<3

Do you remember me ? Kapitel 98

- tack, vi tar med honom in på sjukhuset och så får doktorn undersöka honom mer och se om det är något allvarligt.

- okej tack så mycket, Zoé åk du med i ambulansen så kommer jag och Pattie i den andra bilen sen.

sa mamma och puttade mig bort mot ambulansen...

---

Justins perspektiv:

Jag vaknade i en sjukhus säng. Zoé hade hennes sovande huvud på sängkanten. Mamma och Dina att sovande i varsin stol bredvid mig, jag kollade runt och försökte minnas hur jag hade kommit hit, till sjukhuset.

Jag började röra mig nätt för att inte väcka dom andra, men Zoé vaknade med ett leénde på läpparna och reste sig upp och börja fråga hur jag mådde och så, och sedan vaknade dom andra.

- Hur e det Justin ? frågade mamma och pussade mig i pannan.

- Jag vet inte jag e jätte trött och har ont i kroppen, sa jag och tog en klunk ur mitt glas med vatten

- Vi blev jätte oroliga när du inte vaknade på båten, fortsatte Dina och tog tag i min hand.

Zoé bara stog och kollade på mig, jag visste inte varför hon inte sa något.. men sen gick det en stund och då fick hon fram:

- Jag går och hämtar doktorn, så han kan berätta vad det är som har hänt, sedan gick hon bara ut genom dörren

- Justin, ta det inte personligt... Zoé blev jätte rädd när du trillade och vi inte fick kontakt med dig, det är nog därför hon är lite stel. sa Dina lite försiktigt.

Efter ungefär 10 min kom Zoé tillbaka med doktorn

- Hejsan Justin, mitt namn e Dr.Smith och det kommer att vara jag som kommer ha mest kontakt med dig här på sjukhuset.. sa doktorn och skakade min hand.

Jag kollade på honom och log mot honomn.

Sedan fortsatte han:

- Har du varit med om några tidigare ryckningar såhär förut ? undrade han och började notera på sitt block..

Jag kollade på mamma, och började sedan:

- Ja, det har hänt nu några nätter, då jag har vaknat av att det har ryckt jätte mycket i benen och jag har haft en otroligt jobbig smärta. Men jag har inte förstått att det har kunnat vara så här farligt, avslutade jag och kollade på mamma igen...

Det va tyst en stund och Dr.Smith noterade ner allt jag sa på blocket...

Och sen började han:

- Igentligen är detta inget farligt, men vi e lite uppmärksamma för att du e så ung och det brukar inte hända så unga människor som dig Jusitn, men som jag har förstått så har du ett rätt så stressat liv. sa han och kollade på mamma, Dina och Zoé

Och fortsatte sedan:

- Enligt testerna vi har gjort och undersökerna som har tagits, så har du drabbats av en slags stress som kommer att ta ett bra tag innan den kommer att försvina, och följderna är att du får ta det lugnt i 2-3 månader och det menas med att det inte blir några konserer för din skull , tyvärr . Det va det sista han sa och sedan gick han ut ur rummet och stängde dörren...

Tystnaden som uppstog i rummet när han hade sagt " 2-3 månader" va otroligt jobbig...jag kunde bara inte. Jag eller ingen av oss visste vad vi skulle göra eller säga, utan vi satt tysta och bara kollade på varandra.

Mamma tog tag i den andra handen som Zoé hade hållt i och klämmde om den jätte hårt, mer som ett "vi fixar detta, bara vi e tillsammans" och det va jätte skönt.. sen kom tankarna tillbaka på hur jag skulle göra med konserterna, med alla mina fans som har sett fram imot konserterna, jag kunde ju inte ställa in dom,jag kunde bara inte... efter en stund så gick Zoé ut ur rummet och smällde igen dörren efter sig..

Zoés perspektiv:

När vi kom fram till sjukhuset blev allt änumer hektiskt, jag hoppade ut ur ambulansen och följde med killarna som rullade båren där Justin låg,

jag höll hans hand och släppte den inte förens några sjuksöterskor tog bort mig, för att jag inte fick följa med in på den avdelningen där Justin skulle röntgas...

Jag visste inte vad jag skulle göra för att mamma och Pattie hade inte kommit, så jag satte mig på en stol och la mitt huvud i mina händer och började känna hur tårarna började brännas bakom ögonen...

Minnen kom fram på mig och Justin när vi hade haft alla våra romantiska och roliga minnen tillsammans.. och hur arg jag blev på mig själv för att jag inte hade förlåtit honom tidigare, tänk så vaknar han inte !!!

Jävla idiot Zoé, det va det jag tänkte på innan jag hörde mammas och Patties röst i reseptionen, hur dom frågade efter Justin Drew Bieber..

- Mamma här är jag , jag vet var han är, sa jag och började vinka efter dom

- Gumman hur e det, sa Pattie och dom båda kramade om mig

- Skit i mig nu, Jag tror att dom tog in honom på röntgen , för jag fick inte följa med in där...

- Anhöriga till Justin Drew Biber ? Frågade en sjuksöterska en bit bort i korridoren..

