<3

Zoé åt som en gris och jag kollade på henne och skrattade.
- Du är bäst älskling!
Sa Zoé men munnen full av mat, jag log och pussade henne sedan fortsatte jag att äta.
Helt plötsligt så slogs dörren upp, både jag och Zoé hoppade till och kollade förskräckt emot dörren..
Där stod..

---

Zoés perspektiv:
När jag kollade förskräckt emot dörren såg jag mammas vackra ansikte skinna upp hela rummet.
- Mamma!
Tjöt jag och log väldigt stort.
Mamma tog ett steg in i rummet och efter sig hade hon Pattie.
- Pattie!
Sa jag och log stort emot dom båda.
Jag kollade på Justin som bara satt och log.. han såg så söt ut.

Mamma och Pattie kom fram till oss och dom hade med sig en present.
Jag log stort och kollade sedan på Justin som log ännu större.
Vi båda ÄLSKAR presenter!
Jag tackade och började sedan riva upp presenten.
Justin satt bakom mig och kollade spänt på presenten.
I paketet fanns en söt body till Lupita & Adrian..
Och även varsin snuttefilt.


- oh vad fint! tack så mycket!
Sa jag och Justin i mun på varandra.
Mamma och Pattie nickade som varsågod, jag kollade på Justin som sedan kysste mig.

Jag log och sedan släppte han mig och jag kände hur lycklig jag är.
Jag har världens finaste kille, världens bästa familj och snart ska jag få världens finaste barn..

Justins perspektiv:
Zoé är så vacker, på något sätt tycker jag hon är vacker när hon är gravid..
Inte för att hon inte alltid är det, men det är något speciellt med att veta att hon har något i sin mage som vi har skapat tillsammans, bara hon och jag.. inte alla tusen belibers, inte mamma, inte pappa, inte Dina..
Bara vi..
" just us "
Jag kände hur spänd jag blev varje gång Zoé gjorde ett ljud ifrån sig och jag började undra vart Caitlin hade tagit vägen..
Jag fiblade upp min mobil och tryckte på " Caitlin " sedan tryckte jag på " ring " knappen.
Signalerna gick och tillslut svarade hon.
- Speak.
- Ja det är Justin, var är du?
- hej, ja jag är påväg med dina fans gör det nästan omöjligt ju..
Sa hon och lät väldigt irriterad.
Ja suckade tungt och gick fram till fönstret och drog bort gardinen lite så jag kunde kolla ut.

- ohfuck..
Sa jag tyst och suckade ännu en gång.
- Vad?
Sa mamma och kollade oroligt på mig.
- att dom aldrig ger sig..
Mamma kollade ut och sa:
- jaha.. skit i dom nu Justin, detta gäller dig och Zoé inte hela världen..
Jag log som svars och gick sedan fram till Zoé som låg i sängen.
Jag la mig brevid henne och hon log svagt, man såg hur ont hon hade..
Jag visste inte vad jag skulle göra så jag låg bara där och höll om henne.
Helt plötsligt kom Caitlin inrusandes, hennes hår var ruffsigt och hon såg väldigt irriterad ut.

- oh!
Gav hon ifrån sig och jag kunde inte undvika att skratta...
Jag tycker verkligen synd om henne, men hon är så rolig när hon är arg..
Zoé kollade konstigt på mig men sedan började hon också skratta med och tillslut skrattade vi alla..

Efter ett tag sträckte Caitlin fram en väska till mig, jag log och tog emot den sedan öppnade jag den nyfiket.
Det låg kläder i den.
- Tack så mycket gumman!
Sa jag och pussade Caitlin i pannan, ja vi är som syskon.
Caitlin nickade och satt sig sedan brevid Zoé.
Jag drog fram mina kläder och bytte om, alla i rummet har sätt mig i underkläder så det var lugnt.

Det fick bli pyjamasbyxor och en tjocktröja.
Sedan drog jag fram Zoés kläder som hon skulle ha på sig imorgon, eftersom hon var tvungen att ha sjukhuskläder idag..
Jag tog fram sjukhuskläderna och hjälpte sedan Zoé att resa sig, sedan drog jag sakta av hennes kläder och satt sedan på sjukhusnattlinnet. Man såg hur ont Zoé hade och jag försökte vara så försiktig som möjligt.
Men hon hade ju jätteont i sina bröst så när jag tog av BH:n fick jag vara extra försiktig.
Zoé kysste mig som ett tack och jag hjälpte henne att lägga sig ner igen.
Tmmarna rullade på och läkare kom in och undersökte Zoé oftare och oftare.
Zoé grät hela tiden och jag blev bara mer orolig för varje sekund som gick..
Just nu satt jag brevid Zoé och höll henne i handen samtidigt som jag höll en blöt handduk emot hennes panna.
En läkare kom in i rummet för 1000 gången kändes det som..
Han kollade hur Zoé mådde och kollade sedan hur öppen hon var..
- Du är bara 2 centimeter Zoé, så vi får vänta lite till tills du ligger mellan 3-4.
Zoé nickade samtidigt som hon började gråta ännu mera.
Jag kände mig så otroligt handikappad.. jag kunde verkligen inte göra någonting...
Jag bara satt och glodde som en idiot!
¨
Jag kände hur tårarna började rulla ner ifrån mina kinder och jag lutade mig emot Zoé och viskade:
- förlåt..
Zoé kollade på mig och log, sedan torkade hon bort mina tårar och sa:
- älskling, gråt inte. vi ska få barn! vi ska bli en familj, det är allt värt det!
Jag log som ett fån och kysste henne sedan länge...
Tiden rullade och jag började bli väldigt otålig nu, lika så Zoé.
Läkaren kom in IGEN och undersökte Zoé.
- oh, Zoé?
Sa läkaren och både jag och Zoé blev skit rädda.
vadå oj?!!
Hoppas bara inte det är något fel, snälla gud mina barn måste vara friska.. snällaa gud!
Skrek det inom mig..

---

20 komentarer:)?
älskar er!!
ni är bäst:)
puss fanny (L)