do you remember me? Kapitel 36

Vi satt oss och åt och hade det jättetrevligt. Sedan skulle Zoé på någon fest, hon frågade om jag skulle men och jag tackade såklart ja. Vi gick upp och Zoé satt på musik och tog ut outfiten sedan hoppade hon in i duschen, jag gick...


och valde ut min outfit, det fick bli:

Undra vem som skulle vara på festen och om dom skulle bara såna skrikande fans, då skulle bara allting bli värre med Zoé, och jag älskade ju verkligen henne.. Just i mitt tänkande kom Zoé ut, med en handduk runt håret och en runt kroppen. OUF, vad sexig hon är!
Hon suckade och gick bort till sin garderob och fram ett par leopard string och en konstig BH som bara täckte brösten där framme.
Hon klädde på sig och jag kunde inte få bort min blick ifrån hennes otroligt sexiga kropp, shit alltså.
Zoé kollade på mig med en blick som typ "vafan glor du på!?" Jag kom tillbaka till verkligheten och kollade bort, sedan gick hon och började sminka sig och fixa håret, hon blev bara snyggare och snyggare för varje dag i mina ögon...
Efter ett tags fixande blev hon äntligen klar, och vacker var hon, som alltid.


Hon matchade det med ett par bruna klackat och röda läppar, sexigt!
-
fast tänk er med kläningen och klackarna då..
Jag bet mig i läppen när jag såg henne, hon gick bara förbi mig och gick ut och satt sig i min bil, jag gick efter henne och hoppade in och startade bilen. Vi körde ett tag och det var pinsam tystnad ett tag, sedan sa jag:
- Zoé?
Hon kollade på mig precis som hon inte kände mig? sedan svarade hon:
- Vem är du?
Jag blev faktiskt lite rädd när hon sa så, hade hon glömt mig eller ville hon glömma mig?
Jag kollade på Zoé undrade sedan kollade jag ut genom fönstret.

Vi körde ett tag sedan var vi äntligen framme, Zoé hoppade ut ur bilen. Och jag kom strax efter henne, hennes röv såg ju inte precis ful ut i den klänningen. Man hörde musiken hela vägen ut för basen pumpade så nästan hela marken skakade. Vi gick in och Zoé gick iväg och hälsade på alla, asså känner hon alla i hela Petrcané. Tänk så känner hon Alice? Då ligger jag risigt till alltså.
Jag gick fram till baren men hann inte sålångt förän någon fick syn på mig och började hyperventilera.
- OMG, GDJE JE JUSTIN BIEBER! (OMG DÄR ÄR JUSTIN BIEBER!)
Skrek hon på kroatisk.
OH nej.
Viskade jag tyst, men jag kunde inte göra annat än att leé. Jag vinkade lite och nu stod där tusen tjejer som hoppade och skrek runt omkring
mig, jag kollade alla i ögonen och sen fick jag se ett par ögon jag kände igen, så vackra.


Jag visste inte om jag blev glad eller arg av att se dom, det kändes så konstig i kroppen. Jag studerade dom ett tag sedan kom jag på vems dom var? Dom gick inte att glömma bara, så otroligt vackra. Det var ...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0