<3

Jag kollade ner på mig själv och upptäckte då att jag hade min pjamas på mig, jag hade inget minne av att jag hade tagit på mig den igår..sedan slog tanken mig..
Justin! han är verkligen gullig..
Just i denna sekund kom Justin utspringandes ur badrummet..
- Zoé är du klar! skynda dig!
Jag skrattade och sa:
- älskling, lugna dig, vi har tid!
Sedan gick jag in i badrummet för att fixa mig, idag kommer det bli en dag som kommer att förändra hela mitt liv... Justins också iförsig..

---

Justins perspektiv:
När jag var klar så hade Zoé bara kommit halvvägs.
- skynda dig älskling!
Skrek jag och kollade stressat på henne.

- Men hjärtat jag har 20 min på mig..
Jag kollade på klockan och andades sedan ut...
- Juste!
Sa jag och gick till sängen för att sätta mig ned.
- Så älskling, är du nervös?
Sa jag och kollade på Zoé som stod och sminkade sig...
Zoé vände sitt vackra ansikte ifrån speglen och kollade mig rakt i ögonen.

- Ja Justin... tänk så är jag gravid!
Sa hon, jag såg hur en tår rann ner ifrån hennes kind...
Jag reste mig snabbt upp och gick fram till henne och kramade om henne.
- Men älskling, detta fixar vi.. tillsammans!
Sa jag och pussade henne nätt i pannan.
Zoé nickade som ett okej, sedan gick hon fram till sin "walk in closet"
Ungefär 5 minuter senare kom hon ut med kläderna i högsta hugg, hon bytte om och sedan var hon äntligen klar.
Jag tog tag i Zoé hand och drog med henne ut till bilen, vi hade bestämt att bara jag och Zoé skulle åka.
Det kändes skönt, att det för engångs skull bara skulle vara vi som tog ett stort beslut.. eller rättare sagt fick veta ett stort beslut.
Jag startade motorn och sedan bar det av.

Under hela vägen ditt steg nervositeten och jag blev tom på ord.
Jag sneglade på Zoé lite då och då, hon såg väldigt nervös ut!
När vi närmade oss sjukhuset så såg jag hur Zoé började gråta..
Jag stannade bilen och kollade på henne, det gjorde verkligen ont i mig, att veta att min älskling gråter.. för något som jag har orsakat. Jag pussade henne i pannan som jag alltid gjorde, men denna gången hjälpte det inte...
Jag kände hur mina ögon började tåras.
- Älskling, komigen. Jag klarar inte att se dig såhär... förlåt...
Viskade jag och kände nu hur tårarna rann.
Jag kollade ner för att Zoé inte skulle se, men jag misslyckades..
- älskling, gråt inte..
Sa Zoé och drog upp mitt ansikte, sedan kysste hon mig..
En lång och underbar kyss.. när hon avslutade den så öppnade hon dörren och hoppade ut, lika så gjorde jag..

Det var fullt av pappz, men det sket jag i nu..
När vi stod utanför sjukhusdörren så tog jag tag i Zoés hand.
Jag kollade på henne och hon på mig, sedan mimade hon:
- lets do this!

Zoés perspektiv:
Justin log mot mig och sedan gick vi in.
När vi kom in så gick vi fram till receptionen.
Hon som satt där kollade upp sedan ner igen, sedan upp igen men nu med ett väldigt upphetsat ansiktsuttryck.
- OM-OMG ÄR INTE DU JUSTIN BIEBER!!!
Sa hon med ett pip.
- Jo jag är Justin bieber.
Sa Justin och hon började direkt hyperventilera.
- Vi hade beställt tid till Dr. Simicic.
Sa Justin och tjejen i kassa kollade konstigt på oss..
- Jasså, just det. Du är ju gravid Zoé..
-Nej... jag tror jag är gra..
- Men sätt er så tar Dr.Simicic snart emot er..
Avbröt hon mig med.
Justin kollade konstigt på henne

och drog sedan med mig bort mot vänterummet.
- Vad va det med henne?
Sa jag och kollade på Justin..
- Ingen aning..
Sa Justin och skakade på huvudet.
- Mr and Mrs bieber.
Justin skrattade till lite och tog sedan min hand...

Vi båda reste oss upp och följde sedan efter doktorn, båda två väldigt nervösa.
Undra hur detta kommer sluta...?

---

Jag har märkt att vi inte får så många komentarer längre så därför sänker jag det till 7 komentarer..
ha det bra, puss / fanny