Vi sprang nästan bort till henne, och kollade på henne

Sedan fortsatte hon

- Följ med här så ska jag visa hans rum. Hon började gå längre ner i korridoren och öppnade sedan en vit dörr..

Det första vi såg var en säng med vita lakan och där låg han, Justin.. han sov jätte lungt,

och bredvid honom stog det en maskin som pep.. och en massa sträck som gick i takt.

- Hur e det med honom, frågade Pattie och kollade på sköterskan

- Jag har inte fått några korrekta uppgifter om hans tillstånd. Men doktorn kommer om en stund och berättar mer sen, det va det vi fick reda på av sjuksöterskan som sedan gick ut genom den vita dörren.

Jag tog stolen som stog vid dörren och bar bort den till Justins säng, sedan satte jag mig ned på stolen. Jag kollade på honom ett bra tag, sedan tog jag hans hand. Jag la jag mitt huvud ner på säng kanten och bad till Gud

- Fader du som är i himelen, gör så att vår ängel Justin blir bra igen.. och vaka över honom, pattie och mamma. Amen. sa jag och gjorde sedan korset, från huvudet ner till bröstet och ut vid armarna..

Jag kommer inte ihåg så mycket mer för jag somnade nog. Helt plötsligt vaknade jag av att något rörde sig i sängen, jag öppnade ögonen försiktigt och kollade vad det va som hände, det va Jusitn som hade vaknat och försökte resa sig så han kunde sitta upp istället. Jag kände hur mina läppar rörde sig, hur dom bildade ett leénde, Justin hade nu märkt att jag hade vaknat. Han kollade djupt in i mina ögon, jag bara satt där på sängkanten på ett sjukhus i Kroatien och stirrade in i Justins otroligt vackra ögon, och sedan frågade jag han hur han mådde och han nickade och log mot mig. Efter en stund så vaknade Pattie och mamma

och pattie började direkt fråga :

- Hur e det Justin ?  
Sedan pussade Pattie honom på pannan

. (tänk er tvärtom, att Pattie pussar Justin)

- Jag vet inte jag e jätte trött och har ont i kroppen, sa han och tog en klunk ur han glas med vatten

- Vi blev jätte oroliga när du inte vaknade på båten, fortsatte mamma och tog tag i Justins hand

Jag bara stog där och visste inte vad jag skulle säga, jag är så glad att han har vaknat och att han faktiskt mår hyfsat bra.

- Jag går och hämtar doktorn, så han kan berätta vad det är som har hänt. sa jag och bara gick ut genom dörren.

Jag kom ut i korridoren och frågade efter doktorn som hade hand om Justin Bieber, det var inte länge jag väntade för han kom ner från trappan efter 2-3 minuter

- Hej , jag är dr.Smith och ska hjälpa Justin, sa han och följde sedan efter mig till rummet där han låg

Han öppnade dören och gick fram till Justin och presenterade sig igen:

- Hejsan Justin, mitt namn e Dr.Smith och det kommer va jag som kommer ha mest kontakt med dig här på sjukhuset.. sa doktorn och skakade hans hand.

Jag såg hur Justin kollade på honom och log mot honom.

Sedan fortsatte Doktorn med:

- Har du varit med om några tidigare ryckningar såhär förut? Sedan vände han blicken ner mot sitt block för att börja notera...

Justin kollade på Pattie, och började sedan:

- Ja, det har hänt nu några nätter, då jag har vaknat av att det har ryckt till jätte mycket i benen och att jag har haft en otrolig jobbig smärta. Men jag har inte förstått att det har kunnat vara så här farligt, avslutade han och kollade på Pattie igen...

Det va tyst en stund och Dr.Smith noterade ner allt som Justin sa i blocket...

Och sen började han:

- Igentligen är detta inget farligt, men vi e lite uppmärksamma för att du e så ung och det brukar inte hända så unga människor som dig Jusitn, men som jag har förstått så har du ett rätt så stressat liv. sa han och kollade på mamma,Pattie och mig

Och fortsatte sen:

- Enligt testerna vi har gjort och undersökerna som har utförts, så har du drabbats av en slags stress som kommer att ta ett bra tag innan den kommer att försvinna, och följderna är att du får ta det lungt i 2-3 månader och det menas med att det inte blir några konserer för din skull på ett tag , tyvärr . Det va det sista han sa och gick sedan ut ur rummet och stängde dörren...

Tystnaden som uppstog i rummet va väldigt jobbig, jag hade nog inte sett Jusitn så chokad och tom av ord förut.

Han eller ingen av oss visste inte vad vi skulle säga eller göra, det ända som flög in i mig va att jag sprang ut genom dören och efter doktorn, och ryckte tag i honoms rock.

- Snälla, det måste finnas något ni kan göra för att han ska bli bättre snabbare, han har ju en massa konserter han ska göra för alla hans fans !! sa jag och kände hur några tårar kom rinnade ner från mina kinder.

- Tyvärr finns det inget, allt ligger hur allvarligt Justin kommer att ta det, om han inte tar det så allvarligt nu så kanske han har gjort sina sista konserter. Det va det sista doktorn sa och fortsatte sedan ner i korridoren.

