att hon himlade med ögonen.
Sedan vände jag blicken till mamma som också satt och solade med ryggen till.
Hon bara ignorerade det.. Konstigt att bara Dina bryr sig.
Dina nickade instämmande och började sedan fråga om mina fans och konserter och sådant.
Jag svarade glatt och jag hade det faktiskt ganska trevligt.
Tiden rullade iväg och nu var maten tydligen klar...
Vi satt oss runt bordet som stod på altanen.

Zoé satt brevid mamma som satt brevid mig och jag satt brevid Dina.
Alltså satt Zoé mittemot mig.
Jag kollade upp på henne ett antal gånger, men varje gång kollade hon bort.
Hon har verkligen glömt mig... Jag suckade tungt för mig själv och tog en tugga av fisken som vi åt.
Det var faktiskt riktigt gott, jag vet att Zoé har valt den för hon älskar fisk.
När vi hade ätit upp så gick Zoé och Dina in i huset för att fixa sig, när dom var klara så gick dom ut i byn och sedan plockade jag och mamma undan.
Efter ungefär en halvtimme var vi klara och vi slog oss ned i soffan på altanen.

Sedan kollade mamma mig djupt i ögonen och sa sedan:
- Justin, jag vill ha en förklaring.
Jag visste att hon skulle fråga detta, hon spännde sina ögon och jag förstod att hon ville ha ett svar..
- Jag kan förklara...

Zoés perspektiv:
Vi pratade om hur jag skulle bete mig och vi kom fram till att jag skulle ignorera honom helt. Jag tror faktiskt inte att jag någonsin kommer kunna förlåta honom, för han har gjort ett sådant djupt sår i mitt hjärta.
När vi hade snacka i ungefär en timme gick jag in för att hämta fisken, på väg in i huset tänkte jag på allt jag och Justin hade gjort, och hur mycket han betydde för mig. När jag kom ut på altanen igen stannade jag upp... där stod ingen mindre än själv Justin..
Våra blickar möttes och han kollade väldigt lidande på mig, precis som att han ville säga förlåt genom blicken.
Det kändes som jag stod där i en evighet och bara stirrade men avbröt mig själv efter ett tag och gick vidare precis som han inte fanns. När jag hade lagt på fisken på grillen så gick jag in i köket för att hämta resten och vem stod då där ? Jo Justin..
Jag stannade upp och tänkte vände men intalade mig själv att fortsätta, han ska inte få förstöra mitt liv.
Han skulle precis säga något och det märkte jag... så jag slog glaset i bordet och han stängde då sin mun som stod o formad.

Han stängde snabbt munnen och slickade sig om läpparna..
dom fylliga läpparna som jag en gång fick kyssa dagligen.

NEJ FY ZOÉ! tänkte jag för mig själv och vände bort blicken.
Jag fixade klart allt och lämnade sedan köket med bestämda steg och med Justins blick brännandes i ryggen.
När jag satt där ute kom Justin ut med ett glas cider.
Jag som satt och solade vände ryggen mot honom och slöt sedan ögonen.
Jag hörde hur mamma frågade Justin:
- så Justin berätta.. hur var det?
- Det var väldigt kul att uppträda igen..
- Ja det kan jag förstå, så hur går det med Selena?
- Jag vill helst inte prata om det..
När han sa det sista suckade jag tungt och himlade med ögonen.
Helt plötsligt var det dags för mat, vi satt oss alla fyra runt bordet. Jag hade mamma på ena sidan och Pattie på den andra... vi åt och åt och det var väldigt gott... jag älskar fisk!
När vi var färdiga så gick jag och mamma in för att fräscha till oss, sedan rörde vi oss ut mot byn..
Undra hur det går mellan Pattie och Justin?
Pattie var väldigt sårad det såg man !


Kommentarer
Postat av: Anonym

Jätte bra men synd att uppdateringen är lite slö :)

2011-06-12 @ 19:58:53

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0