<3

Han suckade tungt och gick ut, där nere hörde jag hur Pattie skrek på Justin. Mamma kom upp till mig och hjälpte mig fixa lite med min nya collection. Sedan hörde jag hur det tystnade där nere.
Jag kollade frågande på mamma och hon samma på mig. Vi smög ned från trappan och när vi kom ned såg vi...

---

Justins perspektiv:
Jag satt mig på Zoés rum när jag kom hem, jag loggade in på twitter med min iphone och såg bilderna, faaaaaaaaan också! Strax därefter hörde jag hur dörren öppnades och mamma och resten kom hem, jag hörde hur någon gick upp för trapporna och sedan kom Zoé in, det enda hon hade sagt var ut! eller sagt och sagt, skrikigt... Fan Justin din idiot. Gillade jag Zoé? Jag gick ned till mamma och hon började skrika på mig, jag förstod henne, jag är värdelös. Mamma skrek och skrek, jag bara satt och lyssnade. Sedan gick jag fram till henne och kramade om henne, och pussade henne.
- Jag älskar dig mest i världen mamma!
Viskade jag. Hon svarade bara:
- Och jag älskar dig Justin men så som du är nu är inte den Justin jag har fött och uppfostrat..
Hon kollade besviket på mig och gick sedan därifrån. Jag hatar när mamma är ledsen eller besviken...
Jag begravde mitt ansikte i mina händer och brast ut i gråt. Vafan skulle jag göra?

Jag hörde hur Zoé och hennes mamma smög ned för trappan men jag ignorerade dom.

Zoés perspektiv:
Justin sitta där med sitt ansikte begravt i sina händer... Jag kände faktiskt inget medlidande, konstigt?
Hade jag tappat så mycket känslor för honom, jag hade varit så arg och besviken att jag inte ens hade hunnit känna efter.... Mamma sprang efter Pattie och jag stod kvar i trappan, stackars Pattie.
- Zoé om du bara låter mig förklara...
Sa Justin och kollade mig i ögonen.
Jag gick fram till honom och satt mig i en stol framför honom, kollade han djupt in i ögonen och sa:
- Justin det finns inget att förklara, du är inte den gamla Justin, du ändras för dina fans. Men en sak du inte märker är att dina nära och kära sakta bryts ned av ditt nya beteénde.
- Men Zoé jag ville inte såra dig... aldrig någonsin.

Justins perspektiv:
Det var faktiskt sant, jag ville verkligen inte såra Zoé, men älskade jag henne?
Ja det gjorde jag verkligen, och jag hade inte ens några känslor för Alice, hon var inget jämnfört med Zoé.
- Men det var precis det du gjorde Justin..
Svarade Zoé med en kall blick, jag hatade den blicken verkligen!
- Men vi kan lösa detta tillsammans Zoé, vi måste bara prata ut om det.
Sedan sa Zoé det som jag fruktade mest.
- Det finns inget VI, det fanns inte och kommer aldrig att finnas.
Hon reste sig och gick upp på sitt rum, faaaaaaaaaaaaaaaaaaaaan också!
Nu var mitt liv över, varför var jag så otroligt misslyckad?
Jag hörde hur mamma grät där ute, jag hade bara sett henne gråta typ 5 gånger, det gjorde så otroligt ont att veta att det var mitt fel, strax därefter kom dom in i huset och började laga maten, jag gick fram till mamma och kramade om henne och pussade henne, hon började leé. Det vackraste leéndet i världen, förutom Zoés då...

Vi satt på lite MJ-musik för att liva upp stämningen sedan lagade vi den otroligt goda maten.
Vi satt oss och åt och hade det jättetrevligt. Sedan skulle Zoé på någon fest, hon frågade om jag skulle men och jag tackade såklart ja. Vi gick upp och Zoé satt på musik och tog ut outfiten sedan hoppade hon in i duschen, jag gick...