<3 -

do you remember me? kapitel 111

Jag kollade bort.. fan varför ska hon komma nu ifrån ingen stans?!!
Jasmine tog tag i min haka och drog den så jag kollade på henne..
- Erkänn det Justin!
Viskade hon och närmade sedan mina läppar.
JUSTIN VAFAN HÅLLER DU PÅ MED! Skrek en röst inom mig...

Jag öppnade mina ögon och såg Jasmines ögon, dom var stängda och just då insåg jag att jag kysste jasmine..
nej justin förfan sluta!
Jag puttade undan Jasmine och skrek:
- vad håller du på med?!
- Du gillade det Justin..
Sa Jasmine och gick närmre mig med en sexig blick..
- nej verkligen inte! jag älskar Zoé! punkt slut!
Jasmine bara skrattade och gick därifrån..
Vafan vill hon!
Jag sprang ut och blev såklart bemött av tusentals pappz samt fans...
jag trängde mig förbi och hoppade in i min bil... jag orkar verkligen inte med dom nu.. jag orkar inte med någon nu.. förutom Zoé..
Jag körde hela vägen hem och jag kände hur tårarna bara forsade ner ifrån mina kinder.. är detta slutet?
När jag kom hem smög jag upp på mitt rum, och där låg hon..
den vackraste personen på jorden, jag kröp ner i sängen och la min mage mot Zoés rygg.
Jag pussade henne lätt i nacken och viskade:
- volim te..
- isti (detsamma)
Viskade Zoé som svar och pussade min arm..
Hon är verkligen underbar, jag log för mig själv sedan somnade jag.
Morgonen därpå vaknade jag av att Zoé skrek:
- AHHHH!
Jag flög upp ur sängen och såg Zoé som satt lutad över sängen och skrek av smärta..
Jag sprang ner till köket för att hämta en hink, sedan sprang jag upp igen och gav den till Zoé.
Zoé log som tack och jag kände hur oron växte i mig.. tänk så ska hon föda, NU när jag inte ens har berättat om Jasmine..
fan också!
Jag satt mig bakom Zoé och kramade om henne och jag kände hur hon skakade..
Hon skrek och skrek och jag gungade henne fram och tillbaks och tillslut lugnade hon sig..
- älskling lugna dig det är inte dags än, jag känner på mig när det är dags..
Sa Zoé och kollade på mig med ett flin, jag suckade av lättnad och kysste henne sedan nätt..
Efter någon minut sa Zoé:
- Justin?
Jag blev genast orolig.. tänk så har det läckt ut! men hur skulle det kunna göra det? det var ju bara jag och hon i rummet.. eller?
Jag vaknade ifrån mitt tänkande med ett ryck och svarade:
- ja älskling?
Jag pressade fram ett fejkleénde och Zoé kollade konstigt på mig..

- angående igår..
Sa Zoé och kollade ner. Jag kände hur ilskan steg i mig.. den jävla saken! hon lurade mig! nu kommer Zoé att hata mig resten av mitt liv!!
- förlåt, jag vet inte varför jag blev så arg..
När Zoé sa det blev jag ännu mer orolig.. nu måste jag ju berätta det! fan Justin!!!
Jag kollade oroligt på Zoé

och sa sedan:
- ja Zoé jag har en sak att erkänna..
Jag såg hur orolig Zoé blev och hon sa:
- vafan Justin!?
Nu kunde jag verkligen inte hålla mig längre, tårarna rann och jag viskade:
- jag ångrar detta... extremt mycket! och jag hoppas att du kan förstå mig..
- VAD!
Sa Zoé extremt otåligt.
- Jasmine kysste mig... och jag ångrar det.. jag skrek på henne och jag lovar att detta aldrig mer kommer att hända.
Zoé bara satt och stirrade på mig..
Jag blev extremt orolig nu och jag viskade:
- Zoé säg något..
- Jus..justin ja-jag ve..e-et inte vad jag ska säga..
Viskade Zoé väldigt lågt..
Jag skulle precis ta tag i hennes haka för att lyfta upp hennes ansikte när hon reste sig upp och gick iväg..
Jag kollade efter henne och när hon hade stängt dörren bröt jag ihop.
Hur fan ska jag klara mig!!?

1 månad senare/ Zoés perspektiv:
Nu har det gått exakt en månad sedan Justin berättade det med Jasmine..
Jag ser ut som en bil, släkten är i högsta förväntan, mina barn är beräknade att komma om 3 veckor så jag är i väntans tider..
Justin har försökt ta kontakt med mig nu i en hel månad men eftersom jag har flyttat till Baka & Deda så har jag inte träffat honom, jag har läst massa i tidningen att han är tillsammans med Jasmine igen, men jag vet inte vad jag ska tro..
Idag ska vi planera dop vilket betyder att jag och Justin måste träffas..
- Zoé vi åker om en timme!
Skrek mamma ifrån nedanvåningen, jag sprang in i duschen och duschade ett bra tag..
Sedan valde jag kläder, det fick bli:

Eftersom att typ inget annat passar mig längre, jag sminkade mig och fxade håret sedan var jag klar..
- Är du redo?
Frågade mamma och log mot mig..
- Jadå!
Svarade jag och klappade på min stora mage..
När vi kom fram till vårt hus hoppade jag ur men fick såklart vänta tills mamma kom runt för att hjälpa mig..
- kul att man är så självständig..
Sa jag och mamma skrattade åt mitt dåliga skämt..
Mamma hjälpte mig hela vägen fram till dörren, hon drog ner dörrhandtaget och öppnade, vi gick in och jag blev genast nervös..
Jag har saknat Justin det har jag verkligen!
Justin kom springandes ifrån vardagsrummet men stannade upp när han fick se mig..
Han kollade på mig från topp till tå och sedan möttes våra blickar..
Det kändes som en evighet men i själva värket var det bara i ungefär 50 sekunder..
Jag skakade bort hans blick och satt mig på stolen vi hade i hallen och försökte dra av mina skor.. men såklart lyckades jag inte..
Mamma skrattade och hjälpte mig, men Justin bara stod där och stirrade på mig..
wierd?
När vi väl hade fått av mig mina skor så gick mamma in i köket för att snacka med Pattie..
Jag försökte ställa mig upp, men lyckade inte..
Justin sprang fram till mig och hjälpte mig upp..
- Tack ..
Sa jag och kollade bort..
- du..du är så vacker...
Sa Justin som fortfarande stirrade på mig..
Jag kollade på honom med en konstig blick och sa:
- har du slagit i huvudet eller vad? det var du som kysste en annan tjej inte jag?
Jag gick förbi honom men kom bara halvvägs för han drog tillbaka mig och sa:
- Zoé jag ångrar det, du vet det!? du ska snart föda mina barn! vi kan inte ha det såhär..
Sa Justin och kollade ner..