Jag bara stog där , inget kom upp i huvudet jag var bara helt tom på ideér eller tankar.. Jag vände mig om och gick tillbaka mot rummet och innan jag skulle öppna dörren så torkade jag bort tårarna och tog fram ett leénde och tog ett djupt andetag. Jag kom in och det första Justin sa var:

- Vart var du någon stans ?

Jag kunde inte säga var eller vad jag hade gjort för jag visste inte hur dom andra skulle ta det.

- Jag va på toa, det va det jag fick fram.

- Jaha, sa Jusitn

Jag gick fram till dom andra och pussade sedan Justin på munnen och hela jag värmdes igen.

- När får vi reda på när vi kan åka hem,alla tillsammans? sa mamma och kollade på Pattie

- Jag fick precis besked från doktorn att vi kan åka hem nu med Jusitn, bara han tar det lung när vi kommer hem. Sa Pattie sedan och började packa ihop det lilla vi hade användt här över natten samt gårdagen, mamma hjälpte Pattie. Jag hjälpte Justin att klä på sig, för han var fortfarande svag.. vi började skratta lite smått för vi tyckte det va komiskt att jag hjälpte han att klä på sig. Men det gick fortare om han fick hjälp.

Mamma och Pattie tog Justin under varsin arm så han kunde stödja sig ut till bilen,medans jag tog sakerna och bilnycklarna och vi alla gick ut till bilen. Det var lite konstig för där va inga fans som skrek efter Justin, det va både skönt men samtidigt konstigt för dom brukar ju vara överallt vi är.

Jag satte mig i förasättet och satte igång bilen när alla hande kommit in och tagit bältet på sig.

Det va inte så mycket traffik på gatorna så vi kom hem rätt fort. När vi väl kom hem så gick jag upp på ovanvåningen och öppnade alla fönster i sovrummen så det skulle komma in lite frisk luft till vi skulle gå och lägga oss. Sedan gick jag in min "walk in closet" och tog på mig min röda onepice

och la sedan min bikini och shorts som jag hade haft på mig igår över min säng.

Sen gick jag ner på nedanvåningen och in i vardagsrummet där Justin satt med en filt över sig, jag satte mig försiktigt i soffan brevid honom.

- Hur är det egentlligen hjärtat? frågade Justin

- Jo det är bra nu när du har kommit hem, men jobbigt att du inte kan göra konserterna nu på ett tag. svarade jag och kollade honom i ögonen.

Justin fortsatte sedan:

- ja det känns jätte jobbigt, jag kollade snabbt på min twitter innan och alla mina fans har twittrat och undrat hur det är med mig, jag vet inte vad jag ska göra så jag har bestämt mig för att jag ska snacka med Scooter imorgon och se vad han tycker jag ska göra.

sa han sedan och tog tag i min hand och pussade mig på pannan.

Jag visste inte om jag skulle ta upp det där med att mig mens var försenad och om vi skulle kolla upp det, jag sket i det för vi har större, och viktigare saker att ta hand om nu.

---

Nu vill jag ha 12 kommentarer med vad ni tyckte om kapitel och vad ni skulle vilja hända i nästa kapitel. kram :)

Hej du skriver jätte bra, Man vill bara ha mer och mer. Men det är jobbigt att när du tex skriver på justins perspektiv så skriver du ju vad som har hänt och sen när du börjar på Zoés perspektiv så börjar du skriva om allt som har hänt. Så det är lite jobbigt att läsa om allt. Men ta inte illa upp!! För du skriver jätte intressant och roligt man vill bara läsa mer och mer! :D

MEEEEEEEEEER ^^

helt beroende!

puss <3

Amazing novell!

jag gillar verkligen denna novellen o du är grym men jag börjar känna att det kanske är dags att börja på en ny :)

jätte braaa meerrr

Jag tycker att du borde göra så att doktorn ringer och säger att dom hittat en medecin som botar justin och han gör alla konserter zoe blir gravid dom gifter sog zoe blir kand som artist med justin ooch dom får två tvillingar och flyttar från pattie och dina

skaffar en hund och en katt ssen gör du slut på novellen och börjar på en ny när du ungeför är på 110 (:

jaa tkr att du ska göra lixom '8 månader senare'

o så skriver du att hon är gravid o allt som hänt, det måste börja hända mer nu ;)

snälla skriv meeeeeeeeeeeeer! helt beroende! kollar varannan halvtimme om du/ni har skrivit mer!

plz



pözz SWAAAAAAAAAG <3

mer :)

grymt

neejjj! jag tycker inte hon ska bli gravid! utan att dramat fortsätter och han är otrogen ännu en gång, och hon lämnar honom! och sen så ska hon försöka ta självmord och så stoppar han henne och ja... de blir vänner men sen så efter ett tag (några månader) så blir de tillsammans igen och då blir hon gravid! :) occhhhh: hon och selena blir jättebra kompisar för båda är sura på justin :)))) Och emma: jag tycker det är jättebra, för då får man se det ur olika synvinklar! Great novell btw!